Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Framtidsvision

    Jesu ord till prästerna och rådsherrarna: »Se edert hus skall komma att stå övergivet och öde” (Matt. 23:38), hade kommit dem att gripas av skräck. De låtsades vara likgiltiga, men frågan fortsatte att dyka upp i deras sinnen, vad som egentligen menades med dessa ord. En osynlig fara tycktes hota dem. Kunde det vara så att detta praktfulla tempel, som var nationens stolthet, snart skulle bli en hög ruiner. Denna aning om något förestående ont grep också apostlarna. De väntade med spänning på ett mer bestämt uttalande av Jesus. Då de tillsammans med honom gick ut ifrån templet påpekade de templets gedigna konstruktion och skönhet. Stenarna i templet var av den renaste marmor, fullständigt vita, och några av dem hade en nästan sagolik storlek. En del av muren hade till och med hållit stånd mot belägringen av Nebukadnessars krigshär. I sitt fulländade murverk såg det ut som en enda sten som hämtats direkt från stenbrottet. Hur skulle dessa mäktiga murar kunna rivas ned? Detta var något som apostlarna inte kunde fatta.Vn 626.1

    Då Jesu uppmärksamhet riktades på templets prakt, vad kunde han, som blivit förkastad av sitt eget folk, ha tänkt inom sig? Synen framför honom var i sanning praktfull, men han sade med sorg: Jag ser det alltsammans. Byggnaderna är verkligen storslagna. Ni pekar på dessa murar som förefaller oförstörbara, men lyssna till mina ord: Den dag skall komma, »då av allt detta som I nu sen, icke skall lämnas sten på sten, utan allt skall bliva nedbrutet”.Vn 626.2

    Det som Jesus sade hade hörts av ett stort antal männi- skor. Men då han hade blivit ensam, kom Petrus, Johannes, Jakob och Andreas till honom, där han satt uppe på Oljeberget. »Säg oss”, sade de, »när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.” Jesus svarade inte sina apostlar genom att först tala om Jerusalems ödeläggelse och sedan om sin tillkommelses stora dag. Han beskrev båda händelserna samtidigt som en enda. Om han hade avslöjat framtiden för sina apostlar som han såg den, skulle de inte ha kunnat uthärda det. Av barmhärtighet mot dem blandade han samman beskrivningen av de två stora kriserna och överlämnade åt apostlarna att själva utforska dess innebörd. När han hänvisade till Jerusalems undergång, sträckte sig hans profetiska ord bortom denna händelse och ända ned till den sista världsbranden, på den dag, då Herren skall resa sig upp från sin plats för att straffa världen för dess orättfärdighet och då jorden skall avslöja sin blodsskuld och inte längre gömma sina döda. Hela denna framställning gavs inte bara för apostlarnas skull, utan för dem som skulle komma att uppleva de avslutande scenerna i denna världs historia.Vn 626.3

    Jesus vände sig till apostlarna och sade: »Sen till, att ingen förvillar eder. Ty många skola komma under mitt namn och säga: ‘Jag är Messias’ och skola förvilla många.» Många falska Kristus-gestalter skulle uppträda och utge sig för att kunna göra under. De skulle förklara att tiden för judafolkets befrielse hade kommit. Dessa skulle komma att vilseleda många. Jesu ord gick i uppfyllelse. Under tiden mellan hans död och Jerusalems belägring uppstod många falska Messiasgestalter. Men denna varning gavs också för dem som lever i vår egen tid. Samma bedrägeri som uppträdde före Jerusalems undergång, har återupprepats ned genom tiderna och kommer att upprepas på nytt.Vn 627.1

    »I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.” Före Jerusalems undergång kämpade människorna om makten. Kejsare mördades. De som man menade stod tronen närmast, mördades. Det förekom »krig och rykten om krig”. »Sådant måste komma», sade Jesus, »men därmed är ännu icke änden inne» (för det judiska folket som nation). »Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra; men allt detta är allenast begynnelsen till ‘födslovåndorna’.” Jesus sade, att när rabbinerna ser dessa tecken, kommer de att förklara, att de är Guds straffdomar över nationerna, därför att de håller hans utvalda folk i fångenskap. De kommer att säga, att dessa tecken är förebud om Messias’ ankomst. Men låt er inte vilseledas. De är början på Guds straffdomar. Människorna har räknat endast med sig själva. De har inte ångrat sig eller omvänt sig, så att jag har kunnat hjälpa dem. De förebud som de påpekar som tecken på befrielse från slaveriet, är tecken på deras egen undergång.Vn 627.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents