Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Mänsklighetens sorgfyllda olycksbägare

    Mitt under detta fruktansvärda mörker, då han kände sig övergiven av Gud, tömde Jesus de sista dropparna i mänsklighetens sorgfyllda olycksbägare. Under dessa fruktansvärda timmar hade han helt litat på de bevis på Guds erkännande som hittills getts honom. Han kände sin Faders väsens egenskaper. Han förstod hans rättvisa. Han förstod hans barmhärtighet och hans stora kärlek. I tron vilade han i honom vars vilja det alltid varit hans glädje att lyda. Och i det att han fullständigt underkastade sig och överlät sig åt Gud, försvann känslan av att han förlorat Faderns välvilja. Genom tron blev Jesus segrare.Vn 761.2

    Aldrig tidigare hade världen bevittnat en sådan scen. Folkmassan stod som lamslagen och stirrade på Frälsaren med tillbakahållen andedräkt. Åter sänkte sig mörkret över jorden och de hörde ett grovt mullrande, likt tungt åskdunder. Det blev en kraftig jordbävning. Människorna skakades samman i klungor. Den vildaste förvirring och förskräckelse följde. I de omkringliggande bergen revs klippor i stycken och störtade med brak ned på slätterna. Gravar bröts upp och de döda kastades ut från sina gravar. Skapelsen tycktes splittras i atomer. Präster, rådsherrar, soldater, bödlar och folk var stumma av skräck och låg utsträckta på marken.Vn 761.3

    Då de hörde ropet: »Det är fullbordat”, från Jesus, höll prästerna på att göra tjänst i templet. Det var vid tiden för kvällsoffret. Lammet som var en symbol på Kristus, fördes fram för att slaktas. Klädd i sin ståtliga och värdiga dräkt stod prästen med lyftad kniv såsom Abraham, då han stod i begrepp att offra sin son. Med intensivt intresse såg folket på. Men jorden skakar såsom under ett jordskalv, ty Herren själv närmar sig. Med ett krasande ljud rämnar förlåten i templet uppifrån och ned och avslöjar för folket den plats som en gång var uppfylld av Guds närvaro. Och på denna plats hade Schekinah, härligheten av Guds närvaro, visat sig. Här hade Gud uppenbarat sin härlighet vid nådastolen. Ingen annan än översteprästen fick någonsin lyfta på denna förlåt som skilde denna avdelning från det övriga templet. Han gick in där en gång om året för att bringa försoning för folkets synder. Men se, denna förlåt hade nu rämnat i två delar, den allra heligaste platsen i den jordiska helgedomen var inte längre helig.Vn 762.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents