Han skall bli till glädje

Ängeln hälsade honom emellertid med den glädjefyllda försäkringen: »Frukta icke, Sakarias, ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes. Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse. Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande. Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. Han skall gå framför honom i Elias’ ande odh kraft, för att ‘vända fädernas hjärtan till barnen’ och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk. Då sade Sakarias till ängeln: ‘Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder’.”Vn 84.1

Sakarias visste mycket väl att Abraham hade fått ett barn på sin ålderdom därför att denne trodde att den som hade lovat det var trofast. Men under ett ögonblick tänkte den åldrade prästen på människans svaghet. Han glömde att det som Gud har lovat kan han också genomföra. Vilken motsättning föreligger det inte mellan hans brist på tro och den älskliga, barnsliga tro som Maria visade, då hon som ung flicka från Nasaret, svarade på ängelns sällsamma meddelan-de med orden: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.” — Luk. 1:38.Vn 84.2

Att en son skulle födas åt Sakarias, liksom ett barn föddes åt Abraham, och att ett barn föddes åt Maria skulle lära oss en stor andlig sanning, en sanning som vi har svårt för att tillägna oss och lätt för att glömma. Av oss själva kan vi inte göra något som är gott, men det vi inte kan göra, det kan utföras genom Guds kraft i varje ödmjuk och troende människas liv. Det var genom tro som det utlovade barnet gavs. Det är genom tron det andliga livet föds och vi ges möjlighet att göra rättfärdighetens gärningar.Vn 84.3