Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Beviset på hans auktoritet

    Nu ställde han dem inför ett prov som skulle avgöra om en lärare är en sann förkunnare eller en bedragare: »Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom.» — Joh. 7:18. Den som söker sin egen ära talar bara av sig själv. Självupphöjelsens anda förråder sitt ursprung. Jesus sökte Guds ära. Han talade Guds ord. Detta var beviset på hans auktoritet som sanningens förkunnare.Vn 454.1

    Jesus gav också de skriftlärde ett bevis på sitt gudomliga ursprung genom att läsa deras tankar. Ända sedan underverket vid Betesda hade de lagt planer för att bringa honom om livet. Därigenom bröt de den lag vars försvarare de gjorde anspråk på att vara. »Har icke Moses givit eder lagen?» frågade han. »Och likväl fullgör ingen av eder lagen. Varför stån I efter att döda mig?»Vn 454.2

    Liksom i blixtbelysning uppenbarade dessa ord för de skrift-lärde att de stod på undergångens brant, färdiga att störta ned. För ett ögonblick fylldes de av skräck. De insåg att de stod i strid med en oändlig makt. Men de ville inte bli varnade. För att behålla sitt inflytande över folket måste deras mordiska avsikter döljas. De väjde undan för Jesu fråga och utropade: »Du är besatt av en ond ande. Vem står efter att döda dig?» Därigenom lät de påskina att Jesu storslagna arbete hade det ondas furste till upphovsman.Vn 454.3

    Jesus fäste inte något avseende vid deras lömska antydan. Han fortsatte att bevisa, att hans underverk vid Betesda stod i harmoni med sabbatens helgd och att det kunde försvaras genom den tolkning judarna själva gett lagen. Han sade: »Moses har givit eder omskärelsen... och så omskären I människor också på en sabbat.” Enligt lagen måste varje pojke omskäras på den åttonde dagen. Skulle den utsatta tiden infalla på sabbaten måste handlingen utföras. Hur mycket mer måste det då inte stå i samklang med lagen att göra »en människa hel och hållen frisk»! Han gav dem denna varning: »Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.”Vn 455.1

    Rådsherrarna var avväpnade. Många av folket ropade: »Är det icke denne, som de stå efter att döda? Och ändå får han tala fritt, utan att de säga något till honom. Hava då rådsherrarna verkligen blivit förvissade om att denne är Messias?”Vn 455.2

    Många av dem som lyssnade till Jesus och som bodde i Je-rusalem kände till rådsherrarnas intriger emot honom. De kände sig nu dragna till honom med oemotståndlig makt. De blev mer och mer överbevisade om att han var Guds Son. Men Satan stod färdig att ingjuta tvivel hos dem. Vägen var redan beredd genom deras egna föreställningar om Messias och hans ankomst. Det var en allmänt utbredd tro att Jesus skulle födas i Betlehem, men att han efter en tid skulle försvinna, och vid hans andra ankomst skulle ingen veta varifrån han kom. Det var många som hävdade att Messias inte skulle stå i något naturligt släktskap med människorna. Eftersom Jesus från Nasaret inte uppfyllde den allmänna uppfattningen bland folket om Messias’ härlighet, var det många som lät sig förledas av tanken: »Dock, denne känna vi, och vi veta, varifrån han är; men när Messias kommer, känner ingen varifrån han är.»Vn 455.3

    Under det att de vacklade mellan tvivel och tro läste Jesus deras tankar och svarade dem: »Javäl, I kännen mig, och I veten, varifrån jag är. Likväl har jag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en som verkligen har myndighet att sända, han som I icke kännen.” De påstod att de kände rill Jesu härkomst, men de saknade all kännedom därom. Om de hade levt i överensstämmelse med Guds vilja så skulle de ha känt igen hans Son, när han nu uppenbarade sig för dem.Vn 455.4

    Åhörarna kunde inte undgå att förstå Jesu ord. De var ett tydligt upprepande av de anspråk som han inför Sanhedrin hade gjort många månader tidigare, då han förklarade sig vara Guds Son. Liksom rådsherrarna vid det tillfället försökte få honom dömd till döden, sökte de nu gripa honom. De hindrades emellertid av en osynlig makt som satte en gräns för deras raseri genom att säga till dem: »Härintill skall du komma, men ej vidare.»Vn 456.1

    Bland folket fanns det många som trodde på honom. De sade: »Icke skall väl Messias, när han kommer, göra flera tecken, än denne har gjort?» De ledande bland fariséerna, som ängsligt avvaktade händelsernas utveckling, lyssnade till de uttryck för sympati som hördes bland folket. De skyndade tillbaka till översteprästerna för att lägga planer att beröva honom friheten. De sökte emellertid efter ett tillfälle att fängsla honom, då han var ensam, eftersom de inte vågade gripa honom i folkets närvaro. Åter visade Jesus att han kunde läsa deras tankar: »Ännu en liten tid är jag hos eder, sedan går jag bort till honom som har sänt mig. I skolen då söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma..” Snart skulle han finna en tillflykt undan deras hat och vrede. Han skulle återvända till sin Fader och åter bli föremål för änglarnas tillbedjan, och dit kunde hans mördare aldrig komma.Vn 456.2

    Hånfullt frågade de skriftlärde: »Vart tänker denne gå, ef-tersom vi icke skola kunna finna honom? Månne han tänker gå till dem som bo kringspridda bland grekerna? Tänker han då undervisa grekerna?” Föga anade dessa häcklare att de genom sina hånfulla ord gav en bild av Kristi uppdrag. Hela dagen hade han utsträckt sina händer till ett ohörsamt och motsträvigt folk. Ändå skulle han låta sig finnas av dem som inte sökte honom. Han skulle bli uppenbar för dem som inte frågade efter honom. (Rom. 10:20, 21.)Vn 456.3

    Många som var överbevisade om att Jesus var Guds Son lät sig förledas av prästernas och rabbinernas felaktiga argu-mentering. Dessa lärare hade framgångsrikt återgett profe- tiorna om Messias, att han skulle vara deras »konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste skola skåda härlighet”. (Jes. 24:23.) »Må han härska från hav till hav och från floden intill jordens ändar.» — Ps. 72:8. Därefter gjorde de hånfulla jämförelser mellan den härlighet som här skildrades och Jesu anspråkslösa uppträdande. Själva orden i profetian förvrängdes på ett sådant sätt, att de gav stöd åt villfarelsen. Hade folket i uppriktighet själva studerat skrifterna, skulle de inte ha blivit ledda på villospår. Det sextioförsta kapitlet hos Jesaja vittnar om att Jesus skulle utföra just det arbete som han utförde. Det femtiotredje kapitlet visar att han skulle bli förkastad och få lida i världen och kapitel femtionio beskriver prästernas ooh rabbinernas karaktär.Vn 456.4

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents