Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Vändpunkt

    Ryktet om profeten i öknen och hans säregna förkunnelse spred sig över hela Galileen. Budskapet nådde bönderna i de avlägsnaste bergsbyarna och fiskarbefolkningen vid havet och fann sitt sannaste gensvar hos dessa enkla och allvarliga människor. I Nasaret talade man om det i snickarverkstaden som tillhört Josef, och EN kände igen kallelsen. Hans tid hade kommit. Han lämnade nu det arbete han hittills haft, sade farväl till sin mor och följde i sina landsmäns spår när de i stora skaror samlades vid Jordan.Vn 96.1

    Jesus och Johannes döparen var kusiner och även i övrigt nära släkt med varandra genom omständigheterna kring deras födelse. Och ändå hade de inte blivit närmare bekanta med varandra. Jesus hade tillbringat sitt liv i Nasaret i Galileen, Johannes sitt i Juda öken. De hade båda levat i avskildhet, men under vitt skilda förhållanden utan att ha någon förbindelse med varandra. Försynen hade ordnat deras liv så. Ingen skulle få tillfälle att beskylla dem för att ha kommit överens om att stödja varandras anspråk.Vn 96.2

    Johannes kände till alla händelser i samband med Jesu födelse. Han hade hört om besöket i Jerusalem under Jesu tidiga ungdom och om vad som hänt i de skriftlärdes skola. Han kände också till hans syndfria liv och trodde att han var Messias, men han hade inte fått full bekräftelse. Förhållandet att Jesus under så många år hade stannat kvar i obemärkthet, utan att ge några direkta bevis för sin kallelse, lämnade dörren öppen för undran, om Han var den utlovade eller ej. Johannes väntade emellertid i tro, övertygad om att när Guds tid var inne, skulle allt klarna. Det hade uppenbarats för honom att Messias skulle begära att bli döpt av honom och att tecknet på hans gudomliga kallelse då skulle ges. Därigenom skulle han kunna presentera honom för folket.Vn 96.3

    När Jesus kom för att bli döpt, upptäckte Johannes hos honom en karaktärens renhet som han aldrig tidigare sett hos någon människa. Själva atmosfären omkring honom var helig och respektingivande. Bland folkskarorna som samlats vid Jordanfloden hade Johannes hört dystra historier om brott, och han hade mött människor som varit nedtyngda av många och svåra synder, men aldrig hade han kommit i förbindelse med en människa från vilken det utgått ett sådant gudomligt inflytande. Allt detta stämde överens med vad som blivit uppenbarat för Johannes angående Messias. Ändå tvekade han att göra som Jesus bad honom. Hur kunde han som var syndare döpa den Syndfrie? Och varför skulle han som inte behövde bättring underkasta Sig en ceremoni som innebar bekännelse av skuld som borde avtvås?Vn 97.1

    När Jesus begärde att bli döpt tvekäde Johannes därför odh utropade: »Jag behövde döpas av dig, och du kommer till mig!» Med fast, men vänlig auktoritet svarade Jesus: »Låt det nu så ske; ty det höves oss att uppfylla all rättfärdighet.» Johannes gav nu efter och förde Frälsaren ner till Jordan-floden och sänkte ned honom i vattnet. »När Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och se, då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över honom.”Vn 97.2

    Jesus lät sig inte döpas som ett erkännande av någon skuld för egen del. Han blev ett med syndaren och tog det steg vi bör ta ooh gjorde det som vi måste göra. Hans liv i lidande och tålmodig uthållighet efter dopet skulle också bli ett exempel för oss.Vn 97.3

    När Jesus kom upp ur vattnet böjde han knä på flodstranden. Ett nytt och viktigt skede i hans liv låg framför honom. Nu började i vidsträcktaste mening hans livs stora kamp. Även om han var Fridsfursten måste hans framträdande bli såsom höjandet av ett svärd. Det rike han kom för att upp-rätta var den direkta motsatsen till det som judarna väntade. Han som var underlaget för hela den israelitiska samhällsordningen, med dess gudstjänstceremonier, skulle nu komma att betraktas som dess fiende och förstörare. Han som förkunnat sin lag från Sinai skulle nu dömas som dess överträdare. Han som kommit för att bryta Satanis makt skulle bli utpekad såsom Beelsebul. Ingen på jorden hade förstått honom. Under sin verksamhet måste han alltjämt gå ensam. Varken hans mor eller hans bröder skulle någon gång under hans liv rätt förstå hans uppgift. Inte ens hans lärjungar förstod honom. Han hade levat i evighetens ljus såsom ett med Gud, men sitt liv på jorden måste han leva i ensamhet.Vn 97.4

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents