Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    För varje enskild människa

    Jesu själsångest upphörde inte, men hans beklämning och modlöshet lämnade honom. Stormen hade inte på något sätt blivit mindre, men Han, mot vilken den riktades, hade styrkts att möta dess raseri. Han framträdde lugn och stilla. En himmelsk frid vilade över hans blodfläckade ansikte. Han hade uthärdat det som intet mänskligt väsen någonsin kunde uthärda. Han hade upplevt dödens lidande för varje enskild människa.Vn 693.1

    De sovande apostlarna hade plötsligt väckts av det ljus som omgav Frälsaren. De såg en ängel böja sig ned över deras liggande Herre. De såg honom lyfta Frälsarens huvud upp i sin famn och peka mot himmelen. De hörde hans röst som den ljuvaste musik tala tröst och hopp till honom. Apostlarna erinrade sig scenen på förklaringsberget. De kom ihåg den härlighet som i templet hade omslutit Jesus och Guds röst som hade talat ur skyn. Nu uppenbarades samma härlighet på nytt. De kände inte längre någon oro för sin Herre. Han stod under Guds beskydd. En mäktig ängel hade sänts för att beskydda honom. I sin trötthet ger apostlarna åter efter för den egendomliga domning som överväldigat dem. Åter finner Jesus dem sovande.Vn 693.2

    Fylld av sorg ser han på dem och säger: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.»Vn 693.3

    Redan under det att han talar hörs fotsteg av pöbelhopen som söker efter honom och han säger: »Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»Vn 693.4

    Inga spår syntes av hans tidigare ångest, då han trädde fram för att möta sin förrädare. Stående framför sina apostlar säger han: »Vem söken I?» De svarade: »Jesus från Nasaret.» »Jesus sade till dem: ‘Det är jag’.” När Jesus har sagt detta, flyttade sig den ängel som nyss betjänat Jesus, så att han kom att stå mellan honom och pöbelhopen. Ett gudomligt ljus upplyste Frälsarens ansikte och något som liknade en duva överskuggade honom. Inför denna gudomliga härlighet kunde den mordiska hopen inte uthärda ett ögonblick. De vacklade tillbaka. Präster, äldste, soldater och till och med Judas föll som döda till marken.Vn 694.1

    Ängeln avlägsnade sig och ljuset försvann. Jesus hade en möjlighet att undkomma, men lugnt och behärskat stod han kvar där han var. Lik en som hade förhärligats stod han mitt i den förhärdade hopen, som nu låg hjälplös utsträckt för hans fötter. Apostlarna betraktade scenen, tysta av förundran och skräckfylld vördnad.Vn 694.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents