Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Spikad vid korset

    Många av dem som följde Frälsaren till Golgata hade hälsat honom med glada hyllningsrop och svängande av palmkvistar, då han triumferande red in i Jerusalem. Men många av dem som hade sjungit hans lov, därför att det då var populärt att göra så, deltog nu i och förstärkte ropet: »Korsfäst honom! Korsfäst honom!» När Jesus red in i Jerusalem hade apostlarnas förhoppningar nått sin högsta höjd. De hade slutit sig nära intill sin Mästare och betraktat det som en stor ära att vara anslutna till honom. Nu under hans förnedring följde de honom på avstånd. De var fyllda av sorg och böjda under bördan av felslagna förhoppningar. Hur uppfylldes inte Jesu ord: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: ‘Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras’.” — Matt. 26:31.Vn 748.1

    När skaran kom fram till avrättningsplatsen bands fångarna vid tortyrredskapen. De två rånarna kämpade emot dem som placerade dem på korsen, men Jesus gjorde inte något motstånd. Jesu mor som stödde sig på Johannes, den älskade lärjungen, hade följt sin sons väg till Golgata. Hon hade sett honom digna till marken under korsets börda och längtat efter att få lägga en stödjande hand under hans sårade huvud och badda den panna som vilat mot hennes bröst. Men denna smärtsamma förmån beviljades henne inte. Liksom apostlarna hoppades hon att Jesus skulle använda sig av sin makt och befria sig från sina fiender. Men hennes mod sjönk på nytt, då hon kom ihåg de ord med vilka han hade förutsagt just denna scen som nu utspelades. Då rånarna bands vid korsen, såg hon på med ångestfylld spänning. Skulle han som hade gett liv åt de döda tillåta att han själv blev korsfäst? Skulle Guds Son tillåta dem att döda honom på detta grymma sätt? Måste hon ge upp sin tro på att Jesus var Messias? Måste hon bevittna hans vanära och sorg utan att få förmånen att hjälpa honom i hans nöd? Hon såg hans armar sträckas ut på korset och hammare och spik bäras fram. När spikarna drevs genom hans känsliga handflator fick de förkrossade apostlarna bära Jesu moder medvetslös bort från den grymma scenen.Vn 748.2

    Frälsaren klagade inte på något sätt. Hans ansikte behöll sitt lugna och fridfulla uttryck, men stora droppar av svett bröt fram på hans panna. Ingen kärleksfull hand torkade bort dödssvetten från hans ansikte. Inga ord av sympati och osviklig trohet lugnade hans mänskliga sinne. Under det att soldaterna utförde sitt fruktansvärda uppdrag, bad Jesus för sina fiender: »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra.»Vn 749.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents