Förklarat sig vara Guds Son

Så snart det blivit dag, samlades Stora rådet på nytt. Åter fördes Jesus in i rådssalen. Han hade förklarat att han var Guds Son. De hade gjort hans ord till en anklagelse emot honom. Men de kunde inte döma honom på grund härav. Många av dem hade inte varit närvarande under nattmötet och hade inte hört hans ord. De visste också att den romerska domstolen inte skulle finna någonting i dessa ord som förtjänade döden. Men om de alla kunde få höra dessa ord återupprepas av honom själv, kunde de kanske uppnå sin avsikt. Hans påstående att han var Messias kunde de kanske lägga fram som ett upproriskt, politiskt påstående.Vn 712.2

»Är du Messias?”, sade de, »så säg oss det.» Men Jesus svarade inte. De fortsatte att bearbeta honom med frågor. Till sist svarade han med sorgfyllt allvar: »Om jag säger eder det, så tron I det icke. Och om jag frågar, så svaren I icke.” Men för att de skulle lämnas utan ursäkt tilläde han den högtidliga varningen: »Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.”Vn 712.3

»Så är du då Guds Son?» frågade de med en röst. Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.» De ropade: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.”Vn 713.1