Talenterna lämnas tillbaka

“Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem.” Matt 25:19. När Herren kräver redovisning av sina tjänare kommer avkastningen från varenda talent att fingranskas. Det arbete som gjorts kommer att uppenbara tjänarens karaktär.SB 297.2

De som fått fem respektive två talenter överlämnar de talenter de anförtrotts och även avkastningen. Vid denna räkenskap kräver de ingen ersättning för det som de gjort. De talenter som de haft var de som de fått från början. De har fått andra talenter, men det hade inte gått om de inte haft en insats. De kan inte se annat än att de gjort sin plikt. Både startkapitalet och framgången tillhör Herren. Om inte Frälsaren gett dem sin kärlek och nåd skulle de för evigt vara ruinerade.SB 297.3

Men när Mästaren tar emot talenterna godkänner han dem och belönar arbetarna som om förtjänsten varit deras. Hans ansikte strålar av glädje och tillfredsställelse. Han jublar av glädje över att han nu kan låta sina välsignelser flöda över sina tjänare. Herren återbetalar dem för allt de gjort och offrat, inte för att han är skyldig dem något, utan för att hans hjärta flödar över av kärlek och ömhet.SB 297.4

“Bra, du är en god och trogen tjänare,” säger han. “Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.” Matt 25:21.SB 298.1

Det är trofastheten och lojaliteten mot Gud, verksamhet som gjorts i kärlek, som leder till ett gudomligt erkännande. Varje impuls från den helige Ande, som leder människorna till godhet, har skrivits ner i himlens böcker, och på Guds dag kommer de som tjänat honom att få sin belöning.SB 298.2

De kommer att gå in i Herrens glädje, och där får de se de människor som blivit återlösta genom det arbete de utfört. De kommer också att få utföra arbete åt Gud där, eftersom de visade sig vara lämpliga för att tjäna Gud här. I himlen kommer vi att vara ett återsken av det vi är nu då det gäller karaktär och helig tjänst. Kristus sade om sig själv: “Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” Matt 20:28. Hans verk här på jorden är också hans verk i himlen. Den belöning vi får för att vi samarbetat med Kristus i den här världen är större kraft och förmån i arbetet med honom i den kommande världen.SB 298.3

“Den som hade fått en enda talent steg också fram. ‘Herre’, sade han, ‘jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt’.”SB 298.4

På det sättet är det många som ursäktar att de har försum- mat Guds gåvor. De ser Gud som en grym tyrann, som håller ögonen på dem som en spion för att upptäcka deras misstag, så att han sedan kan döma dem. De beskyller honom för att kräva något han inte gett och skörda där han inte sått.SB 298.5

Det finns många som anklagar Gud för att vara en hård herre, eftersom han ställer krav på deras egendom och tjänst. Men vi kan inte ge Gud något, eftersom han redan äger allt. “Från dig kommer allting,” sade kung David, “och ur din hand har vi gett det åt dig.” 1 Krön 29:14. Allt tillhör Gud, inte bara för att han skapat det, utan genom återlösningen. Alla välsignelser i detta och det framtida livet kommer till oss märkta med Golgata kors. Därför är det en falsk anklagelse att Gud skulle vara en sträng herre som vill skörda där han inte sått.SB 299.1

Herren i liknelsen förnekar inte den otrogne tjänarens anklagelse, hur orättfärdig den än är. Men när hans herre möter tjänaren på dennes eget område, visar det sig att tjänarens uppförande är utan ursäkt. Det hade funnits möjligheter för tjänaren att fa vinst på ägarens pengar. “Då skulle du,” sade han, “ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom.” Matt 25:27.SB 299.2

Vår Far i himlen kräver varken mer eller mindre än det han gett oss förmåga att kunna utföra. Han lägger inga bördor på sina tjänare som de inte kan bära. “Ty han vet vad för ett verk vi är, han tänker på att vi är stoft.” Ps 103:14. Allt han begär av oss kan vi utföra tack vare hans nåd.SB 299.3

“Den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.” Luk 12:48. Var och en av oss kommer personligen att hållas ansvarig om vi har gjort en aning mindre än vi hade förmåga till. Herren mäter exakt alla de möjligheter vi haft att tjäna. De oanvända förmågorna ställs under samma räkenskap som de som använts. Gud håller oss ansvariga för allt vi kunde ha blivit genom att använda talangerna på rätt sätt. Vi blir dömda efter vad vi inte gjorde men kunde ha gjort om vi hade använt vår kraft till att ära Gud. Även om vi inte förlorar vår själ kommer vi i evigheten att inse resultaten av våra oanvända talanger. För all den kunskap och förmåga vi kunde ha fått men inte fick kommer det att finnas en evig förlust.SB 299.4

När vi helhjärtat överlämnar oss åt Gud och i vårt arbete följer hans anvisningar kommer han själv att ta ansvaret för att det fullföljs. Han vill inte att vi ska behöva gissa hurdan utgången av vår ärliga strävan ska bli. Vi ska inte en enda gång tänka på misslyckande, utan vi ska samarbeta med Gud som aldrig misslyckats.SB 300.1

Vi ska inte prata så mycket om vår egen svaghet och oförmåga, för det visar att vi inte litar på Gud. Det är att förneka hans Ord. När vi klagar över våra bördor eller vägrar acceptera det ansvar han ber oss att ta, så säger vi indirekt att han är en hård herre när han kräver sådant av oss som vi inte fått förmåga att utföra.SB 300.2

Den late tjänarens sinnelag vill vi ofta kalla ödmjukhet. Men sann ödmjukhet är något helt annat. Att vara ödmjuk betyder inte att vi ska ha ett förminskat intellekt, sakna iver att sträva framåt och på ett fegt sätt undvika bördor på grund av rädslan att misslyckas. Verklig ödmjukhet uppfyller Guds avsikter genom att man litar på hans makt.SB 300.3

Gud verkar genom vem han vill. Emellanåt väljer han det mest ödmjuka instrumentet till att utföra det största arbetet, eftersom hans makt uppenbaras genom människans svaghet. Vi har våra normer och efter dem avgör vi vad som är stort eller litet, men Gud gör inte sina uppskattningar efter våra regler. Vi ska akta oss för att ha uppfattningen att det som är stort för oss också är det för Gud och att det som är smått också är smått för honom. Det är inte vår sak att avgöra vilka talenter vi ska ha eller vilket arbete vi ska utföra. Vi ska helt enkelt ta på oss den börda som Gud bestämmer, göra det för hans skull och sedan vända oss till honom för att få vila. Oavsett vilket arbete vi utför, så blir Gud ärad genom ett helhjärtat arbete som utförs med glädje. Om vi utför våra plikter med tacksamhet och gläds över att vara värdiga att få samarbeta med honom, så är Gud nöjd.SB 300.4