Vindkantring

Johannes döparens inflytande över nationen hade under någon tid varit större än rådsherrarnas, prästernas eller furstarnas. Om han hade gett sig ut för att vara Messias och anstiftat ett uppror mot Rom, skulle prästerna och folket ha samlat sig under hans fana. Satan skulle ha stått färdig att påverka Johannes döparens sinne med alla de motiv som vädjar till varje erövrares ärelystnad. Men trots den bekräftelse Johannes fick på sin makt hade han med fasthet avvisat de lysande möjligheterna. Den uppmärksamhet som riktades mot honom hade han överfört till en annan.Vn 166.1

Nu såg han att popularitetsvågen var på väg att vända sig från honom och till Frälsaren. Skarorna omkring honom blev mindre för varje dag. Då Jesus kom från Jerusalem till trakten av Jordan strömmade folket till för att lyssna till honom. Hans efterföljares antal ökades dagligen. Många kom för att låta döpa sig. Fastän Jesus själv inte döpte, gav han sitt samtycke till att hans apostlar utförde handlingen. Därigenom bekräftade han sin förelöpares uppdrag. Men Johannes’ lärjungar såg med avundsjuka på hur Jesus blev mer och mer populär. De stod färdiga att kritisera hans arbete. Det dröjde inte heller länge förrän de fann en orsak. Det uppstod en fråga mellan dem och judarna om dopet kunde rena själen från synd. De hävdade att Jesu dop helt skilde sig från Johannes’ dop. Snart råkade de i strid med Jesu apostlar angående den formulering som var den riktiga att använda vid dopet och till slut ifrågasattes över huvud taget Jesu rätt att döpa. Johannes’ lärjungar kom till Johannes med sina problem och sade: »Rabbi, se, den som var hos dig på andra sidan Jordan, den som du har vittnat om, han döper, och alla komma till honom.» — Joh. 3:26. På detta sätt framlade Satan sin frestelse för Johannes. Fastän Johannes’ uppgift tycktes närma sig sin avslutning var det ännu möjligt för honom att hindra Kristi gärning. Om han hade känt självömkan och uttryckt sorg och besvikelse för att han blev förbigången, skulle han ha utsått splittring och orsakat missnöje och avund och i allvarlig grad hindrat evangelii framgång.Vn 166.2