Ängsligt sökande

De återvände till Jerusalem för att fortsätta sitt sökande. Följande dag blandade de sig med gudstjänstbesökarna i templet. Då fångades deras uppmärksamhet av en välbekant röst. De kunde inte ta miste, ingen röst var lik hans, så allvarlig, ivrig och ändå så melodisk.Vn 69.2

I de skriftlärdes skola fann de Jesus. Fastän de nu blev mycket glada kunde de inte glömma sin sorg och ängslan. När han åter förenade sig med dem sade hans mor förebrående till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»Vn 69.3

»Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?» Och då de inte tycktes for- stå honom pekade han uppåt. De förundrade sig över att hans ansikte lyste. Det gudomliga lyste genom det mänskliga. När de fann honom i helgedomen lyssnade de till samtalet mellan honom och de skriftlärde och de förundrade sig över hans frågor och svar. Hans ord väckte en ström av tankar som de aldrig skulle glömma.Vn 69.4

Och hans fråga lärde dem något. »Vissten I då icke», sade han, »att jag bör vara där min Fader bor?» Jesus hade påbörjat det uppdrag som han kommit till världen för att fullgöra, men Josef odh Maria hade försummat sitt. Gud hade visat dem stor ära genom att anförtro sin Son åt dem. Heliga änglar hade lett Josef på hans färd för att skydda Jesu liv. Men under en hel dag hade de förlorat honom ur sikte, honom som de inte borde ha glömt ett ögonblick. Och då deras ängslan var över, hade de inte klandrat sig själva utan lagt skulden på honom.Vn 70.1

Det var naturligt för Jesu föräldrar att betrakta honom som sitt eget barn. Han var dagligen tillsammans med dem. Hans liv var i många avseenden som andra barns. Det var svårt för dem att fatta att han var Guds Son. De stod i fara att inte uppskatta den välsignelse som skänktes dem genom samvaron med världens Frälsare. Sorgen över skilsmässan från honom och den milda bestraffning hans ord innebar var avsedda att betona heligheten i den uppgift som anförtrotts dem.Vn 70.2