Själviska syften förblindade

Trots Frälsarens egen undervisning framhöll Judas ständigt tanken, att Jesus skulle regera som konung i Jerusalem. Då de femtusen blev mättade, försökte han genomföra detta. Vid detta tillfälle hjälpte Judas till med att dela ut maten till den hungriga folkmassan. Han hade tillfälle att se det goda som det stod i Jesu makt att uträtta för andra. Han kände den tillfredsställelse som alltid kommer av att tjäna Gud. Han hjälpte till att föra de sjuka och lidande bland folkmassan fram till Jesus. Han såg vilken lindring, vilken glädje och fröjd som kom in i människors sinnen genom Äterupprättarens läkande kraft. Han kunde ha förstått Jesu metoder, men hans egna själviska önskemål förblindade honom. Judas var den förste att dra fördel av den hänförelse som undret med bröden väckte. Det var han som satte igång planen att med våld göra Jesus till konung. Hans förhoppningar var stora. Hans besvikelse blev bitter.Vn 718.1

Jesu tal i synagogan om livets bröd blev vändpunkten i Judas’ historia. Han hörde orden: »Om I icke äten Männi-skosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder.” — Joh. 6:53. Han såg att Jesus erbjöd andliga, snarare än världsliga fördelar. Han betraktade sig själv som vidsynt. Han menade att han kunde förstå, att Jesus inte skulle vinna någon ära och att han inte kunde erbjuda några höga positioner åt sina efterföljare. Han beslöt sig för att inte ansluta sig så nära Jesus att han inte kunde dra sig tillbaka. Han skulle avvakta. Och han avvaktade.Vn 718.2

Från den stunden gav han uttryck åt tvivel som förvirrade apostlarna. Han förde fram stridsfrågor och vilseledande uppfattningar och upprepade de argument som de skriftlärde och fariséerna kom med mot Jesu undervisning. Alla de små och stora problem och svårigheter och skenbara hinder för evangelii framgång som framfördes, tolkade Judas som bevis mot dess tillförlitlighet. Han kunde citera skriftställen som inte hade något samband med de sanningar som Jesus framhöll. Dessa skriftställen, som hade rivits loss från sitt sammanhang, gjorde apostlarna förlägna och förstärkte den modlöshet som ständigt tryckte dem. Men allt detta gjorde Judas på ett sådant sätt, att det kom att se ut som om han var mycket samvetsgrann. Och under det att apostlarna sökte efter bevis som bekräftelse på den store Lärarens ord, kunde Judas nästan omärkligt leda dem in på ett annat spår. På ett mycket religiöst och skenbart klokt sätt framställde han tingen i en belysning, som skilde sig från den i vilken Jesus hade framställt den. Därigenom gav han Jesu ord en innebörd som Jesus inte hade avsett. De antydningar som Judas kom med, uppeggade ständigt till en äregirig önskan om timliga fördelar. Detta ledde apostlarna bort från de viktiga ting som de skulle ha tänkt på. Tvisten om vem av dem som skulle vara den störste, inleddes vanligtvis av Judas.Vn 718.3

Jesu samtal med den rike, unge rådsherren om villkoren för att kunna bli en efterföljare, gjorde Judas missnöjd. Han ansåg att det här hade begåtts ett fel. Om sådana män som denne rådsherre kunde knytas till de troende, skulle det ha bidragit till att stödja Kristi sak. Om Judas bara blev godkänd som rådgivare, menade han, skulle han kunna föreslå många planer till fördel för den lilla församlingen. Hans principer och metoder skulle avvika något från dem som Jesus använde, men i dessa saker ansåg han sig vara klokare än Jesus.Vn 719.1

I allt det som Jesus sade till sina apostlar, fanns det något som Judas inom sig inte instämde i. Under hans inflytande utförde missnöjets surdeg snabbt sin uppgift. Apostlarna såg inte den verkliga inspirationskällan i allt detta. Jesus såg emellertid att Satan höll på att överföra sina egenskaper på Judas och därigenom öppna en kanal, genom vilken han skulle kunna påverka de andra apostlarna. Detta hade Jesus förklarat ett år före förrådandet. »Och likväl är en av eder en djävul.” — Joh. 6:70.Vn 719.2

Men Judas gjorde inte öppet motstånd och tycktes inte heller ifrågasätta Frälsarens undervisning. Han kom inte heller med några klart uttalade invändningar, förrän vid festen i Simons hus. Då Maria smörjde Frälsarens fötter, avslöjade Judas sin giriga natur. Vid tillrättavisningen från Jesus tycktes själva hans anda bli förvandlad till galla. Sårad stolthet och en önskan om hämnd bröt ner alla barriärer. Den girighet som han så länge hade närt, fick makt över honom. Detta kommer alla de att få uppleva som fortsätter med att spela under täcket med synden. De ondskans drag som man inte står emot och övervinner, kommer att leda till att vi ger efter för Satans frestelser. Vi blir fångar under hans vilja.Vn 719.3