Bönens välsignelse

Gud talar till oss genom naturen och genom sitt ord. Han talar till oss genom att lägga ting till rätta i våra liv. Han talar också till oss genom sin helige Ande. Men det räcker inte.VK 130.1

Vi behöver också tala med honom och öppna oss för honom. För att få andligt liv behöver vi gemenskap med vår himmelske far. Vi behöver kraft från honom. Vi kan känna oss dragna till honom. Vi kan studera hans verk. Vi kan tänka på hans barmhärtighet och välsignelser, men det är inte gemenskap med Gud. Det är inte det vi förstår med gemenskap. För att kunna ha gemenskap med honom måste vi ha någonting att säga honom om våra liv.VK 130.2

Att be är att öppna hjärtat för Gud som för en vän. Inte för att det är nödvändigt att låta Gud veta hur vi har det utan för att vi ska bli beredda att ta emot honom. Bönen drar inte ner Gud till oss utan den lyfter upp oss till honom.VK 130.3

När Jesus var på jorden lärde han sina lärjungar hur de skulle be. Han uppmuntrade dem att lägga fram sina dagliga behov för Gud. De skulle låta Gud ta hand om deras problem. Han försäkrade dem att Gud skulle höra deras böner. Den försäkran gäller också oss.VK 131.1

Jesus själv bad ofta när han levde bland människorna på jorden. Vår frälsare blev ett med oss i våra behov och svagheter. Han ropade till sin far och bad om ny styrka, så att han skulle kunna klara av sina dagliga plikter. Han bad om kraft för att gå igenom prövningar. Han är vårt föredöme i allting. Han är en bror i våra svagheter, “en som har prövats på alla sätt och varit som vi”. Heb 4:15. Eftersom han var syndfri ryggade han tillbaka för det onda. Han kämpade och led i sitt inre i denna syndens värld. Han måste be för han hade mänsklig natur. Bönen var både ett behov och en välsignelse för honom. Han fann tröst och glädje i gemen- skapen med sin far. Tänk att han som är vår frälsare och Guds son hade behov av att be. Hur mycket mer bör inte vi som är svaga, syndiga, dödliga människor känna behovet av att be innerligt hela tiden.VK 131.2

Vår himmelske far väntar på att få ge oss hela sin rika välsignelse. Tänk vilken förmån vi har som kan få komma till Gud och dricka av hans kärleks källa. Är det inte underligt att vi ber så lite? Gud är villig att lyssna på oss. Han är beredd att lyssna på varje uppriktig bön. Han vill höra sitt minsta barn och så vill vi inte berätta för honom om våra behov. Vad tänker himlens änglar om människorna? De är hjälplösa stackare som är utsatta för frestelser och ändå ber de så lite och har så liten tro. Guds hjärta brinner av kärlek. Han är beredd att ge dem mer än de kan tänka eller be om och ändå ber de så lite.VK 132.1

Änglarna älskar att tillbe Gud och böja sig inför honom. De vill helst av allt vara nära honom. Gemenskapen med Gud är deras största glädje. Men denna jordens barn tycks vara nöjda med att leva utan den helige Andes ljus och utan hans närvaro. De behöver verkligen den hjälp som bara Gud kan ge. Ändå tycks de vara tillfredsställda utan att ha gemenskap med honom.VK 132.2

Den ondes mörker omger dem som försummar att be. Han viskar sina frestelser i deras öron och lockar dem att synda. Allt beror på att de inte utnyttjar den förmån som bönen är. Hur kan det komma sig att Guds barn inte har lust att be när bönen är nyckeln i trons hand? Med den nyckeln kan vi öppna himlens förråd. Där finns den allsmäktiges oändliga skatter. Om vi inte ber hela tiden är det risk att vi blir likgiltiga. Om vi inte är på vår vakt är det risk att vi viker av från den rätta vägen. Vår fiende försöker hela tiden blockera vägen till nåden. Han försöker bryta vår förbindelse med Gud. Han vill inte att vi genom tro och bön ska få nåd och kraft att motstå frestelse.VK 133.1

Det finns vissa villkor för att Gud ska höra oss och svara på våra böner. Det första är att vi känner behovet av hans hjälp. Då kan vi förvänta oss att han hör. Han har lovat: “Jag skall utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra.” Jes 44:3. De som längtar efter Gud och hungrar och törstar efter rättfärdighet kommer säkert att få sitt behov fyllt. De måste vara öppna för Guds andes inflytande. Då kan de få Guds välsignelse.VK 133.2

Vårt stora behov är ett skäl till att Gud vill hjälpa oss. Det är ett rop till Gud. Men vi måste själva söka Gud i bön. Vi måste be honom att han ska ge oss det vi behöver. Han säger: “Be, så skall ni få.” Matt 7:7. “Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom?” Rom 8:32.VK 134.1

Om vi ser att vi gör fel och håller fast vid någon synd som vi är medvetna om, kommer Herren inte att höra oss. Han hör alltid den som sörjer över sin synd och ångrar sig. När vi har rättat till alla de fel som vi vet att vi har kan vi tro att Gud svarar på våra böner. Vi kan inte få tillträde till Gud genom egna förtjänster. Det är värdet av det som Jesus har gjort som ger oss räddning. Det är hans blod som renar oss. Men det finns också något som vi ska göra för att han ska ta emot oss. Vi ska uppfylla villkoren.VK 134.2

Vi ska tro. Tron bär fram den kraftfulla, verksamma bönen. “Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.” Heb 11:6. Jesus sa till sina lärjungar: “Tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.” Mark 11:24. Tar vi honom på orden?VK 135.1

Denna försäkran är så omfattande. Den är obegränsad. Han som har gett oss löftet är trofast. Även om vi inte får just det vi ber om, ska vi ändå tro att Gud hör oss. Vi ska tro att han kommer att svara på våra böner. Vi gör så ofta misstag. Vi kan inte se in i framtiden. Därför ber vi ibland om sådant som inte kan bli till välsignelse. Han ger oss det som vi själva skulle ha önskat om vi hade fått se med Guds ögon. Då hade vi sett allt som det verkligen är. När det ser ut som om vi inte får svar på våra böner ska vi klamra oss fast vid löftet. Bönesvaret kommer säkert då tiden är mogen. Vi kommer att få den välsignelse som vi bäst behöver.VK 135.2

Om vi menar att vår bön för någonting bestämt ska besvaras på det sätt som vi vill, är vi övermodiga. Gud är så vis och klok att han inte tar fel. Han är så god att han inte håller tillbaka något gott från dem som är uppriktiga. Var inte rädd för att lita på honom även om du inte får bönesvar på en gång. Lita på hans säkra löfte: “Be, så skall ni få.” Matt 7:7. Vi ska inte tvivla och vara oroliga. Vi ska inte försöka få klarhet i allt innan vi kan tro. Då kommer vi bara att bli ännu mer förvirrade. Om vi kommer till Gud och känner oss så hjälplösa och beroende som vi faktiskt är, kommer han att lyssna till vårt rop. Vi bör berätta för Gud om våra behov med ödmjuk tro och tillit. Gud vet ju allt. Han ser hela skapelsen. Han styr allting med sin vilja och sitt ord. Han kan höra oss och lyssnar på vår bön och låter ljuset lysa i oss. Genom uppriktig bön får vi förbindelse med hans tankar. Frälsaren böjer sig över oss i kärlek och medkänsla. Hans ansikte är vänt mot oss. Vi får kanske inte något synligt bevis för det men så är det. Vi känner kanske inte hans beröring men hans hand rör ömt och kärleksfullt vid oss.VK 135.3

När vi kommer till Gud för att be om nåd och välsignelse bör vi ha kärlek i hjärtat. Det är viktigt att vi är villiga att förlåta. Hur kan vi be: “Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.” Matt 6:12. Hur kan vi be så om vi är hårda och oförsonliga? Om vi väntar oss att våra böner ska bli hörda måste vi förlåta andra. Vi ska förlåta dem lika mycket som vi själva vill bli förlåtna.VK 136.1

Om Gud ska höra våra böner, måste vi be uthålligt. Om vi vill växa i tro och erfarenhet bör vi alltid be. Var “ihärdiga i bönen”. “Vaka och be under tacksägelse.” Rom 12:12; Kol 4:2. Petrus uppmanade de troende: “Var . . . nyktra, så att ni kan be.” 1 Pet 4:7. Paulus skriver: “När ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.” Fil 4:6. “Ni, mina kära”, skriver Judas, “skall bygga ert liv på er allra heligaste tro under bön i helig ande. Håll er kvar i Guds kärlek.” Jud 20, 21. När vi ber hela tiden är vi förenade med Gud. Det är inga avbrott i kontakten. Guds liv strömmar in i oss. Renhet och helighet flyter tillbaka till Gud från våra liv.VK 137.1

Låt ingenting hindra dig från att be. Det är nödvändigt att be flitigt. Ansträng dig på alla sätt för att hålla din förbindelse med Jesus öppen. Sök efter varje tillfälle att vara med när man samlas till bön. De som verkligen söker efter gemenskap med Gud kommer att vara med på bönemötena. De kommer att vara trofasta och göra sin plikt. De kommer att ivrigt ta vara på alla de välsignelser de kan få. De kommer att utnyttja varje tillfälle att vara med där himlens ljus kan lysa på dem.VK 137.2

Vi bör be i våra familjer. Framför allt bör vi inte försumma den enskilda bönen för den är vårt inre liv. Vårt andliga liv kan inte blomstra om vi försummar bönen. Det räcker inte med bön i familjen och bön i församlingen. Låt oss öppna vårt inre för Gud i ensamheten. Hans granskande blickar ser oss. När vi ber i enrum är det bara Gud som får höra. Inga nyfikna öron ska få höra oss när vi kommer till honom med våra bekymmer. I ensamheten ber vi utan att bli störda. Ingenting utifrån påverkar våra sinnen. Stilla och innerligt söker vi Gud. En ljuvlig frid kommer från honom och den blir kvar hos oss. Den kommer från honom som ser oss i ensamheten och hör vårt hjärtas bön. I stilla och enkel tro har vi gemenskap med Gud. Av ljuset från honom samlar vi styrka så att vi kan motstå frestelser. Gud är vår styrka i kampen mot Satan. Han är vårt skydd. Han är vår starka borg.VK 138.1

Be i enrum. Lyft ditt hjärta i bön till Gud när du håller på med ditt dagliga arbete. På det sättet vandrade Henok med Gud. Dessa tysta böner är som dyrbar rökelse som stiger upp inför nådens tron. Satan kan inte övervinna den som håller gemenskap med Gud.VK 139.1

Det finns ingen tid och ingen plats där vi inte kan be. Det finns ingenting som kan hindra oss att vara fyllda med bönens ande. Mitt i trängseln bland människor på gatan kan vi be. När vi är i färd med att göra upp en affär kan vi be. Det gjorde Nehemja när han kom med sin begäran till kung Artaxerxes. Var vi än är kan vi finna en bönevrå där vi kan tala med Gud. Alltid bör dörren till vårt hjärta stå öppen för Jesus så att han kan komma in och stanna kvar hos oss. Han är vår gäst. Han kommer till oss från himlen.VK 139.2

Även om världen omkring oss är förorenad kan vi andas in himmelsk luft. Vi behöver inte bli smittade även om vi har fördärvet omkring oss. Vi behöver inte släppa in smutsiga fantasier och tankar som inte är heliga. Vi kan stänga alla dörrar och leva i en himmelsk atmosfär. Det kan vi göra genom att lyfta våra tankar och känslor till Gud. När vi ber uppriktigt är han nära oss. De som har öppna hjärtan och vill ta emot Guds hjälp och välsignelse omges av en helighet som inte finns på jorden. De har hela tiden gemenskap med himlen.VK 139.3

Vi behöver en klarare bild av Jesus. Vi behöver förstå den eviga verkligheten mer fullständigt. Då kommer vi att förstå vad som har verkligt värde. Heligheten är vacker. Den skönheten måste fylla Guds barns hjärtan. För att det ska kunna ske, måste Gud få visa oss det som tillhör himlen. Vi bör söka efter det.VK 140.1

Se uppåt! Sträck dig mot Gud! Då kan han ge dig en försmak av himlen. Vi kan hålla oss så nära Gud att våra tankar riktas mot honom i varje oväntad prövning. Vi kommer att vända oss till honom lika naturligt som blommorna vänder sig mot solen.VK 140.2

Gå till Gud med dina behov, dina glädjeämnen, dina sorger och bekymmer. Låt Gud få veta vad du ängslas för. Ingen börda är för tung för honom. Du kan inte trötta ut honom. Han räknar alla håren på ditt huvud. Han struntar inte i sina barns behov. “Herren är rik på medlidande och barmhärtighet”, står det i Bibeln. Jak 5:11. Gå till honom med allt som ger dig huvudbry. Hans hjärta klappar för oss. Han känner medlidande när vi talar om våra sorger. Inget problem är för stort för honom för han håller världarna i sin hand och styr allt i universum. Om någonting stör vår frid lägger han märke till det även om det är en småsak. Han läser vårt livs historia och inget kapitel är för mörkt för honom. Det finns ingenting som är så tilltrasslat att inte han kan reda ut det. Ingen olycka kan drabba hans minsta barn utan att han ser det. Han lägger märke till om vi är stressade och oroliga. Han intresserar sig för allt som händer oss. Om vi är glada och muntra ser han det. Ingen uppriktig bön kommer över våra läppar utan att vår far i himlen vet om det. “Han helar dem som har förkrossade hjärtan, deras sår förbinder han.” Ps 147:3. Gud står i förbindelse med varje människa för sig. Han är så personligt intresserad av var och en som om det var den enda som hans älskade son hade dött för.VK 141.1

Jesus sa: “Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er . . . har utvalt er . . . då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.” Joh 16:26, 27; 15:16. Att be i Jesus namn betyder mer än att bara nämna Jesus namn i början och slutet av bönen. Det är att be i Jesus anda och att ha hans sinnelag. Det är att tro på hans löften och att lita på hans nåd. Det är att göra hans verk.VK 142.1

Gud vill inte att vi ska dra oss undan från världen. Han kräver inte att vi ska bli eremiter och munkar och bara hålla på med andaktsövningar. Vi ska likna Jesus. Han bad i ensamhet på berget och levde bland människorna. De som inte gör annat än att be kommer snart att tröttna på det. Om de inte slutar att be kommer deras böner att bli tomma och formella. Om de håller sig borta från andra människor och kristna plikter vad behöver de då be för? Om de inte vill bära sitt kors och inte arbetar för sin Mästare kommer deras böner att förlora sitt innehåll. De ber då för sina egna behov och deras böner blir själviska. De kan inte be för mänsklighetens behov. De kan inte be för att Guds rike ska utbredas. De ber inte ivrigt om kraft så att de kan arbeta för sin Herre.VK 142.2

Vi behöver uppmuntra varandra i tjänsten för Gud. Om vi inte träffas för att styrka varandra går vi miste om mycket. Guds ord står inte så levande för oss och det som står i Bibeln tycks inte vara så viktigt. Ljuset tränger inte in i oss så att vi blir väckta av det. Vi påverkas inte så att vi blir helgade. Vårt andliga liv försvagas. När vi kristna umgås och inte kan sätta oss in i varandras situation förlorar vi mycket. Den som stänger in sig och bara lever för sig själv uppfyller inte Guds plan. När vi utvecklar våra sociala anlag på rätt sätt fylls vi av medkänsla för andra. Det betyder också att vi växer i vår tjänst för Gud och blir styrkta.VK 143.1

De kristna bör samlas och tala om Guds kärlek och om hans plan om räddning. Det är underbara saker som vi blir stimulerade av att tala om. Vi blir till välsignelse för varandra. Vi blir själva värmda och uppmuntrade. Varje dag kan vi lära oss mer om vår himmelske far och få nya erfarenheter av hans nåd. Då längtar vi efter att tala om hans kärlek och när vi gör det kommer våra hjärtan att bli värmda och uppmuntrade. Om vi tänkte mer på Jesus skulle hans närvaro fylla oss mer. Om vi talade mer om honom och mindre om oss själva skulle vi få uppleva mycket mer av honom.VK 143.2

Om vi bara tänkte på Gud så snart vi såg bevis för hans omsorg om oss så skulle han alltid finnas kvar i våra tankar. Vi ska alltid vara glada över att få tala om honom och tacka och lovprisa honom.VK 144.1

Vi talar om det som intresserar oss. Det kan handla om vårt dagliga liv. Vi talar om våra vänner för att vi älskar dem. Vi delar varandras sorger och glädjeämnen. Har vi då inte oändligt mycket större orsak att älska Gud än våra vänner? Den främsta platsen i vårt liv tillhör honom. Det bör vara den naturligaste sak i världen att tänka på honom först och att tala om hans godhet och makt. Han har gett oss rika gåvor. Vi får inte bli så upptagna av gåvorna att vi inte har något att ge till honom. Nej, hela tiden bör de påminna oss om honom. Med kärlekens band skulle de binda oss vid honom. Vi skulle tacka vår far i himlen som gör så mycket gott för oss.VK 144.2

Vi har så lätt för att dröja vid det låga och jordiska. Låt oss lyfta blicken till den öppna dörren till himlens helgedom. Där strålar Guds ljus från Jesus ansikte. Han kan “helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud”. Heb 7:25.VK 145.1

Tacka Gud mer “för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor”. Ps 107:8. När vi har våra andakter bör vi inte bara be och begära. Vi ska inte vara så upptagna av våra egna behov att vi glömmer de välsignelser som vi har fått. Vi ber för lite men vi tackar också för lite. Ofta glömmer vi att tacka. Hela tiden är Gud god mot oss. Vi får hans välsignelser. Tänk så lite vi prisar och ärar honom för det. Så sällan vi visar vår tacksamhet.VK 145.2

När israeliterna samlades till gudstjänst förr i tiden, sa Herren till dem: “Häll måltid där inför Herren, er Gud, och gläd er tillsammans med era familjer över allt vad era mödor gett, över Herrens, din Guds, välsignelse.” 5 Mos 12:7. Det som vi gör till Guds ära ska vi göra med glädje. Med tacksamhet och lovsång ska vi tjäna honom och inte med dystra miner.VK 145.3

Vår Gud är en mild och barmhärtig far. Vårt arbete för honom ska vi inte uppleva som tungt och tråkigt. I stället ska vi känna lust och glädje för att vi får tillbe Herren och vara med i hans verk. Inte vill väl Gud att hans barn ska uppträda som om han var en hård och sträng arbetsgivare. Han har lagt tillrätta en fantastisk plan om räddning för oss. Han är vår bäste vän. När vi tillber honom kan vi vänta oss att han är med oss, att han tröstar och välsignar oss. Han fyller våra hjärtan med glädje och kärlek.VK 146.1

Herren vill att hans barn ska känna tillfredställelse i sitt verk för honom. De ska få uppleva mer glädje än hårt slit. Han vill att de som kommer för att tillbe ska vända hem med tankarna fyllda av Guds kärlek och omsorg. Han vill att det ska bli till uppmuntran för dem i deras dag- liga arbete så att de kan få nåd att vara ärliga och trofasta i allt de gör.VK 146.2

Vi måste samlas omkring korset. Jesus och honom som korsfäst skulle vara det som vi tänker på och talar om. Det bör fylla oss med väldig glädje. Alla välsignelser som vi får av Gud ska få finnas kvar i vårt medvetande. När vi får klart för oss hur stor hans kärlek är ska vi vara villiga att lämna allt i hans händer. De händerna spikades ju på korset för vår skull.VK 147.1

På lovsångens vingar kan vi närma oss himlen. Där tillber man Gud med sång och musik. När vi uttrycker vår tacksamhet ger vi honom vår hyllning. Vi tillber honom som änglaskarorna tillber. Vi instämmer med dem och lovprisar Gud på ett liknande sätt. “Den som offrar tacksägelse ärar mig.” Ps 50:23. Låt oss med högtidlig glädje komma inför vår skapare med “lovsångens toner”. Jes 51:3.VK 147.2