Avgörande konfrontation

»Sedan vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen.» Orden hos Markus är ännu mer betecknande. Han säger: »Strax därefter förde Anden honom ut i öknen. Och han var i öknen i fyrtio dagar och frestades av Satan och levde bland vilddjuren.” »Under de dagarna åt han intet.»Vn 101.1

Då Jesus fördes ut i öknen för att frestas fördes han dit av Guds Ande. Han inbjöd inte frestelsen. Han gick ut i öknen för att få vara ensam, för att tänka över sin livsuppgift och sin gärning. Genom fasta och bön skulle han söka styrka för att kunna vandra den blodbestänkta väg som låg framför honom. Men Satan visste att Frälsaren hade gått ut i öknen och han menade att detta var det bästa tillfället att närma sig honom.Vn 101.2

Stora värden stod på spel för mänskligheten i kampen mellan ljusets Furste och ledaren i mörkrets rike. Efter att ha frestat människorna till synd gjorde Satan anspråk på jorden som sin tillhörighet. Han kallade sig också för denna världens furste. Efter att ha överfört sin egen natur till våra första föräldrar var det hans avsikt att här upprätta sitt rike. Han förklarade att människorna hade valt honom till sin härskare. Genom sin makt över människorna hade han herraväldet över världen. Kristus hade kommit för att motbevisa Satans påstående. Som Människosonen skulle han förbli trofast mot Gud. Därigenom skulle det bevisas att Satan inte hade vunnit fullständig kontroll över människosläktet och att hans krav på världen var falskt. Alla som ville bli befriade från hans makt skulle bli försatta i frihet. Det välde som Adam hade förlorat genom synden skulle återupprättas.Vn 101.3

Efter det att Gud hade förklarat för ormen i Eden: »Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd», (1 Mos. 3:15) hade Satan vetat att han inte hade absolut dominans över världen. I människorna uppenbarades verkan av en kraft som motsatte sig hans maktanspråk. Med spänt intresse gav han akt på det slaktoffer som Adam och hans söner frambar. I dessa ceremonier såg han en cymbol på förbindelsen mellan jorden och himmelen. Han föresatte sig att avskära denna förbindelse. Han framställde Gud i falsk belysning och misstydde de ceremonier som pekade fram mot Frälsaren. Människorna förleddes till att frukta Gud som en som gladde sig över deras olycka. De offer som skulle ha uppenbarat hans kärlek offrades enbart för att stilla hans vrede. Satan uppeggade de onda passionerna hos människorna för att befästa sin makt över dem. Då Guds skrivna ord gavs, granskade Satan profetiorna om Frälsarens ankomst. I släktled efter släktled arbetade han för att förblinda människorna ifråga öm dessa profetiors tolkning, så att de Skulle förkasta Kristus då han kom.Vn 102.1

Då Jesus föddes visste Satan att det nu hade kommit EN som hade gudomlig myndighet att ifrågasätta hans makt. Han bävade vid ängelns budskap som bekräftade den nyfödde konungens auktoritet. Han kände mycket väl till den ställning Kristus såsom Faderns älskade hade haft i himmelen. Att Guds Son skulle komma till denna jord som människa fyllde honom med förvåning och ängslan. Han kunde inte fatta hemligheten i detta stora offer. Hans egoistiska sinne kunde inte förstå en sådan kärlek till det fallna släktet. Människorna hade bara en dunkel uppfattning om himmelens härlighet, frid och glädje genom samvaron med Gud, men Lucifer, den lysande keruben, kände mycket väl till alla dessa saker. Eftersom himmelen gått förlorad för honom hade han bestämt sig för att hämnas genom att se till att andra fick del i hans fall. Detta skulle han göra genom att få dem att ringakta himmelska ting och att fästa sina sinnen vid det jordiska.Vn 102.2

Kristus, himmelens herre, skulle inte utan vidare kunna vinna människorna för sitt rike. Ända sedan han var ett litet barn i Betlehem hade han ständigt varit utsatt för det ondas angrepp. I Kristus uppenbarades Guds väsen. I Satans rådslag hade det fattats beslut att Kristus skulle besegras. Ingen människa hade kommit till världen och undgått bedragarens makt. Ondskans andemakter ställde alla sina stridskrafter i Jesu väg för att dra in honom i strid och om möjligt besegra honom.Vn 102.3

Vid Frälsarens dop fanns Satan bland åskådarna. Han såg Faderns härlighet lysa över Sonen. Han hörde Guds röst bekräfta Jesu gudom. Ända sedan Adams fall hade människosläktet varit avstängt från direkt förbindelse med Gud. Förbindelsen hade dock upprätthållits genom Kristus, men nu förkunnade Fadern själv att Guds Son hade kommit »i syndigt kötts gestalt». Han hade förut underhållit förbindelsen med mänskligheten genom Kristus, nu underhöll han förbindelsen med mänskligheten i Kristus. Satan hade hoppats att Guds avsky för det onda skulle förorsaka en evig skilsmässa mellan himmel och jord, men nu var det uppenbart att för-bindelsen mellan Gud och människan hade blivit återupprättad.Vn 103.1