KAPITEL 58—KÄRLEK TILL VÄRDSLIG FÖRSTRÖELSE

Det är ett oroväckande sakförhållande, att kärleken till världen är så förhärskande bland ungdomen i våra dagar. Många uppträda som om nådatiden vore en enda lång fridag, som om de blivit födda till världen för att roa sig, och som om de kunde engagera sig i idel intressanta och spännande tilldragelser. De finna sin förnöjelse i världen och i de ting som äro av världen, men känna ej Fadern och hans Andes nåd. Många äro lättsinniga i sitt tal. De söka glömma, att de skola bliva dömda efter sina ord. Gud vanäras genom den ytlighet och det tomma, fåfänga tal och skratt, som kännetecknar många av våra ungas liv.BU 203.1

Satan bemödar sig om att få dem att finna lycka i världsliga njutningar. Och han ingiver dem, att de skola rättfärdiga sig själva genom att söka visa, att dessa njutningar äro oskadliga, oskyldiga och även nyttiga för hälsan. Han framställer helgelsens väg såsom uppfylld av svårigheter, medan de världsliga njutningarnas väg är beströdd med blommor.BU 203.2

Han förskönar världen och dess njutningar med falska och vilseledande färger inför de ungas blickar. Men världens njutningar skola snart taga slut, och det som utsåtts, måste även uppskäras. Är vår personlighet, våra förmågor och gåvor för värdefulla att helgas åt Gud, vår Skapare, åt honom som vakar över oss varje ögonblick? Äro våra karaktärsegenskaper för värdefulla för att helgas åt Gud?BU 203.3