Icke i bibelns ställe.

Följande utdrag ur ett vittnesbörd, som utgafs år 1876, visar, att vittnesbörden icke äro gifna för att intaga bibelns plats:VF 16.3

»Br R. förvirrade endast sinnena, då han sökte framhålla, att det ljus Gud gifvit genom vittnesbörden utgör ett tillägg till Guds ord. Denna sak framställdes därigenom i ett falskt ljus. Men Gud ansåg för godt att på detta sätt rikta sitt folks tankar på sitt ord och gifva dem en bättre uppfattning af det samma.» Guds ord är tillräckligt att upplysa det mest förmörkade sinne och kan fattas af en och hvar, som önskar att förstå det. Men trots allt detta finnas somliga, som bekänna sig göra Guds ord till sitt studium, hvilka lefva i direkt strid med dess tydligaste läror. För att nu lämna såväl män som kvinnor utan ursäkt gifver Gud klara och bestämda vittnesbörd i afsikt att återföra dem till det ord de försummat att följa. »Guds ord är rikt på allmänna grundsatser till bildande af rätta lefnadsvanor, och vittnesbörden, allmänna såväl som personliga, äro gifna för att rikta uppmärksamheten särskildt på dessa principer.VF 16.4

Den 3 april 1871 framställdes denna angelägenhet för mig i en dröm. Jag tyckte vi närvoro vid ett viktigt möte, till hvilket en stor mängd människor kommit samman. Många knäböjde i allvarlig bön inför Gud och en tung börda tycktes hvila på deras hjärtan. De bådo enträget till Herren om särskildt ljus. Några tycktes vara i stor själsångest, och deras känslor voro mycket upprörda. Under tårar ropade de högljudt om hjälp och ljus. Våra mest framstående bröder deltogo i denna intrycksfulla scen. Br S. hade kastat sig ned på marken, tydligen i stor ångest. Hans hustru satt bland en skara likgiltiga bespottare. Det såg ut som önskade hon, att alla måtte förstå, att hon gjorde narr af dem, som sålunda ödmjukade sig.VF 17.1

Jag drömde, att Guds Ande kom öfver mig, och jag steg upp under rop och böner, sägande: »Guds Ande är öfver mig. Jag känner mig tvingad att meddela eder, att I måsten arbeta för eder själfva personligen. I sen upp till Gud och önsken, att han för eder måtte utföra det värk, som han öfverlänmat åt eder. Om I själfva viljen utföra det värk, om hvilket I veten, att I bör en utföra det, så skall Gud hjälpa eder, när I behöfven hjälp. I liafven underlåtit att göra just de ting, som Gud öfverlämnat åt edert utförande. I hafven ropat till Gud, att han måtte utföra edert arbete. Haden I följt det ljus, som han gifvit, så skulle han hafva låtit mera ljus skina öfver eder; men huru kunnen I, så länge I förakten hans rådslag, varningar och förmaningar, vänta, att han skall gifva eder mera ljus och välsignelse att försumma och försmäda? Gud är ingen människa; han låter icke leka med sig.»VF 17.2

Jag tog den dyrbara bibeln och omgaf den med de olika vittnesbörd, som äro gifna för Guds folk. Här, sade jag, äro tagna mått och steg för nästan livar och en. Synderna, som de böra undvika, äro här utpekade. De råd, som de önska, kunna här vinnas; ty här stå de upptecknade för andra, som befunnit sig i liknande läge. Det har behagat Gud att gifva eder lärdom på lärdom och bud på bud. Men endast få af eder veta, hvad vittnesbörden värkligen innehålla. I ären icke bekanta med skriften. I skullen icke hafva behöft vittnesbörden, om I genomforskat bibeln under önskan att uppnå den bibliska ståndpunkten och den kristliga fullkomligheten. Men emedan I försummat att rätt lära känna den af Gud inspirerade bibelboken, har han sökt att nå eder genom enkla, direkta vittnesbörd och att fästa eder uppmärksamhet på orden i den heliga skrift, hvilken I icke hafven lydt, enträget bedjande eder att ställa edert lefverne i öfverensstämmelse med dess rena och upphöjda läror.VF 18.1

Herren har för afsikt att varna, straffa och råda eder genom de gifna vittnesbörden samt att på edra sinnen inpränta vikten af hans ords sanning. De skrifna vittnesbörden skola icke gifva oss nytt ljus, utan de skola mera lefvande inprägla de inspirationens sanningar, som redan äro uppenbarade. Människans plikter mot Gud och nästan äro tydligt framhållna i Guds ord, men endast få af eder äro detta ljus lydiga. Genom vittnesbörden äro inga ytterligare sanningar uppenbarade, däremot har Gud genom dem förenklat de stora, redan gifna sanningarna och på sitt eget vis framfört dem för folket för att uppväcka och inplanta dem på sinnena, så att alla må vara utan ursäkt.VF 19.1

Stolthet, egenkärlek, själfviskhet, hat, afund och misstänksamhet hafva fördunklat uppfattningsförmågan, och de sanningar, som borde gjort oss visa till frälsning, hafva förlorat sin makt att fängsla och behärska sinnet. Gudaktighetens väsentliga grundsatser hafva icke blifvit förstådda, emedan ingen hunger och törst efter bibelkännedom, efter hjärtats renhet och lefvernets helighet äro för handen. Vittnesbörden äro ingalunda till för att förringa Guds ord, utan för att upphöja detsamma och för att draga uppmärksamheten dit, så att sanningens sköna enkelhet må blifva inpräglad hos alla.VF 19.2

Jag sade vidare: »Liksom Guds ord är omgifvet af dessa böcker och skrifter, så har Gud omgifvit eder med förmaningar, rådslag, varningar och uppmuntran. Här ropen I nu i eder själsångest efter mera ljus. Jag har af Gud fått i uppdrag att säga eder, att ingen annan ljusstråle skall genom vittnesbörden falla på eder väg, förrän I gjort ett praktiskt bruk af det ljus, som redan är gifvet åt eder. Herren har omgifvit eder med ljus, men I hafven icke upp-skattat det. I hafven trampat därpå. Medan några hafva föraktat ljuset, hafva andra vårdslösat eller endast likgiltigt följt det. Endast några få hafva i sina hjärtan föresatt sig att lyda det ljus, som Herren enligt sitt välbehag gifvit dem.»VF 19.3

Somliga, som erhöllo särskilda varningar genom vittnesbörden, glömde inom få veckor de gifna förmaningarna. Vittnesbörden upprepades flera gånger för somliga; de ånsågo dem emellertid icke vara af tillräcklig vikt att blifva noggrannt beaktade. De voro för dem såsom onyttiga sagor. Hade de beaktat det gifna ljuset, så skulle de hafva undgått förluster och pröfningar, som de mena vara hårda och stränga. De kunna endast tillskrifva sig själfva skulden. De hafva lagt på sina egna halsar ett ok, som de finna tungt att bära. Men det är icke det ok, som Kristus pålägger. Guds omsorg och kärlek sattes för deras skull i värksamhet, men deras själfviska, otrogna, onda hjärtan kunde icke fatta hans godhet och nåd. De störtade blindt vidare i sin egen vishet, tills de, öfverväldigade af pröfningar och i förvirring, fångats af satan. Då I uppsamlen de ljusstrålar, som Gud i det förflutna gifvit er, skall han också beskära eder ljuset i dess fullhet.VF 20.1

Jag hänvisade till det gamla Israel. Gud gaf dem sin lag, men de ville icke lyda honom. Då gaf han dem ceremonier och förordningar, på det att de vid förrättningarna af dessa måtte behålla Gud i minne. De voro så benägna att glömma honom och hans fordringar, att det var nödvändigt att ständigt skaka upp deras sinnen, på det att de måtte inse sina förpliktelser att lyda och ära sin Skapare. Hade de visat lydnad och hållit Guds bud af kärlek, så skulle denna mängd af ceremonier och förordningar aldrig varit behöflig.VF 21.1

Om nu det folk, som bekänner sig vara Guds dyrbara skatt, ville lyda hans bud, sådana de framställas i hans ord, skulle inga särskilda vittnesbörd gifvas för att erinra dem om deras plikt och påvisa deras synder och den stora fara, i hvilken de befinna sig, därför att de icke lyssna till Guds ord. Mångas samveten hafva blifvit förslöade, emedan ljuset blifvit åsidosatt, försummadt och föraktadt.VF 21.2

Någon stod vid min sida och sade: »Gud har upprättat dig och gifvit dig ord att tala till folket och att nå hjärtan, såsom han icke gifvit åt någon annan. Han har bestämt dina vittnesbörd för sådana fall, då hjälp är nödvändig. Du måste blifva oberörd vid hån, spott, förebråelser och tadel. Såsom varande Guds särskilda värktyg, borde du icke stödja dig på någon, utan hålla dig till honom allena och lik vinrankan slingra dina rankor omkring honom. Han vill göra dig till ett medel, genom hvilket han utdelar sitt ljus åt folket. Du måste dagligen mottaga styrka af Gud, på det att din omgifning icke må fördunkla eller förmörka det ljus, som genom dig skall skina för folket. Satan lägger särskildt an på att från Guds folk aflägsna detta ljus, som det midt under dessa yttersta dagars faror har så stort behof af. Din framgång beror på din enkelhet. Så snart du afviker därifrån och afpassar ditt vittnesbörd efter andras meningar, är det slut med din makt. I denna tid är nära nog allt förgylldt och onaturligt. Världen har öfverflöd på vittnesbörd, som äro gifna till förnöjelse för ögonblicket och till själfupphöjelse. Ditt vittnesbörd är af en annan karaktär. Det skall gå in på lefvernets enskildheter, bevara den svaga tron från att dö ut och hos de troende inprägla nödvändigheten af att lysa såsom ljus i världen.VF 21.3

Gud har gifvit dig vittnesbörd för att visa de affälliga och syndarna deras rätta ställning och den omätliga förlust de lida, om de fortfara med sitt syndiga lefverne. Gud har på dig inpräglat detta genom att öppna det för din syn såsom för ingen annan nu lefvande, och han håller dig ansvarig i förhållande till det ljus, som han gifvit dig. »Icke med makt och icke med kraft, men med min Anda, säger Herren.» »Häf upp din röst såsom en basun och förkunna för mitt folk dess öfverträdelser och för Jakobs hus dess synder.»VF 22.1