Tålamod och medkänsla

Frälsaren hade ytterligare en avsikt. Han hade inte undvikit att betjäna honom som han visste var en förrädare. Apostlarna förstod inte hans ord, då han, under det att han tvådde Judas’ fötter, sade »att de icke alla voro rena”. Inte heller förstod de honom, då han vid bordet sade: »Den som åt mitt bröd, han lyfte mot mig sin häl.» — Joh. 13:11, 18. Men senare, då det stod klart för dem vad han hade menat, fick de något att tänka på i fråga om Guds tålamod och medkänsla med dem som begår de svåraste försyndelser. Även om Jesus kände Judas från början, tvådde han ändå hans fötter. Förrädaren fick också förmånen att vara med och delta i den heliga måltiden. En långmodig Frälsare lade allt tillrätta, som kunde förmå syndaren att ta emot honom och bli befriad från syndens besmittelse. Detta är ett exempel för oss. När vi anser att någon befinner sig på villovägar och i synd, skall vi inte skilja oss ifrån honom. Vi skall inte genom någon likgiltig isolering överlämna honom till att bli ett byte för frestelser och driva honom över på Satans område. Detta är inte Jesu handlingssätt. Det var för att apostlarna var felande och ofullkomliga, som han tvådde deras fötter. Av de tolv förblev alla, med undantag av en, därigenom förda till omvändelse.Vn 658.1

Jesu exempel förbjuder oss att avstänga någon ifrån Herrens måltid. Det är sant att uppenbar synd utestänger den skyldige. Detta undervisar den helige Ande tydligt om. (1 Kor. 5:11.) Men utöver detta skall ingen fälla någon dom. Gud har inte överlåtit åt människor att säga vilka som skall ta del vid dessa tillfällen. Vem kan läsa människors tankar? Vem kan skilja agnarna från vetet? »Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken. Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod. Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.» — 1 Kor. 11:28, 27, 29.Vn 658.2