Bestående gemenskap

»Jag är vinträdet, I ären grenarna», sade Jesus till sina apostlar. Även om han snart skulle tas ifrån dem, skulle deras andliga förening med honom förbli oförändrad. Grenens inympning, sade han, är en framställning av det förhållande som ni skall upprätthålla till mig. Ympkvisten inympas i det levande vinträdet och den växer in i vinstocken, fiber för fiber, åder för åder. Vinträdets liv blir grenens liv. På samma sätt tar den människa, som är död i överträdelser och synder, emot liv genom förening med Kristus. Föreningen uppstår genom tro på honom som en personlig Frälsare. Syndaren förenar sin svaghet med Kristi styrka, sin tomhet med Kristi fullhet, sin bräcklighet med Kristi bevarande makt. Då har han Kristi sinne. Kristi mänskliga natur har berört vår mänsklighet och vår mänsklighet har berört den gudomliga naturen. Genom den helige Ande som förmedlare blir människan delaktig av den gudomliga naturen. Hon blir »benådad i den älskade». (Hebr. 1:6.) När denna förening med Kristus en gång har ingåtts, måste den hållas vid liv.Vn 678.1

Jesus sade: »Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder. Så-som grenen icke kan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förbliver i vinträdet, så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig.» Detta är inte någon tillfällig gemenskap, inte någon gemenskap då och då. Grenen blir en del av det levande vinträdet. Förmedlandet av liv, kraft och fruktbarhet från roten till grenarna försiggår obehindrat och oavbru- tet. Skild från vinträdet kan grenen inte leva. Lika litet kan ni leva skilda från mig, sade Jesus. Det liv som ni har fått från mig kan uppehållas bara genom ständig gemenskap. Utan mig kan ni inte övervinna en enda synd eller motstå en enda frestelse.Vn 678.2

»Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder.” Att förbli i Kristus betyder att ständigt ta emot hans Ande, ett liv i oför-behållsam hängivenhet åt hans tjänst. Förbindelselinjen mellan oss och vår Gud måste ständigt vara öppen. Liksom vinträdets grenar ständigt måste hämta sav från det levande vinträdet, måste vi klänga oss vid Jesus och från honom, genom tron, ta emot hans eget väsens kraft och fullkomlighet.Vn 679.1

Roten sänder sin näring genom grenen till den yttersta kvisten. På samma sätt förmedlar Kristus den andliga styrkans strömmar till varje troende. Så länge människan är förenad med Kristus, finns det inte någon risk för att hon skall vissna eller förmultna.Vn 679.2

Vinträdets liv kommer att visa sig i doftande frukt på dess grenar: »Om någon förbliver i mig, och jag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra.” När vi lever i tro på Guds Son kommer Andens frukter att visa sig i vårt liv, och inte en enda av dem kommer att saknas.Vn 679.3

»Min Fader är vingårdsmannen. Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort.” Även om ympkvisten utvändigt är förenad med vinträdet, är det möjligt att det inte har uppstått någon levande förening. Då kommer det inte att bli vare sig någon tillväxt eller någon frukt. På samma sätt kan det finnas en skenbar förening med Kristus, utan att någon verklig gemenskap med honom uppstått genom tro. Genom en religiös bekännelse kommer människor in i församlingen, men karaktär och livsföring avslöjar om de är förenade med Kristus. Om de inte bär någon frukt är de falska grenar. Deras avskiljande från Kristus medför en undergång, lika fullständig som den som framställs genom den döda grenen. »Om någon icke förbliver i mig», sade Jesus, »så kastas han ut såsom en avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana grenar och kastar dem i elden, och de brännas upp.”Vn 679.4

Och den gren »som bär frukt, den rensar han, för att den Vn 679.5

skall bära mer frukt». Av de tolv utvalda som hade följt Jesus, var en på väg att kastas ut som en förtorkad gren. De andra skulle genomgå trädgårdsknivens bittra prövning. Beskärningen skulle orsaka smärta. Men det är Fadern som håller i kniven. Han utför inte sitt uppdrag lättsinnigt eller likgiltigt. Några grenar ligger krypande på marken och dessa måste skäras loss från de jordiska stöd som deras klängen har fäst sig vid. De skall sträcka sig upp mot himlen och finna sitt stöd hos Gud. Det överflödiga lövverk som drar livsströmmen bort från frukten måste skäras bort. För stora grenpartier måste avlägsnas för att tillåta de läkande strålarna från rättfärdighetens sol att få tillträde. Vingårdsmannen hugger bort den skadliga grönskan, för att frukten skall bli bättre och rikligare.Vn 680.1