Bön och tålamod behövas.

Eleverna i din klass äro måhända fördärvade och styvsinta, böjda för vad ont är; kanhända ställa de ditt tålamod hårt på prov; men likväl äro deras hjärtan en jordmån, i vilken du skall så den himmelska säden, vilken törhända en gång kommer att bära god skörd. Är läraren ej fylld av Guds Ande, kommer han att tappa modet, mista sin självbehärskning och då kan han genom blott ett otåligt ord eller en sträng tillrättavisning göra allt sitt inflytande om intet, och hans arbete skall misslyckas.VS 31.2

Lärarna i sabbatsskolan behöva vandra inför Gud med varsamhet och i bön. De måste i allt sitt arbete minnas, att de skola avlägga räkenskap. De ha fått ett tillfälle till att vinna själar för Kristus, och ju längre de unga få fortsätta i sin obotfärdighet, desto mer hårdnackat blir deras motstånd mot den helige Ande. Efterhand som åren gå, bli de sannolikt allt mindre mottagliga för det gudomliga, mindre känsliga för kristendomens inflytande. Satan arbetar varje dag för att binda dem i deras vanor och i deras obotfärdighet, och det är mycket osannolikt, att de bli kristna. Och vilken räkenskap skall väl en likgiltig lärare till slut komma att avlägga? Varför låter läraren sin moraliska rädsla och sin andliga blyghet binda sig och hindra sig från att göra de största ansträngningar för att omvända någon dyrbar själ bland barnen och de unga? Varför icke låta den helige Ande omgiva själen med sin helighets atmosfär och fördriva det moraliska mörkret, så att samtidigt det himmelska ljuset kan föras också till andra?VS 32.1

Den i sanning omvände sabbatsskolfunktionä-ren skall icke låta sig ledas av de världsligas seder och bruk, utan han skall kunna bevara en moralisk självständighet. Han skall sätta ett föredöme, som svarar mot hans bekännelse, i det han går ut ifrån världen och håller sig fjärran från dess anda och dess vanor. Han skall icke i den allra minsta mån låta sig rubbas i sin fasta föresats om att vara ett med Kristus, ej heller skall han pruta av en hårsmån i sin trohet mot Gud eller i kampen mot stolthet, mot deltagande i egoistiska nöjen och njutningar, mot bortslösande av pengar för att tillfredsställa sina begär eller sin lust att lysa, utan han skall vara ett föredöme i karaktär, i uppförande och i klädedräkt.VS 32.2

Du, som verkar inom sabbatsskolan, vill du fylla Kristi krav eller världens? Vill du säga: “Jag vill taga på mig korset och följa Jesus”? Vill du icke utveckla den ömhet och det allvar i övertalning och förmaning, som han lade i dagen, och vara ett exempel på sanningens ädla grundsatser, så att du i ditt liv och i din karaktär uppenbarar, vad Kristi religion gjort för dig? Skola vi ej alla akta på apostelns förmaning: “Ikläden eder fastmer Herren Jesus Kristus, och haven icke sådan omsorg om köttet, att onda begärelser därav uppväckas!” (Rom. 13: 14.)VS 33.1

De unga behöva, att man i deras liv framställer för dem, vad sann kristendom är. En sådan kristendom skall visa sig ha en livgivande kraft, ett alltövervinnande inflytande. Ur hjärtats hängivenhet åt Gud skall spira fram glädje och lycka, och följden skall bli en ständig tillväxt. Det är denna kristendom, som de unga måste få syn på, om de skola kunna dragas till Kristus. En sådan kristendom kommer att efterlämna sitt gudomliga intryck på människosjälen, och de som äga den, skola genom Guds vederkvickande nåd bli både intellektuellt och fysiskt föryngrade.VS 33.2

Du, som tar del i skolarbetet eller är lärare vid någon av våra sabbatsskolor, följ detta under ett år och pröva, om du ej skall kunna säga : “Herren har verkat underbart, ty många själar ha blivit förda till Mästaren såsom dyrbara kärvar till den himmelska ladan.”VS 34.1

(S. S. W., december 1891.)

I sabbatsskolan bör utföras mycket personligt arbete. Nödvändigheten av sådant arbete blir ej beaktad så, som den borde bli. Med hjärtat fyllt av tack för den Guds kärlek, han blivit delaktig av, bör läraren arbeta med ömhet och allvar för sina elevers omvändelse.VS 34.2

Vilka bevis kunna vi giva världen för, att sabbatsskolans verksamhet icke blott är ett sken? Den kommer att bli bedömd efter sina frukter. Den blir värdesatt efter elevernas karaktär och arbete. I våra sabbatsskolor böra de unga kristna bliva betrodda med något ansvar, för att de skola få tillfälle till att utveckla sina anlag och sin begåvning och förvärva ändlig kraft. De unga må först överlämna sig själva åt Gud, därpå må de under sina tidigaste erfarenheter bli lärda att hjälpa andra. Ett sådant arbete skall låta deras krafter komma till sin rätt och lära dem att lägga planer och att utföra dessa till sin omgivnings bästa. De unga böra söka deras sällskap, som behöva hjälp, icke för att föra lättsinniga samtal, utan för att kunna uppenbara Kristi karaktär och vara Guds medarbetare och på så sätt vinna dem, som icke överlämnat sig åt Gud. (S. S. W., januari 1892.)VS 34.3