Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Vitmenade gravar

    »Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som ären lika vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro fulla av de dödas ben och av allt slags orenlighet.” Liksom de kalkade och vackert prydda gravarna dolde de ruttnande liken därinne, dolde prästerna och rådsherrarna sin synd i en utvärtes helighet. Jesus fortsatte: »Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryder de rättfärdigas grifter och sägen: ‘Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod’! Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna.” För att visa sin uppskattning av de döda profeterna var judarna mycket ivriga att pryda deras gravar, men de tillgodo-gjorde sig inte deras undervisning. Inte heller frågade de efter deras tillrättavisningar.Vn 614.2

    På Jesu tid vårdade man de dödas viloplatser med nästan vidskeplig aktning, och enorma penningsummor slösades på deras utsmyckning. Detta var avguderi i Guds ögon. I denna oberättigade aktning för de döda visade människorna, att de inte älskade Gud över allting och inte heller sin nästa såsom sig själva. Samma avguderi förekommer i stor utsträckning också idag. Många gör sig skyldiga till att försumma änkor, faderlösa, sjuka och fattiga för att bygga dyrbara monument över de döda. Tid, pengar och arbete offras frikostigt för sådana ändamål, medan man försummar plikterna mot de levande — plikter som Jesus tydligt har föreskrivit.Vn 615.1

    Fariséerna byggde profeternas gravar och prydde deras gravplatser och sade till varandra: Om vi hade levt på våra fäders tid så skulle vi inte ha förenat oss med dem i att utgjuta Guds tjänares blod. Samtidigt lade de planer för att ta hans Sons liv. Detta har någonting att lära oss. Det bör öppna våra ögon för Satans förmåga att bedra deras sinnen som vänder sig bort ifrån sanningens ljus. Många följer i fariséernas fotspår. De hedrar dem som dog för sin tro. De förundrar sig över judarnas blindhet, när de förkastade Jesus. Om vi hade levt på hans tid, säger de, skulle vi med glädje ha tagit emot hans lära. Vi skulle aldrig ha gjort oss delaktiga i deras skuld som förkastade Frälsaren. Men när lydnad för Gud kräver självförnekelse och ödmjukhet, undertrycker just dessa människor sin övertygelse och vägrar att visa lydnad. Därigenom visar de samma anda som de fariséer som Jesus fördömde.Vn 615.2

    Judarna förstod mycket litet av det fruktansvärda ansvar som det innebar att förkasta Jesus. Från den tid då oskyldigt blod utgöts för första gången, då den rättfärdige Abel föll offer för Kains hand, har samma sak upprepats med ökande skuld. I alla tidsåldrar har profeter höjt sina röster mot konungars, härskares och folks synder och talat de ord som Gud gett dem och lytt hans vilja, med risk för sina egna liv. Från generation till generation har det samlats en fruktans- värd straffdom över dem som förkastat ljus och sanning. Denna straffdom höll nu Jesu fiender på att dra ned över sina egna huvuden. Prästernas och rådsherrarnas synd var större än under något tidigare släktled. Genom att förkasta Frälsaren gjorde de sig ansvariga för alla rättfärdiga dödade människors blod från Abel till Kristus. De höll nu på att fylla sin ogudaktighets bägare, så att den flödade över. Snart skulle den utgjutas över deras huvuden i rättvis vedergällning. Och detta hade Jesus varnat dem för:Vn 615.3

    »Så skall över eder komma allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill Sakarias’, Barakias’ sons, blod, hans som I dräpten mellan templet och altaret. Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma över detta släkte.”Vn 616.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents