Tveklös efterföljd

Jesus vandrade ensam med Petrus. Det var någonting som han ville tala särskilt med honom om. Före sin död hade Jesus sagt till honom: »Dit jag går, dit kan du icke följa mig, men framdeles skall du följa mig.» På detta hade Petrus svarat: »Herre, varför kan jag icke följa dig nu? Mitt liv vill jag giva för dig.» — Joh. 13:36, 37. När han sade detta, anade han inte över vilka höjder och djup som Jesu fötter skulle leda hans väg. Petrus hade misslyckats när provet kom, men nu hade han åter fått tillfälle att bevisa sin kärlek till Jesus. För att han skulle bli styrkt inför det slutliga trosprovet, avslöjade Frälsaren hans framtid för honom. Han meddelade honom att efter det att han levt ett nyttigt liv och åldern började tära på hans krafter, skulle han sannolikt få följa sin Herre. Jesus sade: »’När du var yngre, omgjordade du dig själv och gick vart du ville; men när du bliver gammal, skall du nödgas sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig och föra dig, dit du icke vill.’ Detta sade han för att giva till känna, med hurudan död Petrus skulle förhärliga Gud.» Därmed fick Petrus veta precis på vilket sätt han skulle dö. Jesus förutsade till och med att hans händer skulle sträckas ut på korset. Återigen uppmanade han sin apostel: »Följ mig!» Petrus blev inte modlös av detta avslöjande Han var villig att dö vilken som helst död för sin Herre.Vn 817.2

Hittills hade Petrus känt Jesus som människa, precis som många känner honom nu, men han var inte längre begränsad på detta sätt. Han kände honom inte mera såsom han hade känt honom genom sin samvaro med honom som människa. Han hade älskat honom som människa, som en lärare sänd från himmelen. Nu älskade han honom som Gud. Det stod nu klart för honom att för honom var Jesus allt i alla. Nu var han beredd att ta del i sin Herres offergärning. Då han till sist fördes till korset, bad han om att få bli korsfäst med huvudet nedåt. Han tyckte att det var en alltför stor ära att lida på samma sätt som Mästaren led.Vn 818.1

För Petrus var dessa ord: »Följ mig!» fulla av undervisning. Inte bara med avseende på hans död, utan med avseende på varje steg under hans liv blev denna underv:sning given. Hittills hade Petrus varit benägen att handla självständigt. Han hade sökt planlägga Guds verk i stället för att vänta på att kunna följa Guds plan. Men han kunde inte vinna något genom att storma iväg före Herren. Jesus bjöd honom: »Följ mig!» Spring inte iväg före mig. Då kommer du inte att behöva möta Satans skaror ensam. Låt mig gå före dig, och du kommer inte att bli övervunnen av fienden.Vn 818.2

Då Petrus gick vid sidan om Jesus såg han att Johannes följde en liten bit bakom dem. Nu fick han för sig att han skulle vilja veta litet om dennes framtid. Han sade till Jesus: »’Herre, huru bliver det då med denne?’ Jesus svarade honom: ‘Om jag vill, att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig’.” Petrus borde ha förstått att hans Herre skulle avslöja för honom allt det, som det var bäst för honom att veta. Det är vars och ens plikt att följa Kristus utan någon ovidkommande omsorg om det arbete som har tilldelats andra. I sina ord om Johannes: »Om jag vill, att han skall leva kvar, till dess jag kommer”, gav Jesus inte någon försäkran om att denne apostel skulle leva till dess att Herren kom för andra gången. Han gör bara gällande, att han har den högsta makten, och även om han skulle vilja ha det så, skulle det inte på något sätt inverka på Petrus’ uppgift. Både Johannes’ och Petrus’ framtid låg i deras Herres händer. Att följa honom i lydnad var det som krävdes av var och en av dem.Vn 818.3

Hur många är det inte idag som liknar Petrus. De intresserar sig för andras angelägenheter och är angelägna om att få veta vad dessas plikt är, medan de står i fara att försumma sin egen. Vår uppgift är att se upp till Kristus och att följa honom. Vi kommer att få se fel i andras liv, och brister i deras karaktär. Människor är omgivna av bristfällighet, men i Kristus finner vi fullkomlighet. Genom att se på honom blir vi förvandlade.Vn 819.1

Jöhannes uppnådde mycket hög ålder. Han fick bevittna Jerusalems undergång och ödeläggandet av det praktfulla templet, symbolen på världens slutliga ödeläggelse. Till sina allra sista dagar följde Johannes sin Herre mycket nära. Hu-vudinnehållet i hans budskap till församlingarna var: »Mina älskade, låtom oss älska varandra”, »den som förbliver i kär-leken, han förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom.» — 1 Joh. 4:7, 16. Petrus hade blivit återinsatt i sitt apostlaämbete, men den heder och det bemyndigande som han fick av Jesus, hade inte gett honom någon dominans över hans bröder. Detta hade Jesus gjort klart för honom, då han i sitt svar på Petrus’ fråga: »Herre, huru bliver det då med denne?» hade sagt: »Vad kommer det dig vid? Följ du mig!» Petrus hedrades inte med något utnämnande till församlingens ledare. Den ära som Jesus hade visat honom genom att förlåta honom hans avfällighet, återskänkte honom förtroendet från hans medbröders sida. Han hade stort inflytande i församlingen. Men den undervisning som Jesus hade gett honom vid Galileiska sjön bar Petrus med sig genom hela sitt liv. Då han genom den helige Ande skrev till församlingarna sade han: »Till de äldste bland eder ställer jag nu denna förmaning, jag som själv är en av de äldste och en som vittnar om Kristi lidande, och som jämväl har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: Varen herdar för Herrens hjord, som I haven i eder vård; varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta. Uppträden icke såsom herrar över edra församlingar, utan bliven föredömen för hjorden. Då skolen I, när Överherden uppenbaras, undfå härlighetens oförvissneliga segerkrans.» — 1 Petr. 5:1—4.Vn 819.2