Försök till svekfull dom

Om ert domslut är tillräckligt, sade han, varför kommer ni då med fången till mig? »Tagen I honom, och dömen honom efter eder lag.» Efter dessa påtryckningar sade prästerna att de redan hade fällt dom över honom, men att de måste ha Pilatus’ uttalande för att deras domslut skulle bli giltigt. Och vad är ert domslut? frågade Pilatus. Dödsdom, svarade de. Men vi har ju inte tillåtelse att döma någon till döden. De bad Pilatus om att godta deras uttalande ifråga om Jesu skuld och att stadfästa deras dom. De skulle ta ansvaret för följderna.Vn 726.2

Pilatus var inte någon rättvis eller samvetsgrann domare, men även om han var svag och saknade moralisk kraft, vägrade han att gå med på detta. Han ville inte döma Jesus skyldig förrän man hade kommit med en anklagelse mot honom.Vn 726.3

Prästerna befann sig i ett dilemma. De insåg att de måste dölja sitt hyckleri under den tjockaste förklädnad. De fick inte låta det skina igenom att Jesus hade arresterats av religiösa skäl. Om detta framhölls som en orsak, skulle deras sak inte få någon som helst betydelse för Pilatus. De måste få det att se ut som om Jesus motarbetade den allmänna lagen, så att han skulle kunna straffas som en politisk förbrytare. Uppror och motstånd mot den romerska regeringen fö- rekom ständigt bland judarna. Dessa resningar behandlades av romarna mycket strängt. De var ständigt på vakt för att undertrycka allt som kunde leda till ett utbrott.Vn 726.4

Bara några få dagar tidigare hade fariséerna försökt locka Jesus i en snara med frågan: »Är det lovligt att giva kejsaren skatt?» Men Jesus hade avslöjat deras hyckleri. De romare som var närvarande hade sett intrigörernas fullständiga nederlag och deras besvikelse över hans svar: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör.» — Luk. 20:22—25.Vn 727.1

Nu tänkte prästerna få det att se ut som om Jesus vid detta tillfälle hade undervisat på det sätt som de hoppades att han skulle undervisa. I sin stora förlägenhet tillkallade de falska vittnen: »Där begynte de anklaga honom och sade: ‘Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.’” Tre anklagelser, samtliga utan underlag. Detta visste prästerna, men de var villiga att begå mened, bara de kunde nå sitt mål.Vn 727.2

Pilatus genomskådade deras avsikter. Han trodde inte att fången hade lagt några planer mot regeringen. Hans ödmjuka och anspråkslösa uppträdande stämde inte på något sätt med anklagelsen. Pilatus var övertygad om att han stod inför en utstuderad intrig för att röja en oskyldig man ur vägen, som var obekväm för de höga judiska ämbetsmännen. Han vände sig till Jesus och frågade: »Är du judarnas konung?» Frälsaren svarade: »Du säger det själv.» Under det att han talade upplystes hans ansikte som om en solstråle hade lyst på det.Vn 727.3

Då de hörde hans svar, kallade Kaifas och de som åtföljde honom Pilatus till vittne på att Jesus hade medgett den förbrytelse som han anklagades för. Med högljudda rop krävde präster, skriftlärde och rådsherrar att han skulle dömas till döden. Pöbelhopen anslöt sig till ropen och larmet blev öronbedövande. Pilatus blev förvirrad. Då han såg att Jesus inte svarade sina anklagare något, sade han till honom: »Svarar du intet? Du hör ju hur mycket det är som de anklagar dig för. Men Jesus svarade intet mer.» Jesus som stod bakom Pilatus, synlig för alla i Stora rådet, hörde hånet, men han svarade inte ett ord på alla anklagelser emot honom. Hela hans uppträdande vittnade om med- veten oskuld. Han stod oberörd av de rasande vågor som slog upp omkring honom. Det var som om de tunga, vredens brottsjöar som hävde sig högre och högre, likt det larmande havets vågor, slogs sönder omkring honom men rörde honom inte. Han stod tyst, men hans tystnad var vältalig. Det var som om ett ljus lyste från den inre människan till den yttre.Vn 727.4

Pilatus blev förvånad över hans uppträdande. Visar denne man förakt för förhandlingarna, eftersom han inte försöker rädda sitt liv? frågade han sig. När han såg hur Jesus uthär dade förolämpningar och hån, utan att ge tillbaka, kände han att Jesus inte kunde vara lika ond och orättfärdig som de skrikande prästerna. I hopp om att kunna få sanningen ur honom och slippa mängdens oväsen, tog Pilatus Jesus med sig åt sidan och frågade honom åter: »Är du judarnas konung?»Vn 728.1