Aldrig sinnesfrid genom eftergifter

Tjänaren är inte förmer än sin herre. Himmelens furste blev kallad Beelsebul och hans efterföljare skulle bli förtalade på samma sätt. Men vilka faror det än är fråga om måste de ändå hålla på sina principer. De bör förakta varje form av hemlighetsmakeri. De kan inte stå overksamma till dess att de har fått en försäkran om, att de tryggt kan bekänna evange-lium. De är utsedda till väktare för att varna människor för faran. Det budskap som de tagit emot från Kristus skall fritt och öppet förkunnas för alla. Jesus sade: »Vad jag säger eder i mörkret, det skolen I säga i ljuset, och vad I hören viskas i edert öra, det skolen I predika på taken.”Vn 353.3

Jesus köpte sig aldrig sinnesfrid genom eftergifter. Han kände en överflödande kärlek till hela mänskligheten, men han visade aldrig någon svaghet inför dess synder. Han var för mycket deras vän för att förhålla sig tyst, när människor följde en linje som skulle dra fördärv över dem. Han hade ju köpt dem med sitt eget blod. Han arbetade för att människorna skulle vara ärliga mot sig själva, ärliga mot sina högsta och eviga intressen. Kristi tjänare har kallats till samma uppgift. När de söker undvika strid bör de se till att de inte förråder det kristna budskapet. De skall alltid »fara efter det som länder till frid”. (Rom. 14:19.) Men verklig frid kan aldrig uppnås genom att man dagtingar med principerna. Och ingen kan vara trogen mot principerna utan att väcka motstånd. En kristenhet som är andlig, kommer att bli bekämpad av olydnadens barn. Men Jesus sade till sina lärjungar: »Frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen.” De som är trogna mot Gud behöver inte frukta för människors makt eller för Satans fiendskap. I Kristus är deras eviga liv tryggat. Det enda som de bör frukta, är att de skulle förråda evangelium och därmed den tillit som Gud har hedrat dem med.Vn 354.1

Det är Satans verk att fylla människornas sinnen med tvivel. Han kommer dem att betrakta Gud som en sträng domare. Han frestar dem till synd och därefter att om sig själva anse, att de är för syndiga för att komma till sin himmelske Fader eller kunna väcka hans medkänsla. Herren förstår allt detta. Jesus försäkrar sina efterföljare om Guds medkänsla med dem i deras svårigheter och svagheter. Inte en suck hörs, inte en smärta känns, inte en sorg genomtränger oss utan att Fadern lägger märke till det och berörs därav.Vn 354.2

Bibeln visar oss Gud i hans helighet och upphöjdhet, inte i ett tillstånd av overksamhet, inte i tystnad och ensamhet, utan omgiven av tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen heliga väsen, som alla väntar på att göra hans vilja. På vägar som vi inte kan förstå är han i aktiv förbindelse med varje del av sitt rike. Men medelpunkten för hans intresse och för hela himmelens intresse är denna avlägsna prick av universum och de människor som han gav sin enfödde Son för att frälsa. Gud böjer sig ned från sin tron för att höra de förtrycktas rop. På varje uppriktig bön svarar han: »Här är jag.» Han tar sig an de nödlidande och nedtryckta. Han tar del i alla våra svårigheter. I varje frestelse och varje prövning är hans ansiktes ängel nära för att rädda.Vn 354.3

Inte ens en sparv faller till jorden utan att Fadern märker det. Satans hat till Gud leder honom till att hata allt som är föremål för Frälsarens omsorg. Han söker vanhelga det som Gud har skapat och det är en glädje för honom att fördärva till och med de oskäliga djuren. Att fåglarna bevaras för att glädja oss med sina sånger, beror uteslutande på Guds beskyddande omsorg. Han glömmer inte ens sparvarna. »Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar.»Vn 355.1