Stillade inte nyfikenheten

Jesus stillade emellertid inte deras nyfikenhet. Djupt bedrövad sade han: »I söken mig, icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta.” De sökte honom inte av äkta bevekelsegrunder. Men liksom de hade blivit mättade av bröden, hoppades de nu att uppnå fler materiella fördelar genom att sluta sig till honom. Frälsaren sade då till dem: »Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat, som förbliver och har med sig evigt liv.» Sök inte bara materiella fördelar. Låt inte er huvudsakliga strävan gå ut på att sörja för det liv som är nu, utan sök efter andlig mat, efter den visdom som leder till evigt liv. Ingen annan än Guds Son kan ge denna: »Ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.»Vn 379.2

Genast var åhörarnas intresse väckt. De frågade: »Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?» De hade utfört många och betungande handlingar som skulle rekommendera dem hos Gud. De var beredda att höra om vilken som helst ny åtgärd varmed de skulle kunna försäkra sig större förtjänst. Avsikten med deras fråga var: Vad skall vi göra för att förtjäna himmelen? Vilket pris krävs det av oss att vi skall betala för att vinna det eviga livet?Vn 379.3

»Jesus svarade och sade till dem: ‘Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt’.” Priset för himmelen är Jesus. Vägen till himmelen går genom tron på »Guds lamm, som borttager världens synd!” (Joh. 1:29.)Vn 380.1

Men folket ville inte godta detta uttalande som gudomlig sanning. Jesus hade själv utfört det som profeten hade förutsagt att Messias skulle utföra, men de hade inte fått bevittna det som deras egoistiska förhoppningar hade förespeglat dem som hans uppdrag. Visserligen hade han en gång mättat folkskarorna med fem kornbröd, men på Mose tid hade hela Israel blivit mättat med manna i fyrtio år. Man väntade långt större välsignelser av Messias.Vn 380.2

Otillfredsställda frågade de därför Jesus varför han, som hade utfört så många underbara gärningar som de hade varit vittne till, inte kunde ge hälsa, styrka och rikedom också till hela deras folk? Varför kunde han inte befria dem från deras förtryckare och upphöja dem till makt och ära? Förhållandet att han påstod sig vara Guds Son och ändå vägrade att bli Israels konung var ett mysterium som de inte kunde fatta. Hans vägran misstolkades. Många drog slutsatsen att han inte vågade komma med sådana krav, därför att han tvivlade på att hans uppdrag var av gudomlig natur. Därigenom blev de offer för otro, och Satans ingivelser bar frukt efter sitt slag i missförstånd och avfällighet.Vn 380.3

Med en anstrykning av hån i rösten frågade nu en rabbin: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du? Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: ‘Han gav dem bröd från himmelen att äta’.”Vn 380.4

Judarna ärade Moses som om det var han som hade gett dem manna. De gav förmedlaren äran och såg bort ifrån honom som hade gjort underverket möjligt. Deras fäder hade klagat pa Moses och hade tvivlat på och förnekat hans gudomliga uppdrag. I samma anda förkastade nu deras efterkommande honom som kom till dem med Guds budskap. »Då svarade Jesus dem: ‘Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses, som har givit eder brödet från himmelen!’» Mannats givare stod hos dem. Det var Kristus själv som hade lett hebréerna genom öknen och som dagligen hade mättat dem med brödet från himmelen. Denna mat var en förebild på det verkliga brödet från himmelen. Den livgivande Anden som flyter ut från Guds obegränsade källa är det sanna mannat. Jesus sade: »Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.» — Joh. 6:33.Vn 380.5

Alltjämt i tro att det var lekamlig mat som Jesus talade om, utbrast en av hans åhörare: »Herre, giv oss alltid det brödet.” Jesus sade då öppet: »Jag är livets bröd.»Vn 381.1