Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Ge hans folk kunskap

    På Sakarias’ fråga svarade ängeln: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.» Fem hundra år tidigare hade ängeln Gabriel talat med Daniel om den profetiska tidsperiod som skulle sträcka sig fram till Messias’ ankomst. Kunskapen om att denna tidsperiod nu närmade sig sitt slut hade påverkat Sakarias att börja bedja om Messias’ ankomst. Nu hade just den budbärare, genom vilken profetian hade getts, kommit för att kungöra dess uppfyllelse. Ängelns ord: »Jag är Gabriel, som står inför Gud”, visar att han innehar en framträdande plats i himmelen. Då han kom med ett budskap till Daniel sade han: »Ingen enda står mig bi mot dessa, för-utom Mikael, eder furste.” — Dan. 10:21. Om Gabriel talar Frälsaren i Uppenbarelseboken odh säger: »Medelst ett budskap genom sin ängel gav han (Gud) det till känna för sin tjänare Johannes.” — Upp. 1:1. Och för Johannes förklarade ängeln: »Jag är din medtjänare och dina bröders, profeternas.” — Upp. 22:9. Sällsamma tanke — den ängel som står närmast Guds Son i rang är den som har utvalts till att uppenbara Guds avsikter för syndiga människor.Vn 85.1

    Sakarias hade gett uttryck åt tvivel på ängelns ord. Nu skulle han inte kunna tala förrän de hade blivit uppfyllda. »Se”, sade ängeln, »ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka doCk i sin tid skola fullbordas.” Det var prästens plikt i denna tjänst att be om förlåtelse för offentliga och nationella synder och att bedja om Messias’ ankomst, men då Sakarias försökte göra detta kunde han inte säga ett ord.Vn 85.2

    Då han kom ut för att välsigna folket nickade han till dem och kunde inte tala. De hade väntat länge och hade börjat frukta för att han kunde ha slagits ned genom Guds straff- dom. Men då han kom ut ur det heliga, lyste hans ansikte av Guds härlighet, »då förstodo de att han hade sett någon syn i templet”. Sakarias meddelade dem vad han hade sett och hört och »när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem». Vn 85.3

    Strax efter det att det utlovade barnet hade fötts löstes hans tunga och »han talade och lovade Gud. Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd. Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: ‘Vad månde väl varda av detta barn?’» Allt detta bidrog till att rikta uppmärksamheten på Messias’ ankomst för vilken Johannes skulle bereda vägen.Vn 86.1

    Den helige Ande vilade över Sakarias och med följande vackra ord profeterade han om sin sons uppgift: Vn 86.2

    »Du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom, till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna. Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skäll låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden, för att ‘skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga’ och styra våra fötter in på fridens väg.”Vn 86.3

    »Barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram inför Israel.” Innan Johannes föddes hade ängeln sagt: »Han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka... han skäll bliva uppfylld av helig ande.” Gud hade kallat Sakarias’ son till en stor uppgift, den största som någonsin hade anförtrotts en människa. För att fullgöra denna uppgift måste han samarbeta med Herren. Och Guds Ande skulle följa honom, om han följde ängelns undervisning.Vn 86.4

    Johannes skulle gå ut som Herrens sändebud för att förmedla Guds ljus till människorna. Han måste ge deras tankar en ny inriktning. Han måste ge dem ett intryck av att Guds krav var heliga och väcka deras längtan efter en fullkomlig rättfärdighet. En sådan budbärare måste vara helig. Han måste vara ett tempel som Guds Ande kunde bo i. För att kunna fullgöra sin uppgift måste han ha en frisk och stark konstitution och äga både intellektuell och andlig kraft. Det var därför nödvändigt för honom att behärska sina benägenheter och sina passioner. Han måste kunna behärska alla sina krafter på ett sådant sätt att han kunde stå mitt ibland människorna, lika opåverkad av omgivningen som öknens klippor och berg.Vn 86.5

    På Johannes döparens tid hade girigheten efter rikedom och kärleken till lyx och prakt blivit mycket vida spridd. Sensuella nöjen, fester och dryckeslag orsakade fysisk svaghet och degeneration, försvagade den andliga uppfattningsförmågan och minskade känsligheten för synd. Johannes skulle framstå som reformator. Genom sitt avhållsamma liv och sin enkla klädedräkt skulle han motverka tidens överdrifter. Detta var motiveringen till de anvisningar som gavs Johannes’ föräldrar, en undervisning om måttfullhet som meddelades av en ängel från himmelen.Vn 87.1

    Under barndomen och ungdomen är karaktären mest påverkbar. Det är då förmågan till självbehärskning bör uppövas. I familjekretsen och vid måltiderna utövas ett inflytande som ger resultat, lika bestående som evigheten. I högre grad än några naturliga anlag kommer de vanor som grundläggs under de tidiga åren, att bli avgörande för om en människa skall segra eller lida nederlag i livets kamp. Ungdomstiden är såningstiden. Den bestämmer skördens art i detta liv och i det tillkommande.Vn 87.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents