Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Ännu inte helt förhärdad

    Men Judas var ännu inte helt förhärdad. Även efter det att han två gånger hade förbundit sig att förråda Frälsaren, fanns det tillfälle för honom att ångra sig. Vid påskmåltiden visade Jesus sin gudomliga natur genom att avslöja förrädarens avsikter. I sin mildhet lät han Judas få vara med om den tjänst han utförde för apostlarna. Men kärlekens sista vädjan avvisades. Därmed var saken avgjord för Judas’ vidkommande. De fötter som Jesus hade tvått gick för att utföra förrädarens uppgift.Vn 720.1

    Judas menade att om det var så att Jesus skulle korsfästas, måste händelsen inträffa. Hans egen handling att förråda Frälsaren skulle inte komma att förändra utgången. Om Jesus inte skulle dö, skulle den bara tvinga honom att göra sig fri. Under alla förhållanden skulle Judas vinna något genom sitt förräderi. Han räknade med att han hade gjort en god affär genom att förråda sin Herre.Vn 720.2

    Judas trodde emellertid inte att Jesus skulle låta sig gripas. Hans avsikt med att förråda honom var att lära honom en läxa. Han menade att han skulle spela en roll som skulle göra Frälsaren uppmärksam på honom och härefter behandla honom med den respekt som tillkom honom. Men Judas visste inte att han överlämnade Jesus till döden. Hur ofta hade det inte hänt, under det att Frälsaren undervisade i liknelser, att de skriftlärde och fariséerna hade dragits med av hans slående illustrationer. Hur ofta hade de inte uttalat domen över sig själva. När sanningen trängde in i deras sinnen hade de ofta blivit fyllda av raseri. De hade tagit upp stenar för att kasta på honom, men gång på gång hade han undkommit dem. Efter det att han hade undgått så många snaror, menade Judas, skulle han säkert inte låta sig gripas nu.Vn 720.3

    Judas beslöt att ställa Jesus på prov. Om han verkligen var Messias, skulle folket som han hade gjort så mycket för, samla sig omkring honom och utropa honom till konung. Detta skulle för all framtid övertyga många som nu var ovissa. Judas skulle få äran av att ha satt konungen på Davids tron. Och därigenom skulle han tillförsäkra sig den främsta platsen näst efter Jesus i det nya riket.Vn 721.1

    Den falska aposteln utförde sin del genom att förråda Jesus. Då han i örtagården sade till pöbelns ledare: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa” (Matt. 26:48), trodde han fullt och fast att Jesus skulle glida ur deras grepp. Om de sedan skulle klandra honom, skulle han säga: »Sade jag er inte, att ni inte skulle kunna hålla honom fast.”Vn 721.2

    Judas såg att de som grep Jesus, följde hans uppmaning och band honom ordentligt. Med förvåning såg han att Jesus lät sig föras bort. Med ängslan följde han honom från örtagården till förhöret hos de judiska rådsherrarna. Vid varje rörelse väntade han att Jesus skulle överraska sina fiender genom att visa sig vara Guds Son inför dem och göra alla deras intriger och deras makt om intet. Men då timme efter timme gick och Jesus fann sig i allt det hån som de överöste honom med, blev förrädaren överväldigad av en fruktansvärd skräck för att han hade sålt sin Herre till döden.Vn 721.3

    Då förhöret närmade sig sitt slut kunde Judas inte längre uthärda sitt skuldmedvetna samvetes tortyr. Plötsligt ljöd genom rättssalen en hes röst som fick alla att rysa av skräck: »Han är oskyldig, skona honom, o Kaifas!»Vn 721.4

    Nu såg man Judas’ högresta gestalt tränga sig fram genom den uppskrämda folkskaran. Hans ansikte var blekt och för-grämt. Stora svettdroppar syntes på hans panna. Han störtade fram till domarsätet. Han kastade de trettio silverpengarna som han fått för att förråda sin Herre, framför over- steprästen. Ivrigt grep han tag i Kaifas’ mantel och bönföll honom om att ge Jesus fri. Han förklarade att Jesus inte hade gjort någonting som förtjänade döden. Kaifas blev vred och gjorde sig fri ifrån honom, men blev förvirrad och visste inte vad han skulle säga. Prästernas falskhet hade avslöjats. Det var uppenbart att de hade mutat aposteln att förråda sin Herre.Vn 721.5

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents