Kallar till evigt liv

Jesus sade till sina lyssnare, att om det inte skulle bli någon uppståndelse från de döda, skulle skrifterna, som de bekände sig tro på, inte vara till någon nytta. Han sade: »Men vad nu det angår, att de döda uppstå, haven I icke läst i Moses’ bok, på det ställe där det talas om törnbusken, huru Gud sade till honom så: ‘Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.» Gud betraktar de saker som inte finns, som om de funnes. Han ser slutet från början och betraktar resultatet av sitt verk som om det vore fullbordat. Alla de ovärderliga döda från Adam och fram till den sista av de frälsta som dör, kommer att höra Guds Sons röst och komma ut ur graven till evigt liv. Gud skall vara deras Gud och de skall vara hans folk. Det kommer att finnas en nära och innerlig gemenskap mellan Gud och hans uppståndna återlösta. Detta tillstånd, som är förutsett i hans syfte, betraktar han som om det redan existerade. För honom lever redan de döda.Vn 601.2

Jesu ord tystade sadducéerna. De kunde inte svara honom. Inte ett ord blev sagt som de kunde dra fördel av, för att få honom fälld. Hans motståndare hade inte vunnit någonting annat än folkets förakt.Vn 602.1

Fariséerna hade emellertid ännu inte gett upp hoppet om att kunna förmå Jesus att säga något som de kunde använda emot honom. De lyckades övertala en lärd man, en skriftlärd, att fråga Jesus vilket av de tio buden i lagen som var av den största betydelsen.Vn 602.2

Fariséerna hade upphöjt de fyra första buden, som talar om människans plikt inför sin Skapare. De menade att dessa var av betydligt större betydelse än de övriga sex, som bestämmer människans plikt mot sina medmänniskor. En följd därav var att de låg långt efter i praktisk gudsfruktan. Jesus hade visat folket deras stora brister. Han hade undervisat dem om nödvändigheten av goda gärningar och sagt, att man känner igen trädet på dess frukt. På grund härav hade han beskyllts för att värdesätta de sex senare buden högre än de fyra första.Vn 602.3