KAPITEL 52—MISSBRUK AV MUSIKENS GÅVA

Änglar svävade omkring en viss bostad. Ungdomen är samlad där, och man hör ljudet av sång och musik. Kristna ungdomar äro församlade där. — Men vad är det man hör? Det är en sång, en lättsinnig visa, som lämpar sig för dansbanan. Se, de rena änglarna hindra sitt ljus från att lysa, och mörker omgiver dem som äro i rummet. Änglarna lämna platsen. Sorg präglar deras anleten. Se, de gråta! — Detta såg jag upprepas många gånger bland sabbatshållare och särskilt i N.BU 183.1

Musik har upptagit den tid, som borde ägnas åt bön. Musiken är den avgud, som många som bekänna sig vara sabbatshållande kristna, dyrka. Satan har intet att invända mot musik, om han genom den kan vinna tillträde till de ungas sinnen. Allting kan gagna hans avsikter, vilka gå ut på att föra själen från Gud och taga den tid i anspråk, som borde ägnas hans tjäsnt. Han använder de medel, varigenom han kan utöva det största inflytandet, och varigenom han kan hålla den största skaran i en behaglig förtrollning, i det de äro förlamade av hans makt.BU 183.2

Musiken är en stor välsignelse, när den användes i det godas tjänst, men den blir ofta ett av Satans mest verksamma medel till att snärja själar. När den missbrukas, förleder den de icke helgade till högmod, fåfänga och. dårskap. När den får ersätta andakt och bön, är den en förfärlig förbannelse. De unga samlas för att sjunga och vanära ofta Gud och sin tro genom lättsinnigt samtal och ovärdig musik, ehuru de bekänna sig vara kristna. Helgad musik överensstämmer ej med deras smak. Jag blev hänvisad till Guds ords tydliga lärdomar, vilka icke hade blivit uppmärksammade. På domens dag skola dessa inspirerade ord döma dem, som icke akta på dem.BU 183.3