Mognad i tysthet

Jesus växte upp i en liten bergsstad. Det fanns inte någon plats på jorden som inte skulle ha blivit hedrad av hans närvaro. Det skulle till odh med ha varit en ära för konungapalatsen att få ta emot honom som gäst. Men han gick förbi de rikas hem, de kungliga hoven odh de berömda lärdomssätena för att finna ett hem i det undangömda odh föraktade Nasaret.Vn 57.1

Hur storslagen är inte den knapphändiga, men djupt betydelsefulla berättelsen om Jesu tidiga liv: »Barnet växte upp odh blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.» I solljuset som lyste från Faderns ansikte, växte Jesus »till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor». (Luk. 2:40, 52.) Han hade ett vaket och klarsynt intellekt odh var i fråga om kunskap och eftertänksamhet långt före sin ålder. Ändå var hans kynne tilltalande i sin harmoni. Sinnet och kroppens krafter utvecklades gradvis i enlighet med de lagar som styr ett barns tillväxt.Vn 57.2

Redan som barn visade Jesus stor älskvärdhet. Han var alltid villig och redo att hjälpa andra. Han visade ett tålamod som ingenting kunde rubba ooh en trofasthet som aldrig svek. Även om hans grundsatser var fasta som klippan, var han alltid hänsynsfull och artig.Vn 57.3

Med djupaste omsorg vakade Maria över hur Jesus utvecklades. Hon gav akt på de drag av fullkomlighet som hans väsen visade. Med glädje sökte hon uppmuntra hans begåvade ooh mottagliga sinne. Genom den helige Ande fick hon vishet att samarbeta med de himmelska krafterna för att fostra detta barn, som med rätta kunde säga att ingen annan än Gud var hans far.Vn 57.4

Sedan urminnes tider hade de trogna i Israel ägnat stor omsorg åt de ungas undervisning. Herren hade sagt att bar-nen redan från sina allra tidigaste år skulle undervisas om hans godhet ooh storhet, framför allt som den uppenbarades i hans lag och kom till uttryck i Israels historia. Sång, bön och undervisning från skrifterna skulle anpassas efter barnets intellektuella utveckling. Föräldrarna skulle lära sina barn att Guds lag var ett uttryck för hans väsen, och att Guds avbild skulle prägla sinne och själ, när de lärde sig lagens principer och lät dem forma deras tankar. Mycket av denna undervisning var muntlig, men de unga lärde sig också att läsa de hebreiska skrifterna. De pergamentrullar som innehöll de gammaltestamentliga skrifterna, var också tillgängliga för dem.Vn 58.1

På Jesu tid ansåg man att det samhälle eller den stad som inte sörjde för de ungas religionsundervisning stod under Guds förbannelse. Men undervisningen hade blivit en formsak. Traditionerna hade i stor utsträckning trängt undan skrifterna. Sann undervisning skulle leda ungdomen till att »söka Gud, om de till äventyrs skulle kunna finna honom». (Apg. 17:27.) Men de judiska lärarna ägnade sig åt ceremoniella angelägenheter. Sinnet fylldes med kunskap som var värdelös för eleven och som inte skulle bli godkänd i den himmelska högre skolan. Den erfarenhet man vinner genom att personligen ta emot Guds ord hade inte någon plats i undervisningssystemet. Eleverna var upptagna av en rutin av yttre detaljer och fann inte någon tid till stilla umgänge med Gud. De hörde inte hans röst tala till sitt sinne. I sitt letande efter kunskap, vände de sig bort från honom som är visdomens källa. De stora och betydelsefulla uppgifterna i Guds tjänst blev försummade. Lagens grundprinciper fördunklades. Det som betraktades som den högsta utbildning, blev det största hindret för verklig utveckling. Rabbinernas undervisning verkade förlamande på ungdomens begåvning. Den gjorde de ungas sinnen förkrympta och inskränkta.Vn 58.2

Jesus fick inte någon undervisning i de skolor som hölls i synagogorna. Hans mor var hans första lärare. Från henne odh från profeternas bokrullar fick han sin kunskap om de himmelska tingen. Just de ord som han tallat till Israel genom Moses, undervisades han nu om på sin mors knä. Under hela sin barndom ooh ungdom besökte han inte de skriftlärdes skolor. Han behövde inte den undervisning som man kunde få från sådana källor, ty Gud var hans lärare.Vn 58.3

Den fråga som framkastades under Jesu offentliga verksamhet: »Varifrån har denne sin lärdom, han som ioke har fått undervisning?” antyder att Jesus ägde kunskap, men att han inte fått del av de skriftlärdes uppfostran. Eftersom han inhämtade kunskap på samma sätt som vi, visar hans ingående kännedom om de heliga skrifterna hur flitigt han under sina tidigare år hade studerat dem. Naturens stora bok låg ookså uppslagen för honom. Han som skapat allt inhämtade nu den undervisning som hans egen han’d hade tecknat på jorden, havet och himlavalvet. Långt borta från världens syndiga allfarvägar samlade han ett förråd av ingående kunskap om naturens hemligheter. Han studerade djurens, växternas ooh människornas liv.Vn 59.1

Från sin tidigaste barndom behärskades han av en enda längtan: att leva för att hjälpa andra. Sina hjälpkällor fann han i naturen. Nya idéer om sätt och metoder väcktes hos honom, då han studerade växtoch djurriket. Han försökte ständigt finna nya illustrationer ooh exempel av det han såg och iakttog, för att med deras hjälp kunna förklara Guds ord. De liknelser han så gärna använde under sin offentliga verksamhet, visar hur öppet hans sinne var för naturens in-flytande och hur han hade hämtat andlig kunskap från sin dagliga omgivning.Vn 59.2

Så öppnades för Jesus betydelsen av Guds ord och Guds gärningar, då han försökte förstå tingens orsak. Himmelska väsenden var hans följeslagare. Han ägde den bildning som helgade tankar och betraktelser skänker. Från den första stund då hans intellekt började utvecklas, växte han ständigt till i andlig nåd och kunskap om sanningen.Vn 59.3

Alla barn kan få kunskap på samma sätt som Jesus. Då vi söker finna vår himmelske Fader i hans Ord kommer heliga änglar oss nära. Våra själsliga gåvor kommer att stärkas, våra karaktärer att förädlas och förfinas. Vi skall bli mer lika vår Frälsare. När vi betraktar naturen i dess storhet och skönhet, kommer vår längtan att sträcka sig mot Gud. Vårt inre skall genomströmmas av nytt liv, då vi med vördnad nalkas den Oändlige i hans verk. Samtal genom bön med Gud utvecklar våra själsliga och moraliska krafter. Våra andliga förmågor stärks genom att våra tankar sysslar med andliga tång.Vn 59.4

Jesus levde i harmoni med Gud. När han var barn tänkte han som ett barn och talade som ett barn. Men ingen skugga av synd fördunklade Guds avbild i honom. Ändå var han inte skonad från frestelser. Nasarets invånare var kända för sin ogudaktighet. Hur illa ansedda de i allmänhet var, visar Natanaels fråga: »Kan något gott komma från Nasaret?» — Joh. 1:46. Jesus fick leva sitt liv på en plats där han skulle prövas. Det var nödvändigt för honom att ständigt vara på sin vakt för att bevara sitt sinnes renhet. Han utsattes för alla de konflikter som vi måste möta, för att han skulle bli ett föredöme för oss som barn, som ungdom och som vuxna.Vn 60.1