Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Säger du detta av dig själv?

    Jesus svarade inte direkt på denna fråga. Han visste att den helige Ande arbetade med Pilatus och han gav honom tillfälle att erkänna sin övertygelse. »Säger du detta av dig själv”, frågade han, »eller hava andra sagt dig det om mig?» Det vill säga: var det prästernas anklagelser eller var det en önskan att få upplysning av Jesus som gjorde att Pilatus frågade. Pilatus förstod vad Jesus menade, men stoltheten vaknade i hans sinne. Han ville inte erkänna den överbevisning som trängde sig på honom: »Jag är väl icke en jude!” sade han. »Ditt eget folk och översteprästerna hava överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?”Vn 728.2

    Pilatus’ gyllene tillfälle var förbi. Ändå lät Jesus honom inte bli utan ytterligare upplysning. Även om han inte direkt svarade på Pilatus’ fråga uttalade han sig klart om sitt eget uppdrag. Han lät Pilatus förstå att han inte stod efter någon jordisk tron.Vn 728.3

    »Mitt rike är icke av denna världen”, sade han. »Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike icke av denna världen. Då sade Pilatus till ho- nom: ‘Så är du dock en konung?’ Jesus svarade: ‘Du säger det själv, att jag är en konung. Ja, därtill är jag född och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen, han hör min röst’.”Vn 728.4

    Jesus bekräftade att hans ord i sig själva var den nyckel som skulle avslöja hemligheten för dem som var beredda att ta emot den. De hade i sig själv en kraft som bekräftade det. Och detta var hemligheten i utbredandet av hans rike av sanning. Han ville att Pilatus skulle förstå att det endast var genom att ta emot och uppskatta sanningen som hans fördärvade natur kunde återupprättas.Vn 729.1

    Pilatus kände en önskan om att lära känna sanningen. Hans sinne var förvirrat. Han tog ivrigt emot Frälsarens ord. Hans sinne påverkades av en stark längtan efter att få veta vad sanningen verkligen var och hur han skulle kunna få kännedom om den. »Vad är sanning?» frågade han. Men han väntade inte på något svar. Oväsendet utanför kallade honom tillbaka till stundens angelägenheter. Prästerna krävde omedelbart handlande. Han gick ut till judarna och förklarade med eftertryck: »Jag finner honom icke skyldig till något brott.»Vn 729.2

    Dessa ord från en icke-judisk domare var en bitande till-rättavisning för trolösheten och falskheten hos Israels härskare som hade anklagat Frälsaren. Då prästerna och de äldste hörde Pilatus säga detta, fanns det inte någon gräns för deras besvikelse och raseri. De hade länge planlagt och väntat på detta tillfälle. Då de såg att det fanns möjligheter att Jesus kunde friges, tycktes de vara färdiga att slita honom i stycken. De klandrade Pilatus högljutt och hotade honom med att anmäla honom för den romerska regeringen. De beskyllde honom för att ha vägrat att döma Jesus, som enligt deras anklagelser hade satt sig upp emot kejsaren.Vn 729.3

    Nu ljöd vredgade röster som förklarade att Jesus utövade ett uppviglande inflytande som var känt över hela landet. Prästerna sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.» Ända tills nu hade Pilatus inte någon tanke på att döma Jesus. Han visste att judarna anklagade honom på grund av hat och fördomar. Han visste vad hans plikt var. Rättvisan krävde att Jesus genast frigavs. Men Pilatus var rädd för folkets illvilja. Om han skulle vägra att överlämna Jesus i deras händer, skulle det uppstå tumult. Detta ville han inte utsätta sig för. Då han hörde att Jesus var från Galileen beslöt han att sända honom till Herodes, som var härskaren i denna provins och som då uppehöll sig i Jerusalem. På detta sätt tänkte Pilatus överflytta ansvaret för förhöret från sig själv och på Herodes. Han tyckte också att detta kunde bli ett bra tillfälle att utjämna en gammal konflikt mellan honom och Herodes. Och så blev det. De två landshövdingarna blev vänner som följd av förhöret med Frälsaren.Vn 729.4

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents