Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Till Herodes

    Pilatus överlämnade Jesus till soldaterna på nytt. Under pöbelns hot och förolämpningar fördes han snabbt till Herodes’ domstol. »När Herodes fick se Jesus, blev han mycker glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom.» Han hade aldrig tidigare träffat Jesus. Han hade däremot hört talas om honom. Han hoppades nu att få se honöm göra något tecken. Denne Herodes var den som hade besudlat sina händer med Johannes’ blod. Då Herodes först hörde talas om Jesus, blev han skräckslagen och sade: »Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han har uppstått från de döda.” »Därför verka dessa krafter i honom.» — Mark. 6:16; Matt. 14:2. Ändå ville Herodes träffa Jesus. Nu fick han ett till-fälle att rädda denne profets liv, och konungen hoppades att för alltid kunna befria sig från minnet av det blodiga huvudet som bars fram till honom på ett fat. Han ville också få sin nyfikenhet stillad. Han trodde att om Jesus fick löfte om frigivande, så skulle han göra vad som helst han bad honom om.Vn 730.1

    En stor skara av prästerna och de äldste hade följt med Jesus till Herodes. Och då Frälsaren fördes in, framlade dessa uppsatta, andliga ämbetsmän med upprörda röster sina beskyllningar emot honom. Men Herodes tog inte stor hänsyn till deras anklagelser. Han befallde tystnad. Han ville själv få ett tillfälle att utfråga Jesus. Han befallde att repen med vilka de hade bundit Jesus skulle tas bort. Samtidigt be- skyllde han Jesu fiender för att ha behandlat honom brutalt. När han med medlidande betraktade världens Äterlösares lugna ansikte, läste han däri bara vishet och renhet. Liksom Pilatus var han övertygad om att anklagelserna mot Jesus berodde på ondska och avundsjuka.Vn 730.2

    Herodes ställde många frågor till Jesus, men hela tiden iakttog Frälsaren djup tystnad. På konungens befallning blev därefter ålderdomssvaga och krymplingar tillkallade, och Jesus fick befallning om att bevisa sina påståenden genom att utföra ett underverk. Man säger att du kan bota de sjuka, sade Herodes. Jag är angelägen om att få veta om din vitt utbredda berömmelse inte är en lögn. Jesus svarade inte. Herodes fortsatte att pressa honom: Om du kan göra underverk för andra, så gör det nu för ditt eget bästa och det kommer ju också att tjäna ett gott ändamål. Åter befallde han: Visa oss ett tecken på att du besitter den makt som ryktet har sagt att du äger. Men Jesus betedde sig som en som varken hörde eller såg. Guds Son hade påtagit sig människans natur. Han måste handla som en människa skulle göra under lik-nande omständigheter. Därför ville han inte utföra något underverk för att rädda sig själv från lidande och förödmjukelse som en människa måste uthärda, när hon ställs i en liknande situation.Vn 731.1

    Herodes lovade att om Jesus ville utföra något underverk i hans närvaro, skulle han bli frigiven. Jesu anklagare hade med egna ögon sett det mäktiga under som han hade gjort genom sin kraft. De hade hört honom befalla graven att lämna tillbaka sina döda. De hade sett de döda komma fram i lydnad för hans röst. De greps av fruktan att han nu skulle göra ett underverk. Framför allt var de rädda för ett uppenbarande av hans makt. Ett sådant avslöjande skulle betyda ett dödligt slag mot deras planer och kanske kosta dem livet. Med stor oro framförde prästerna och rådsherrarna åter sina klagomål mot honom. Med kraftigare röster förklarade de: Han är en förrädare, en hädare. Han utför sina under med en kraft som han får från Beelsebul, djävlarnas furste. Förvirring uppstod i domsalen. Människor ropade i munnen på varandra.Vn 731.2

    Herodes’ samvete var nu betydligt mindre känsligt, än då han hade darrat av skräck inför Herodias’ begäran om Johan- nes döparens huvud. Under någon tid hade han känt de kraftiga stingen av ånger över sin fruktansvärda handling, men genom sitt tygellösa liv hade hans moraliska uppfattningsförmåga blivit mer och mer avtrubbad. Nu hade hans sinne blivit så förhärdat, att han till och med kunde skryta med det straff han hade låtit drabba Johannes, som hade vågat tillrättavisa honom. Och nu hotade han Jesus och sade flera gånger, att han hade makt att frige honom och makt att döma honom. Men ingenting hos Jesus tydde på att han hade hört ett ord. Herodes blev irriterad över denna tystnad. Den tycktes antyda en fullständig likgiltighet för hans auktoritet. För den fåfänge och uppblåste konungen skulle en öppen tillrättavisning ha varit mindre stötande än att på detta sätt bli ignorerad. I vrede hotade han åter Jesus, som alltjämt förhöll sig orörlig och tyst.Vn 731.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents