Vad de alla ville ha

När de andra tio hörde Jakobs och Johannes’ begäran, blev de mycket missnöjda. Den främsta platsen i riket var precis vad var och en av dem eftertraktade för sig själva. De blev förargade över att dessa två apostlar hade vunnit ett så påtagligt övertag över dem.Vn 543.1

Återigen tycktes striden om vilken som skulle vara den främste, vara på väg att återupplivas. Då kallade emellertid Jesus dem till sig och sade till de förargade apostlarna: »I veten att de som räknas för folkens furstar uppträda mot dem såsom herrar, och att deras mäktige låta dem känna sin myndighet. Men så är det icke bland eder.»Vn 543.2

Inom världens nationer betyder en upphöjd position själv-förhärligande. Människor förutsätts existera för den härskan- de klassens nytta. Inflytande, välstånd, utbildning var de medel för att vinna kontroll över massorna som användes av det ledande skiktet. De högre klasserna skulle tänka, besluta, njuta och härska. De lägre skulle lyda och tjäna. Religionen var liksom allt annat en auktoritetssak. Man förutsatte att folket skulle handla och tro efter de överordnades föreskrifter. En människas rätt till att som människa tänka och handla på egen hand, ignorerades helt.Vn 543.3

Jesus stod i begrepp att upprätta ett rike efter en helt annan princip. Han kallade inte människorna till maktställning utan till tjänst, så att de starka skulle ta på sig det som de svaga inte orkade med. Makt, samhällsställning, begåvning, utbildning lade på dem som hade fått dessa gåvor, så mycket större förpliktelse att tjäna sina medmänniskor. Till och med blev det sagt till de minsta av Kristi efterföljare: »Allt sker nämligen för eder skull.» — 2 Kor. 4:15.Vn 544.1