Varför frågar du mig?

Jesus vände sig till dem som utfrågade honom och sade: »Varför frågar du mig?» Hade inte prästerna och rådsherrarna sänt ut spioner som skulle övervaka hans rörelser och rapportera varje ord, han sade? Hade de inte varit närvarande vid varje tillfälle, då folket hade samlats och gett prästerna upplysning om alla hans uttalanden och handlingar? »De som hava hört mig må du fråga om vad jag har talat till dem”, svarade Jesus, »de veta ju vad jag har sagt.»Vn 699.1

Det bestämda svaret kom Hannas att tystna. Han blev rädd för att Jesus skulle säga någonting om hans handlingssätt som han helst ville hålla dolt. Därför sade han inte mera till honom vid detta tillfälle. En av tjänstemännen, som blev förargad då han såg att Hannas blivit nedtystad, slog Jesus i ansiktet och sade: »Skall du så svara översteprästen?” Lugnt svarade Jesus: »Har jag talat orätt, så bevisa att det var orätt; men har jag talat rätt, varför slår du mig då?” Jesus svarade inte med hetsiga ord för att hämnas. Hans lugna svar kom från ett sinne som var syndfritt, tåligt och milt och som inte lät sig provoceras.Vn 699.2

Jesus led intensivt, då han utsattes för smädelse och föro-lämpning. Av dem som han hade skapat och för vilka han hade gjort en ofattbar uppoffring utsattes han för all slags förnedring. Hans lidande stod i förhållande till hans fullkomliga helighet och hans avsky för synden. Att förhöras av människor som handlade som onda andar, var för honom en ständig självuppgivelse. Att vara omgiven av människor som stod under Satans kontroll, var motbjudande för honom. Och han visste att han på ett enda ögonblick hade kunnat lägga sina grymma plågare i stoftet genom att låta sin gudomliga kraft bryta fram. Detta gjorde förhöret ännu svårare för honom.Vn 699.3

Judarna väntade på en Messias som skulle framträda i yttre prakt. De väntade att han genom ett enda utslag av oemot-ståndlig vilja skulle förändra människornas tankegång och tvinga dem till att erkänna hans överhöghet. På det sättet skulle han, enligt deras uppfattning, försäkra sig om sin egen upphöjelse och tillfredsställa deras ärelystna förhoppningar. När Jesus därför behandlades med förakt, var frestelsen mycket stark för honom att visa sitt gudomliga väsen. Med ett ord, med en blick kunde han ha tvingat sina förföljare att bekänna att han var Herre över konungar och härskare, präster och tempel. Men det var hans svåra uppgift att hålla sig till den ställning han hade valt, som en av människorna.Vn 700.1

Himmelens änglar var vittnen till allt som gjordes mot deras älskade anförare. De längtade efter att få befria Jesus. Under Gud är änglarna i besittning av all den makt de behöver. I lydnad för Kristi befallning förgjorde de vid ett tillfälle på en enda natt etthundraåttiofemtusen man i den assyriska armén. Hur lätt skulle det inte ha varit för änglarna, som betraktade den nesliga scenen vid Jesu förhör, att ge uttryck för sin indignation genom att förgöra Guds motståndare. Men de fick ingen befallning att göra detta. Han som kunde ha dömt sina fiender till döden, uthärdade deras grymhet. Hans kärlek till sin Fader och det löfte han hade gett från världens grundläggning, att bli den som skulle bära världens synder, kom honom att utan klagan tåla den grymma behandling han utsattes för av dem som han kommit för att frälsa. Det var en del av hans uppdrag att han i sin mänskliga natur skulle bära alla de smädelser och grovheter som människor kunde överösa honom med. Men mänsklighetens enda hopp låg i denna Jesu underkastelse under allt det lidande, som människors händer och sinnen kunde orsaka honom.Vn 700.2

Jesus hade inte sagt någonting som kunde ge hans anklagare någon fördel. Ändå hölls han bunden för att visa att han var dömd. Det som skedde måste emellertid ge sken av rättvisa. Det var nödvändigt att förhöret hölls under lagenliga former. Detta hade myndigheterna beslutat sig för att påskynda. De visste vilken aktning folket hade för Jesus. De fruktade, att om ryktet om gripandet spreds, skulle man göra försök att frita honom. Därtill kom också, att om förhöret och domens fullföljande inte skedde omedelbart, skulle man få uppskjuta avgörandet en hel vecka på grund av påskfirandet. Detta skulle kunna omkullkasta deras planer. För att försäkra sig om att Jesus blev dömd, litade de i stor utsträckning på kraven från pöbeln, av vilka många tillhörde Jerusalems slödder. Om man blev tvungen att uppskjuta förhöret en vecka, skulle upphetsningen lägga sig och en reaktion skulle sannolikt sätta in. Den bättre delen av folket skulle vakna upp för att försvara Jesus. Många skulle vittna till hans förmån och börja tala om de väldiga gärningar han hade gjort. Detta skulle väcka folkets vrede mot Stora rådet. Deras handlingssätt skulle fördömas. Jesus skulle bli frikänd och få ta emot mängdens hyllningar. Prästerna och rådsherrarna beslöt därför att Jesus skulle överlämnas i romarnas händer, innan deras avsikter blev kända.Vn 700.3