Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Apostlagärningarna - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Kapitel XIV—En sanningssökare.

    Under sina missionsresor besökte aposteln Petrus äfven de troende i Lydda. Här botade ban en man vid namn Eneas, som under en tid af åtta år legat till sängs och var lam. “Eneas, Jesus Kristus botar dig”, sade aposteln. “Stå upp och bädda åt dig”. “Strax stod han upp. Och honom sågo alla, som bodde i Lydda och i Saron, och de omvände sig till Herren”.Ag 129.1

    I Joppe, som ligger nära Lydda, bodde en kvinna vid namn Dorkas, en lärjunginna, som var allmänt älskad på grund af sina goda gärningar och allmosor. Hon sökte reda på dem, som behöfde kläder eller som voro i behof af sympati, och hon betjänade fritt de fattiga och de bedröfvade. Hennes skickliga fingrar voro mera verksamma än hennes tunga.Ag 129.2

    “Och det begaf sig i de dagarna, att hon vardt sjuk och dog”. Församlingen i Joppe kände den förlust, de lidit, och då de troende hörde, att Petrus var i Lydda, sände de bud till honom “och bådo honom utan dröjsmål komma till dem. Då stod Petrus upp och gick med dem. Och när han kom dit, förde de honom upp i salen, och omkring honom ställde sig alla änkorna, gråtande och visande honom alla de lifklädnader och mantlar, som Dorkas hade gjort, medan hon var med dem”. När man betänker, hur hjälpsam Dorkas var, medan hon lefde, kan man ej undras öfver, att de sörjde, att varma tåredroppar föllo ned på det liflösa stoftet.Ag 129.3

    Apostelns hjärta rördes af sympati, när han såg deras bittra sorg. Han befallde, att de gråtande vännerna skulle lämna rummet, hvarpå han föll på sina knän och bad innerligen till Gud, att han skulle återställa Dorkas till lif och hälsa. Sedan vände han sig till den döda och sade: “Tabita, stå upp. Och hon öppnade sina ögon, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp”. Dorkas hade varit till stor välsignelse för församlingen, och det var därför Gud behagligt att föra henne tillbaka från “fiendens land”, på det att hennes skicklighet och idoghet ännu en tid måtte vara till välsignelse för andra och att äfven Kristi sak måtte främjas genom denna uppenbarelse af hans makt.Ag 130.1

    Medan Petrus ännu var kvar i Joppe, blef han kallad af Gud att fara till Cesarea och förkunna evangelium för Kornelius.Ag 130.2

    Kornelius var en romersk höfvitsman. Han var rik och ädelmodig och åtnjöt mycket anseende och förtroende i den ställning han innehade. Ehuru hedning till födelse, uppfostran och bildning, hade han genom beröring med judarna fått kännedom om Gud, och han tjänade honom af rent hjärta, bevisande uppriktigheten af sin tro genom medlidsamhet med de fattiga. Han var känd nära och fjärran genom sina allmosor, och genom sitt rättfärdiga lif hade han godt rykte bland både judar och hedningar. Hans inflytelse var till välsignelse för alla, med hvilka han kom i beröring. Den inspirerade berättelsen omtalar honom såsom “from och gudfruktig med hela sitt hus, gifvande många allmosor åt folket och bedjande till Gud alltid”.Ag 130.3

    Kornelius trodde på Gud såsom himmelens och jordens skapare, och han höll honom i vördnad och erkände hans myndighet samt sökte hans ledning i lifvets alla angelägenheter. Han var trogen mot Herren i sitt hemlif och i sina ämbetsärenden. Han hade upprättat ett Guds altare i sitt hem; ty han vågade ej utföra sina planer eller bära ansvar utan Guds hjälp.Ag 131.1

    Kornelius trodde på profetiorna och förväntade Messias, men han hade ingen kännedom om evangelium såsom uppenbaradt i Kristi lif och död. Han var icke medlem af det judiska samfundet, och rabbinerna skulle hafva betraktat honom såsom hedning och såsom oren. Men samme helige väktare, som sade om Abraham: “Jag känner honom”, kände äfven Kornelius och sände honom ett budskap direkt från himmelen.Ag 131.2

    Det var under en bönestund, ängeln visade sig för Kornelius. Då höfvitsmannen blef tilltalad vid namn, vardt han förfärad, ehuru han visste, att budet kom från Gud, och han sade: “Hvad är det, Herre”? Ängeln svarade: “Dina böner och dina allmosor hafva uppstigit till hågkomst inför Gud; och sänd nu några män till Joppe och hämta Simon, som ock kallas Petrus. Han gästar hos en viss Simon, en garfvare, som äger ett hus vid hafvet”.Ag 131.3

    Den noggrannhet, hvarmed dessa anvisningar blefvo gifna, till och med angifvande dens yrke, hos hvilken Petrus bodde, visar, att hvarje människas lefnadsförhållanden och sysselsättning under lifvets alla förhållanden äro kända i himmelen. Gud känner såväl den ringe dagsverkarens arbete och erfarenheter som konungens på hans tron.Ag 132.1

    “Sänd nu några män till Joppe och hämta Simon”. Sålunda visade Gud sin aktning för evangelii ämbete och för sin organiserade församling. Ängeln blef ej sänd för att meddela Kornelius berättelsen om korset. En man, som i likhet med höfvitsmannen själf var underkastad mänskliga svagheter och frestelser, skulle berätta för honom om den korsfäste och uppståndne Frälsaren.Ag 132.2

    Gud väljer ej såsom sina representanter bland människorna änglar, som aldrig hafva fallit, utan mänskliga väsen, som äro frestade i likhet med dem, som de söka frälsa. Kristus iklädde sig mänskligt kött, så att han måtte kunna nå människan i hennes förnedring. Det behöfdes en Frälsare, som var både Gud och människa, för att kunna frälsa världen. Och till män och kvinnor har öfverlämnats det heliga uppdraget att förkunna “Kristi outgrundliga rikedom”.1Ef. 3:8.Ag 132.3

    I sitt allvisa råd bringar Herren sådana, som söka efter ljus, i beröring med medmänniskor, som känna sanningen. Det är Guds plan, att de, som mottagit ljus, skola meddela det till dem, som sitta i mörker. Människor, som hämta sin kunskap från den stora visdomskällan, göras till redskap, till verksamma tjänare, genom hvilka evangelium utöfvar sin omskapande kraft på människosjälen.Ag 132.4

    Kornelius efterkom med glädje den gudomliga befallningen. Så snart ängeln hade gått, “kallade han till sig två af sina tjänare och en from krigsman af dem, som ständigt voro med honom, och förtäljde för dem alltsammans och sände dem till Joppe”.Ag 133.1

    Efter sitt samtal med Kornelius gick ängeln till Petrus i Joppe. Vid detta tillfälle höll Petrus på att bedja uppe på taket af det hus, där han bodde, och vi läsa, att han “vardt hungrig och ville hafva mat, och under det att de tillredde den, kom en hänryckning öfver honom”. Den hunger, som Petrus kände, var ej en hunger endast efter kroppslig föda. Från hustaket kunde han se Joppe och den kringliggande nejden, och vid denna anblick väcktes hos honom en hunger efter hans landsmäns frälsning. Han kände en innerlig önskan att i Skrifterna få utpeka de profetior, som talade om Kristi lidande och död.Ag 133.2

    I sin hänryckning såg Petrus “himmelen öppen och ett käril, likt en stor linneduk, komma ned, hvilket, bundet i fyra hörn, sänkte sig ned till jorden, i hvilket voro alla fyrfota och krälande djur på jorden och himmelens fåglar. Och en röst kom till honom: Stå upp, Petrus, slakta och ät! Men Petrus sade: Ingalunda, Herre; ty aldrig har jag ätit något oheligt och orent. Och åter kom en röst för andra gången till honom : Hvad Gud har renat må du ej anse oheligt. Och detta skedde tre gånger, och så vardt kärilet åter upptaget till himmelen”.Ag 133.3

    Genom denna syn erhöll Petrus både bestraffning och undervisning. Den uppenbarade för honom Guds afsikt att hedningarna tillika med judarna skulle genom Kristi död blifva arfvingar till frälsningens välsignelser. Ingen af lärjungarna hade ännu predikat evangelium för hedningarna. Den skiljemur, som Kristus genom sin död nedbrutit, existerade ännu i deras sinne, och deras verksamhet hade varit inskränkt till judarna, ty de betraktade hedningarna såsom uteslutna från evangelii välsignelser. Nu sökte Herren undervisa Petrus om den gudomliga planens världsomfattande utsträckning.Ag 133.4

    Många af hedningarna hade med intresse lyssnat till Petrus och de andra apostlarna, när de predikade evangelium, och många af de grekiska judarna hade börjat tro på Kristus; men Kornelius’ omvändelse skulle blifva den första af någon betydelse bland hedningarna.Ag 134.1

    Tiden var inne, då den af Kristi församling påbörjade verksamheten skulle antaga en helt annan prägel. Den dörr, som de från judendomen omvända hade tillslutit för hedningarna, skulle nu upplåtas. Och de hedningar, som anammade evangelium, skulle betraktas såsom stående på samma ståndpunkt som de judiska lärjungarna, utan att behöfva iakttaga stadgan rörande omskärelsen.Ag 134.2

    Vi se, hur försiktigt Herren gick tillväga för att öfvervinna de i Petrus’ sinne genom judisk uppfostran inrotade fördomarna mot hedningarna. Genom synen om linneduken med dess innehåll sökte han befria apostelns sinne från denna fördom samt att intrycka på hans hjärta den viktiga sanningen, att i himmelen finnes intet anseende till person; att hedningarna äro lika dyrbara i hans åsyn som judarna; att genom Kristus kunna hedningarna blifva delaktiga af evangelii välsignelser och privilegier.Ag 134.3

    När Petrus var försänkt i djupt begrundande af synens betydelse, hade de män, som Kornelius sändt från Joppe, anländt och de stodo nu utanför porten till hans bostad. Då sade Anden till honom: “Se, tre män söka dig. Stå därför upp och stig ned och gå med dem, utan att tvifla; ty jag har sändt dem”.Ag 134.4

    För Petrus var denna befallning ganska profvande, och motbjudande kändes hvarje steg han tog för att efterkomma den; men han vågade ej neka att lyda. Han gick ned till männen och sade: “Se, jag är den, som I söken. För hvad orsak ären I här”? De omtalade för honom sitt egendomliga ärende: “Kor-nelius, en höfvitsman, en rättfärdig man, som fruktar Gud och som har vittnesbörd af hela det judiska folket, har fått en uppenbarelse af en helig ängel att hämta dig till sitt hus och höra ord af dig”.Ag 135.1

    I lydnad för den undervisning, han just erhållit från Gud, lofvade aposteln att följa med dem. Följande morgon begåfvo de sig iväg till Cesarea, och sex af Petrus’ bröder i Joppe följde med. Dessa skulle vara vittnen till allt, han skulle säga eller göra under detta sitt besök hos hedningarna; ty Petrus visste, att han komme att affordras en förklaring öfver en så direkt öfverträdelse af judiskt skick och lära.Ag 135.2

    När Petrus inträdde i hedningens hem, hälsade Kornelius honom icke såsom en vanlig besökare, utan såsom en från Gud utsänd och af himmelen ärad man. I Österlandet har man för sed att böja sig för en furste och andra höga personer, och barnen böja sig för föräldrarna; men Kornelius blef så öfverväldigad af vördnad för den man, Gud hade sändt att undervisa honom, att han föll ned inför hans fötter och tillbad honom. Detta var för Petrus en fasaväckande handling, och han reste upp honom och sade:“Stå upp; jag är ock en människa”.Ag 135.3

    När de män, Kornelius utsände, hade begifvit sig iväg för att utföra sitt ärende, sammankallade han “sina fränder och närmaste vänner”, att äfven de måtte få höra evangelii ord,“och när Petrus anlände, fann han en stor skara, som väntade att få höra, hvad han hade att säga.Ag 136.1

    Petrus sade till de församlade, att det icke var lofligt för en jude att umgås med utlänningar, och om han gjorde detta, skulle det medföra ceremoniell besmittelse. “I veten”, sade han, “att det icke är lofligt, att en judisk man umgås med en utlänning eller går till honom, men mig har Gud lärt att icke kalla någon människa ohelig eller oren. Därför kom jag ock utan gensägelse, när jag blef efterskickad, och frågar nu, för hvad orsak I hafven skickat efter mig”.Ag 136.2

    Kornelius omtalade då sin erfarenhet och hvad ängeln hade sagt till honom, tilläggande: “Då sände jag strax till dig, och du gjorde väl, att du kom. Så äro vi nu alla här inför Gud för att höra allt, som har blifvit dig befalldt af Gud”.Ag 136.3

    Petrus sade: “I sanning inser jag, att Gud icke har anseende till person, utan i hvarje folk är den, som fruktar honom och öfvar rättfärdighet, honom täckelig”Ag 136.4

    Aposteln fortsatte sedan att predika om Kristus för den församlade skaran af uppmärksamma åhörare. Han framhöll hans lif, hans underverk, hans förrådande och korsfästelse, hans uppståndelse och himmelsfärd samt hans verk i himmelen såsom människans representant och försvarare. I det Petrus hän visade de närvarande till Jesns såsom syndarens enda hopp, framstod för hans sinne ännu klarare betydelsen af den syn, han hade haft, och hans hjärta uppeldades af de sanningar, som han framhöll för sina åhörare.Ag 136.5

    Plötsligen blef hans predikan afbruten genom den Helige Andes utgjutelse. “Medan Petrus ännu talade dessa ord, föll den Helige Ande på alla dem, som hörde hans tal; och alla de troende af omskärelsen, som hade kommit med Petrus, blefvo bestörta öfver att den Helige Andes gåfva vardt utgjuten äfven öfver hedningarna, ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud”.Ag 137.1

    “Då svarade Petrus: Icke kan väl någon förmena dessa vatten för att blifva döpta, när de hafva fått den Helige Ande, såsom ock vi? Och han befallde, att de skulle döpas i Jesu Kristi namn”.Ag 137.2

    Sålunda bragtes evangelium till dem, som hade varit främmande för löftets förbund, och de blefvo gjorda till medborgare med de heliga och till medlemmar af Guds husfolk. Kornelius’ och hans husfolks omvändelse var blott en förstlingskärfve af den skörd, som skulle insamlas. Från detta hus utbredde sig ett vidsträckt nådens verk inom denna hedniska stad.Ag 137.3

    Än i dag söker Gud efter själar såväl bland de höga som de ringa. Det finns många sådana män som Kornelius — män, som Herren önskar bringa i förbindelse med sitt verk i världen. De sympatisera med Guds folk, men de äro hårdt bundna vid världen. Det fordras moraliskt mod för dem att intaga sin ståndpunkt för Kristus. Särskilda bemödanden böra göras för dessa själar, som sväfva i stor fara på grund af sitt ansvar, sina släktingar och sina affärsförbindelser.Ag 137.4

    Gud vill hafva ödmjuka och nitiska arbetare,' som äro villiga att förkunna evangelium äfven för de högre klasserna. Vid sanna omvändelser skola underverk utföras — underverk, som vi ej nu bevittna. De största män på denna jorden stå ej utom gränsen af en undergörande Guds kraft. Om de, som äro Guds medarbetare, vilja taga hvarje tillfälle i akt samt tappert och troget utföra sin plikt, skall Gud omvända män, som innehafva höga samhällsställningar, män med stor lärdom och inflytelse. Under inflytelsen af den Helige Andes kraft komma många att anamma de gudomliga sanningarna. Då sådana män blifva upplysta om sanningen, skola de såsom redskap i Guds hand meddela ljuset åt andra. De skola känna en särskild börda för själar inom denna försummade klass. Tid och penningar skola helgas åt Guds verk, och församlingen skall få ny kraft och förmåga att främja Guds verk.Ag 138.1

    Gud föranstaltade om, att Kornelius erhöll mer ljus i sanningen, emedan han troget vandrat i det ljus, han redan fått. En budbärare utsändes från den himmelske Konungens hof till såväl den romerske höfvitsmannen som till Petrus, på det att Kornelius måtte komma i beröring med den som kunde meddela honom större ljus.Ag 138.2

    Det finns många, som stå Guds rike närmare, än vi förmoda. I denna mörka, syndiga värld har Herren många dyrbara klenoder, till hvilka han skall leda sina budbärare. Öfverallt finnas sådana, som komma att ställa sig på Kristi sida. Många skola uppskatta gudomlig visdom mer än all jordisk fördel, och de skola blifva trogna ljusbärare. Tvingade af Kristi kärlek, skola de öfvertala andra att komma till honom.Ag 138.3

    När bröderna i Judeen fingo höra, att Petrus hade gått till en hednings hus och predikat till dem, som församlats där, blefvo de förvånade och förnärmade. De fruktade, att ett sådant tillvägagående, som föreföll dem förmätet, skulle vara en motsägelse till hans egen lära. När de åter träffade Petrus, klandrade de honom strängt, sägande: “Du har gått in till oomskurna män och ätit med dem”.Ag 139.1

    Petrus framställde då för dem hela förhållandet. Han omtalade sin erfarenhet i förbindelse med den syn han haft och vidhöll, att han däraf fått lära, att man ej längre skulle iakttaga den ceremoniella skillnaden mellan omskuren och oomskuren och ej längre betrakta hedningen såsom oren. Han omtalade den befallning han fått att gå till hedningarna, om budbärarnas ankomst, angående sin färd till Cesarea och om sammanträffandet med Kornelius. Han upprepade det hufvudsakliga af sitt samtal med höfvitsmannen och hvad denne berättat om den syn han haft och i hvilken han blifvit tillsagd att eftersända Petrus.Ag 139.2

    “När jag begynte tala”, sade Petrus, i det han berättade sin erfarenhet, “föll den Helige Ande på dem, såsom ock i förstone på oss. Och jag kom ihåg Herrens ord, huru han hade sagt:Johannes döpte med vatten, men I skolen döpas med den Helige Ande. Och nu har Gud gifvit dem lika gåfva med oss, som kommit till tro på Herren Jesus Kristus, hvem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud”?Ag 139.3

    Mot denna berättelse kunde bröderna ingenting invända. De blefvo tvärtom öfvertygade därom, att Petrus förfaringssätt var en direkt uppfyllelse af Guds plan samt. att deras fördomar och inskränkthet voro direkt stridande mot evangelii anda, och de prisade Gud, sägande: “Så har då Gud gifvit äfven hedningarna bättring till lif”.Ag 139.4

    Sålunda nedbrötos fördomarna utan någon strid, den trånga formalismen, som inrotats under långa tider, förkastades, och vägen var öppnad för utbredandet af evangelium bland hedningarna.Ag 140.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents