Glädje och tröst i gemenskap

I sitt liv, som helt ägnades åt tjänst för andra, fann Frälsaren det nödvändigt att dra sig undan från de allmänna färdvägarna och från folkskarorna som följde honom dag efter dag. Han måste undvika ett liv av oavbrutet arbete och ständig kontakt med de mänskliga behoven, för att kunna söka avskildhet i en obruten förbindelse med sin Fader. Som en av oss delade han våra behov och svagheter och var helt beroende av Gud. På undangömda platser sökte han i bön gudomlig kraft för att kunna möta plikter och påfrestningar. I en syndig värld utstod Jesus konflikter och själskval. I bön till Gud kunde han befria sig från de sorger som tyngde honom. Här fann han glädje och tröst.Vn 361.3

Genom Kristus nådde mänsklighetens rop fram till den eviga barmhärtighetens Fader. Som människa bönföll han inför Guds tron, till dess att hans mänskliga natur var laddad med ett himmelskt kraftflöde som skulle förena mänsklighet med gudom. Genom ständigt umgänge med Gud tog han emot liv från Gud för att kunna ge världen liv. Hans upplevelse skulle också vara vår.Vn 361.4

»Kommen till en öde trakt”, säger han också till oss. Om vi vill lyssna till hans ord skulle också vi bli starkare och kunna göra mer nytta. Apostlarna sökte Jesus och berättade allt för honom, och han uppmuntrade och undervisade dem. Om vi i våra dagar ville ta tid att gå till Jesus och tala med honom om våra behov, skulle vi inte behöva bli missräknade, han skulle stå vid vår sida för att hjälpa oss. Vi behöver barnslig förtröstan och tillit till vår Frälsare. Hans namn är: »Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste”. Han om vilken det sägs att »på hans skuldror skall herradömet vila» är en underbar rådgivare. Vi uppmanas att be honom om vishet. Han »giver åt alla villigt och utan hårda ord». (Jes. 9:6; Jak. 1:5.)Vn 362.1

Hos alla dem som står under Guds fostrande nåd, skall ett liv uppenbaras som inte står i överensstämmelse med världen eller dess seder och bruk. Var och en behöver en personlig upplevelse ifråga om kunskapen om Guds vilja. Vi måste var och en personligen lyssna till honom. När varje annan röst har tystnat och vi i stillhet väntar på honom, skall, i den tystnad som uppstår i hans närhet, Guds röst höras tydligare. Han säger till oss: »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud.»Vn 362.2

— Ps. 46:11. Endast i honom kan vi finna sann vila. Och detta är den effektiva förberedelsen för allt arbete för Gud. Mitt i det brådskande människovimlet och i det pressande livets intensiva verksamhet skall varje människa, som på detta sätt får ny kraft, omges av en atmosfär av ljus och frid. Vårt liv kommer att utöva ett välgörande inflytande och gudomlig kraft kommer att uppenbaras som skall nå fram till människorna.Vn 362.3