Vänliga impulser och ömhet

Den som har varma vänskapstankar, generösa impulser och förmågan att snabbt kunna uppfatta andliga ting har talanger som innebär en tung ansvarsbörda. Och alla dessa talanger ska användas i tjänst för Gud. Men här gör sig många skyldiga till felaktigheter. Man känner sig nöjd med att bara ha dessa gåvor, vilket leder till att man inte använder dem i tjänst för andra. De smickrar sig med att ifall omständigheterna var gynnsamma skulle de göra ett stort och bra arbete. Så där sitter de och bara väntar på dessa omständigheter. De föraktar den stackare som är i nöd och vill inte hjälpa honom även om det så gäller det allra minsta. De ser att han eller hon är självisk och ansvarig för att ha använt sina talanger på fel sätt. De är ytterst självbelåtna och jämför sig med de trångsynta, och de upplever att deras situation är mer avundsvärd än deras. Men på det sättet bedrar de sig själva. Att äga outnyttjade egenskaper ökar bara deras ansvar. De som har goda egenskaper har skyldigheter mot Gud att inte bara ge till dem som är vänner utan till alla som behöver hjälp. Sociala fördelar är också gåvor och ska användas till nytta för alla dem vi kan nå med vårt inflytande. Den kärlek som bara når några få är inget annat än själviskhet. Inte på något sätt kommer den att verka för det goda eller för Guds härlighet. De som på det sättet lämnar Mästarens gåvor oanvända, är till och med mer skyldiga än de som de visat sådant förakt för. Till dem kommer det att bli sagt: Ni visste vad er Mästare ville att ni skulle göra, men ni gjorde det inte.SB 289.3