Inga fördomar

Jesus ville att hans vistelse i Samarien skulle bli till nytta för apostlarna som alltjämt befann sig under inverkan av judiska fördomar. De tyckte att troheten mot deras egen nation krävde, att de hyste fiendskap mot samariterna. De blev förvånade över Jesu handlingssätt. De kunde inte vägra att följa hans exempel. Under de två dagarnas uppehåll i Samarien lade de, på grund av sin trohet mot honom, band på sina fördomar, men inom sig var de oförsonliga. De hade svårt för att lära sig, att deras förakt och hat måste vika för medkänsla och sympati. Men efter Jesu himmelsfärd påminde de sig hans undervisning, och nu fick den ny betydelse. Efter det att den helige Ande hade utgjutits, kom de ihåg Frälsarens blick, hans ord och den respekt och mildhet han visade i sitt uppträdande mot dessa föraktade främlingar. Då Petrus kom för att predika i Samarien visade han samma anda i sin verksamhet. Då Johannes kallades till Efesus och Smyrna kom han ihåg upplevelsen i Sikemsdalen. Han kände tacksamhet mot den gudomlige läraren som, då han förutsåg de svårigheter de skulle möta, hade varit dem till hjälp med sitt eget exempel.Vn 181.3

Frälsaren fortsätter alltjämt samma arbete som när han er-bjöd livets vatten åt den samaritiska kvinnan. De som kallar sig hans efterföljare, kan förakta och avvisa de utstötta, men varken börd, ras eller livsomständigheter kan påverka Jesu kärlek till människorna. Till varje människa, hur syndfull hon än är, säger han: »Förstode du Guds gåva... så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten.»Vn 182.1