Scenförändring

När han långsamt går nedför trappan svänger han ett gissel av rep som han flätat ihop. Han befaller det köpslående sällskapet att lämna templets område. Med en iver och stränghet som han aldrig förr har lagt i dagen stöter han omkull växlarnas bord. Mynten faller och ett starkt klingande ljud uppstår när de träffar stenläggningen. Ingen vågar ifrågasätta hans myndighet. Ingen vågar stanna för att samla upp sin orättfångna vinst. Jesus slår dem inte med sin rep-piska, men i hans hand blir det enkla gisslet skräckinjagande som ett ljungande svärd. Tempeltjänarna, vinningslystna präster, mäklare och boskapshandlare med sina får och oxar rusar från platsen med en enda tanke att komma bort från den fördömelse som de känner i hans närhet.Vn 148.1

Folkmassan grips av panik genom det överväldigande intrycket av hans gudomsnatur. Rop av förskräckelse hörs från hundratals bleka människor. Även apostlarna bävar. De är förskräckta över Jesu ord och uppförande som är så olikt hans vanliga sätt att bete sig. De kommer ihåg att det är skrivet om honom: »Nitälskan för ditt hus har förtärt mig.» — Ps. 69:10. Snart har den larmande hopen med sina varor gett sig iväg långt bort från templet. Förgårdarna har befriats från sin vanhelgande trafik. En djup stillhet och högtidlighet sänker sig över skådeplatsen för den tidigare förvirringen. Guds närvaro, som i gångna tider gjorde berget heligt, har nu helgat det tempel som blev uppfört till hans ära.Vn 148.2

Genom att rena templet tillkännagav Jesus sitt uppdrag som Messias, och därmed började han sitt arbete. Detta tem- pel som hade byggts upp till en Guds boning, var avsett att utgöra en åskådningsundervisning för Israel och för hela världen. Det hade från uråldriga tider varit Guds avsikt att varje skapad varelse från den härliga och heliga serafen till människan skulle utgöra ett tempel för Skaparen att bo i. På grund av synden upphörde mänskligheten att vara ett tempel åt Gud. Förmörkat och befläckat av det onda kunde människans sinne inte längre uppenbara Guds härlighet. Men när Guds Son blev människa förverkligades himmelens avsikt. Gud bor i det mänskliga och genom frälsande nåd blir människan åter hans tempel.Vn 148.3

Guds avsikt var att templet i Jerusalem skulle vara en ständig symbol på det höga mål som ligger öppet för varje människa. Men judarna hade inte förstått betydelsen av den byggnad som de betraktade med så stor stolthet. De överlämnade inte sig själva som heliga tempel åt den gudomlige Anden. Förgårdarna i templet i Jerusalem var fulla av förvirrande larm. En vanhelgande trafik var en riktig bild av människans sinne, hennes tempel som var besmittat av sinnliga begär och ohederliga tankar. Genom att rena templet från världens köpare och säljare tillkännagav Jesus sin mission att rena människan från syndens besmittelse, från jordiska önskningar, från själviska begär och onda vanor som fördärvar sinnet. »Med hast skall han komma till sitt tempel, den Herre som I åstunden, ... se, han kommer, säger Herren Sebaot. Men vem kan uthärda hans tillkommelses dag, och vem kan bestå, när han uppenbarar sig? Ty han skall vara såsom en guldsmeds eld och såsom en valkares såpa. Och han skall sätta sig ned och smälta silvret och rena det; han skall rena Levi söner och luttra dem såsom guld och silver.” — Mal. 3:1—3.Vn 149.1

»Veten I icke att I ären ett Guds tempel, och att Guds Ande bor i eder? Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.» — 1 Kor. 3:16, 17. Ingen människa kan av sig själv driva ut den onda hop som tagit hennes sinne i besittning, endast Kristus kan rena själens tempel. Men han tvingar sig inte på någon. Han kommer inte in i sinnet som han fordom kom in i templet, utan han säger: »Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom.» — Upp. 3:20. Han kommer inte bara för en enda dag, ty han säger: »Jag skall bo i dem och vandra ibland dem . .. och de skola vara mitt folk.” »Du skall... trampa våra missgärningar under fotterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup.” — 2 Kor. 6:16; Mik. 7:19. Hans närvaro skall rena och helga sinnet så att det blir ett heligt tempel åt Herren och »en Guds boning, i Anden». (Ef. 2:21, 22.)Vn 149.2