Varför lät de sig förvirras?

En härold hade sänts från Gud för att förkunna Jesu ankomst och för att rikta judafolkets och världens uppmärksamhet på hans uppdrag, så att människor kunde förbereda sig för att ta emot honom. Den upphöjda personlighet som Johannes hade talat om, hade vandrat ibland dem i över trettio år. Ändå hade de inte riktigt lärt känna honom som den av Gud utsände. Apostlarna greps av samvetsförebråelser över att de hade tillåtit den rådande otron att genomsyra deras åsikter och omtöckna deras förstånd. Han som var ljuset i denna mörka värld hade lyst mitt i dess dysterhet, men de hade inte kunnat förstå varifrån dess strålar kom. De frågade sig varför de hade betett sig så, att det blev nödvändigt för Jesus att tillrättavisa dem. De återupprepade ofta hans samtal och sade: Varför tillät vi jordiska hänsyn och prästernas och rabbinernas motstånd att förvirra våra sinnen, så att vi inte fattade, att en som var större än Moses var ibland oss, att en som var klokare och kunnigare än Salomo undervisade oss? Varför hade vi så svårt för att lyssna, varför var vårt förstånd så begränsat?Vn 506.1

Tomas ville inte tro, förrän han hade stuckit sitt finger i det sår som de romerska soldaterna hade åstadkommit. Petrus hade förnekat honom när han blev förnedrad och förkastad. Dessa smärtsamma minnen kom för dem med ökad skärpa. De hade vandrat tillsammans med honom, men de hade inte lärt känna honom eller uppskattat honom. Men hur gripna kände de sig inte av dessa förhållanden, när de upptäckte sin otro.Vn 506.2

När präster och rådsherrar slöt sig samman emot dem och drog dem inför radsförsamlingar eller kastade dem i fängelse, gladde sig Jesu anhängare »över att de hade aktats värdiga att lida smälek för det namnets skull». (Apg. 5:41.) De gladde sig över att kunna bevisa för människor och änglar att de erkände Kristi härlighet och valde att följa honom, även om de skulle förlora allt annat.Vn 506.3

Det är lika sant nu som på apostlarnas tid, att utan den helige Andes upplysning kan mänskligheten inte upptäcka Kristi härlighet. Den gudomliga sanningen och det som Gud gör kan inte uppskattas av en kristenhet som älskar världen och dagtingar med den. Mästarens anhängare finner vi inte på de lättframkomliga vägarna, på vägar som skänker jordisk ära och för till överensstämmelse med världen. De befinner sig långt framför på mödans, ödmjukhetens och förföljelsens vägar, i främsta ledet i striden »mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna». (Ef. 6:12.) Och nu liksom på Jesu tid blir de missförstådda, förföljda och undertryckta av samtidens präster och fariséer.Vn 507.1