En uppmuntrande erfarenhet

Eftermiddagen den 2 mars tillbringade jag i rådplägning tillsammans med broder och syster S. N. Haskel. Vi diskuterade verksamheten i Oakland och deras planer på att resa till de östra staterna för att tillbringa en tid i South Lancaster. Efter vårt besök var jag trött och gick tidigt till sängs. Jag besvärades av reumatism i vänstra sidan och kunde inte vila på grund av smärtor. Jag snodde mig från den ena sidan till den andra och försökte finna lindring. Jag kände smärtor i hjärtat och detta bådade inte gott. Slutligen föll jag i sömn.VFF3 340.3

Omkring klockan halv tio försökte jag vända mig och blev då uppmärksam på att jag var fullständigt fri från kroppslig smärta. Då jag vände mig från den ena sidan till den andra och rörde händerna kände jag en ovanlig frihet och lätthet som jag inte kan beskriva. Rummet fylldes av ljus, ett mycket vackert, mjukt azurblått ljus och det tycktes mig som om jag vilade i armarna på himmelska varelser.VFF3 341.1

Detta egendomliga ljus har jag upplevt vid tidigare tillfällen med särskild välsignelse, men den här gången var det tydligare, mer intrycksfullt. Jag kände en frid så full och rik, att jag inte kan uttrycka den med ord. Jag reste mig upp i sittande ställning och såg att jag var omgiven även lysande sky, vit som snö och i kanterna färgad med ljusrött. Luften var fylld av den mjukaste, härligaste musik och jag kände igen musiken som änglasång. Jag hörde en röst som talade till mig och sade: “Frukta inte, jag är din Frälsare. Heliga änglar finns runt omkring dig.”VFF3 341.2

“Detta är himmelen”, sade jag, “och nu kan jag vila. Jag skall inte frambära fler budskap och inte mer behöver jag ställas i falsk belysning. Nu blir allt lätt och jag kommer att kunna njuta av frid och vila. O, vilken oändlig frid som fyllde min själ. Är detta verkligen himmelen? Är jag ett av Guds små barn och skall jag alltid äga denna frid?”VFF3 341.3

Rösten svarade: “Ditt arbete är ännu inte fullbordat.”VFF3 341.4

Jag somnade in på nytt och då jag vaknade hörde jag musik och ville sjunga. Någon gick förbi min dörr och jag undrade om den som gick förbi såg ljuset. Efter en stund försvann ljuset men friden fortsatte.VFF3 341.5

Litet senare föll jag åter i sömn. Den här gången tyckte jag ‘att jag deltog i ett rådplägningsmöte där vår verksamhet diskuterades. Flera av våra bröder var närvarande. Ledare i arbetet, broder Haskel och hans hustru var där och rådslog tillsammans med bröderna om spridningen av våra böcker, traktater och tidskrifter. Broder Haskel kom med starka bevis för att de böcker som innehåller den kunskap som getts genom Ellen White - böcker som innehåller de särskilda budskap som skall förkunnas för världen i denna tid - bör få större spridning. “Varför”, frågade han, “sätter vårt folk inte större värde på de böcker som har det gudomligas prägel och låter dem få större spridning? Varför arbetar man inte särskilt med de böcker som innehåller varningar mot Satans verksamhet? Varför anstränger vi oss inte mer för att sprida de böcker som riktar uppmärksamheten på Satans planer att motarbeta Guds verk och som avslöjar hans förförelse? Det moraliska’ onda i hans bedrägerier måste avlägsnas genom att människors ögon öppnas, så att de kan få sin uppmärksamhet riktad på sin ställning och på farorna i vår tid. Då kommer de att anstränga sig för att gripa tag om tron på Kristus och hans rättfärdighet.”VFF3 342.1

Ett sändebud från himmelen stod mitt ibland oss och han talade varnande och undervisande. Han gjorde klart för oss att evangeliet om riket är det budskap som världen måste få kännedom om för att den inte skall förgås och att detta budskap, som våra tidskrifter innehåller och som redan är tryckta och i dem som senare skall komma ut, skulle spridas bland människor nära och fjärran.VFF3 342.2