Dyrbar och fast grundad

I oändlig visdom utvalde Gud hörnstenen och lade den själv. Han kallade den: »En dyrbar hörnsten, fast grundad.» På den kan hela världen lägga sina bördor och sorger. Den kan bära dem alla. Med fullkomlig trygghet kan människor bygga på den. Kristus är en »beprövad sten”. Aldrig gör han dem besvikna, som förlitar sig på honom. Han har burit varje prövning. Han har uthärdat belastningen av Adams skuld och av hans efterkommandes skuld och har mer än segrat över det ondas makter. Han har burit de bördor som varje ångrande syndare har lagt på honom. I Kristus har den skuldtyngda människan funnit lindring. Han är den fasta grundvalen. Alla som gör honom till sitt stöd, vilar i fullkomlig trygghet.Vn 593.1

I Jesajas profetia sägs det om Kristus, att han är både en hörnsten och en stötesten och en klippa till fall. Inspirerad av den helige Ande visar aposteln Petrus klart för vilka Kristus är en hörnsten och för vilka han är en stötesten och en klippa till fall:Vn 593.2

»Kommen till honom, den levande stenen, som väl av män-niskor är förkastad, men inför Gud är ‘utvald och dyrbar’, och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett ‘heligt prästerskap’, som skall frambära andliga offer, vilka genom Kristus Jesus äro välbehagliga för Gud. Det heter nämligen på ett ställe i skriften: ‘Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam. För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro ‘har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten’, som är ‘en stötesten och en klippa till fall’. Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig, så var det ock bestämt om dem.» — 1 Petr. 2:4—8.Vn 593.3

För dem som tror är Kristus den säkra grundstenen. Dessa är de som faller på klippan och blir krossade. Detta är en bild på underkastelse under Kristus och tro på honom. Att falla på klippan och bli krossade betyder, att vi lämnar vår självrättfärdighet och går till Kristus med ett barns ödmjukhet, överger våra överträdelser och tror på hans förlåtande kärlek. Och så är det också genom tro och lydnad som vi bygger på Kristus som vår grund.Vn 594.1