Förkastande af tillrättavisning.

Många förakta den trogna tillrättavisning, som Gud gifver genom vittnesbörden. Det visades mig, att åtskilliga personer i dessa dagar gått så långt, att de uppbrännt det skrifna ordet af bestraffning och varning, liksom Israels gudlöse konung gjorde. Men motstånd mot Guds hotelser skall ingalunda hindra deras utförande. Att försmäda det Herrens ord, som han talar genom sitt utvalda redskap, kan endast framkalla hans vrede och slutligen bringa säkert fördärf öfver förbrytarne. I syndarens hjärta glöder ofta ovilja mot det värktyg, som Gud utvalt till att förkunna hans varningar. Så har det alltid varit, och samma ande, som anklagade och kastade Jeremias i fängelse, emedan han lydde Guds ord. existerar än i dag.VF 35.1

Alltifrån början af min värksamhet, då jag kallades att aflägga ett klart, bestämdt vittnesbörd, att bestraffa och icke skona villfarelser, har det funnits personer, som satt sig emot mina vittnesbörd och som efteråt talat milda ord, strukit öfver med lös kalk och sökt förstöra inflytandet af mitt arbete. Herren gaf mig i uppdrag att utdela tillrättavisningar, och då trädde dessa personer mellan mig och folket för att förtaga värkan af mina vittnesbörd.VF 36.1

Vid nästan alla fall, där varningar äro nödiga, finnas några, som fullständigt förbise det faktum, att Guds Ande blifvit bedröfvad och hans värk försmädadt. De hafva medlidande med dem, som förtjänat tillrättavisningarna, emedan deras personliga känslor blifvit sårade. Genom detta ohelgade medlidande göra sig dessa till de tillrättavisades medskyldiga. Om den tillrättavisade blifvit lämnad i fred åt känslan af sin orätt, så skulle han i nio fall af tio hafva kommit därhän, att han insett den och bättrat sig. Men dessa personer med ohelgadt medlidande, som gärna blanda sig i andras förhållanden, gifva en falsk utläggning såväl åt den tillrättavisade personens bevekelsegrunder som ock åt den gifna tillrättavisningen, och genom sin medkänsla för den tillrättavisade uppväcka de inom honom den känslan, att det egentligen skett honom orätt. Och så uppresa sig hans känslor mot den, som likväl endast gjort sin plikt. Men de, som troget uppfylla sin svåra plikt under känslan af ansvarighet inför Gud, skola erhålla sin välsignelse därför.VF 36.2

I dessa sista dagar gifves det sådana, som utropa: »Profeteren icke för oss det rätta, prediken för oss smicker.» Men detta är icke mitt arbete. Gud har satt mig till att straffa sitt folk, och fullkomligt lika säkert, som han pålagt mig denna tunga börda, skall han ock göra dem, åt hvilka han gifvit detta budskap, ansvariga för det sätt, på hvilket de behandla det. Gud låter icke leka med sig, och den, som föraktar hans värk, skall belönas efter sina gärningar. Jag har icke själf åt mig utvalt detta oangenäma arbete. Det är icke ett arbete, som bringar gunst eller pris af människor. Det är ett arbete, som endast få uppskatta. Men de, som försöka att genom sina falska framställningar, sitt afundsamma misstroende och sin otro göra mitt arbete dubbelt svårt och som i andras själar uppväcka fördomar mot vittnesbörden, som Gud gifvit mig, sålunda begränsande mitt arbete, de hafva att bringa saken i ordning med Gud. Själf skall jag gå framåt, som försynen och mina bröder bana vägen för mig. I min Återlösares namn och kraft vill jag göra livad jag kan. Min plikt är, icke att behaga mig själf, utan att göra min himmelske Faders vilja, som har gifvit mig mitt arbete.VF 37.1

Då Gud gifvit mig ett budskap för sitt folk, så strida de, som vilja hindra mig i mitt arbete och som försvaga folkets tro på Guds sannfärdighet, icke emot redskapet, utan emot Gud. Det är icke värktyget, som I förakten och förolämpen, utan Gud, som talat till eder i dessa varningar och tillrättavisningar. Det är knappast möjligt för människan att tillfoga Gud en större förolämpning än att förakta och förkasta de värktyg, som han utvalt till att leda henne.VF 37.2