Ödemarken hans hem

Öknen blev Johannes’ skola odh helgedom. I likhet med Moses, som vandrade omkring bland bergen i Midjan, var han omsluten av Guds närvaro och omgiven av bevis på hans makt. Det blev inte hans lott, som fallet var med Israels store ledare, att uppehålla sig i bergens högtidligt majestätiska ensamhet, men framför honom låg Moabs höjder på andra si-dan Jordan och påminde om Honom som hade gjort »bergen fasta och omgjordat dem med makt» (Ps. 65:7). Den dystra och skrämmande ödsligheten i naturen runt hans hem i vildmarken blev en levande bild av förhållandena i Israel. Herrens fruktbara vingård hade blivit en öde vildmark. Men över öknen välvde sig himlen, ljus och vacker. De mörka stormmolnen som samlat sig var omspända av löftets regnbåge, Över Israels förfall lyste den utlovade Messias’ härlighet. Vredens moln var omgivna av hans nådesförbunds regnbåge.Vn 89.1

Ensam läste han under tysta nätter Guds löfte till Abraham om en säd, lika talrik som stjärnorna. Gryningsljuset som förgyllde Moabs höjder berättade om honom som skulle bli »lik morgonens ljus, när solen går upp, en morgon utan moln». (2 Sam. 23:4.) Och i middagsljusets klarhet såg han en uppenbarelse av den härlighet som skulle komma när »Herrens härlighet skall varda uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den». (Jes. 40:5.)Vn 89.2

Med vördnad, men ändå med jubel i sitt sinne studerade han uppenbarelserna i de profetiska bokrullar som talar om Messias’ ankomst, den utlovade säden som skulle söndertrampa ormens huvud. Silo, »fredsstiftaren», som skulle framträda medan ännu en konung regerade på Davids tron. Nu var tiden inne. En romersk härskare satt i palatset på Sions berg. Enligt Herrens tillförlitliga ord var Jesus redan född.Vn 89.3

Jesajas levande skildring av Messias’ härlighet blev hans studium dag och natt — skottet från Isais rot — en konung som skulle regera i rättfärdighet, »med rättvisa skipa lag åt de ödmjuka på jorden”. »Såsom en tillflykt i stormen” skulle Israd inte längre kallas »den övergivna” eller dess land en »ödemark» men Herren skall kalla det »min lust» och dess land den »äkta hustrun”. (Jes. 11:1, 4; 32:2; 62:4.) Denna härliga syn fyllde den enslige landsflyktingens hjärta.Vn 90.1

Han såg konungen i hans härlighet och glömde sig själv. Han såg hur majestätisk heligheten är och kände sig svag och ovärdig. Han var beredd att gå ut som himmelens sändebud, utan fruktan för människor, därför att han hade skådat den Gudomlige. Rak odh utan fruktan kunde han stå inför jordiska monarker därför att han hade böjt sig djupt för konungarnas konung.Vn 90.2