Sympati och gemenskap

Som ett folk förlorar vi mycket genom brist på sympati och glädjefylld gemenskap med varandra. Den som talar om oavhängighet och stänger sig inne i sig själv, fyller inte den plats som Gud har avsett att han skulle fylla. Vi är Guds barn, och ömsesidigt beroende av varandra för att kunna vara lyckliga. Både Gud och människor har krav på oss. Vi måste alla utföra vår del här i livet. Det är den riktiga utvecklingen av gemenskapen i vår natur som leder oss in i ett sympatiskt förhållande till våra trossyskon och ger oss glädje i våra ansträngningar att vara till välsignelse för andra. Himmelens glädje kommer att bestå i en ren gemenskap med heliga varelser, ett harmoniskt umgänge med de heliga änglarna och de återlösta, som har tvagit ‘sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Vi kan inte vara lyckliga om vi på samma gång sluter oss inom oss själva. Vi bör leva här i världen för att vinna människor för Frälsaren. Om vi skadar andra, så skadar vi också oss själva. Om vi välsignar andra, välsignar vi även oss själva, ty inflytandet av varje god handling reflekteras tillbaka på våra egna hjärtan.VFF1 495.3

Det är vår skyldighet att hjälpa varandra. Det är inte alltid vi får kontakt med kristna som det är lätt att komma överens med och som är vänliga och milda. Många har inte fått en passande utbildning, utan deras karaktär är förvanskad, de är hårda och svårförstådda och tycks vara snedvridna på alla sätt. När vi hjälper dessa att se sina fel och rätta till dem, måste vi vara på vår vakt så vi inte blir otåliga och irriterade över vår nästas brister. Bland dem som bekänner sig vara kristna finns det otrevliga människor, men den kristna nådens skönhet kommer att förvandla dem om de med noggrannhet ger sig in i uppgiften att tillägna sig den ödmjukhet och det saktmod som finns hos honom som de efterföljer, i det att de kommer ihåg att “ingen lever för sig själv”. Kristi medarbetare! Vilken upphöjd ställning!VFF1 496.1

Var kan vi finna självuppoffrande missionärer i våra stora städer? Herren behöver arbetare i sin vingård. Vi borde vara rädda för att använda den tid som Gud gör anspråk på, på ett värdelöst ‘sätt genom att smycka vår kropp, eller på ett fåfängtsätt använda de dyrbara timmar Gud har gett oss för bön och bibelstudium, och till att arbeta för våra medmänniskors bästa för att göra oss och dem passande för det stora arbete som Gud ålagt oss.VFF1 496.2

Mödrar spiller onödigt arbete på kläder, som de skall använda för att försköna sig själva och sina barn. Det är vår plikt att klä oss och våra barn propert och trevligt utan onödig utsmyckning och onödiga broderier för att synas. Vi bör vara på vår vakt så vi inte hos dem väcker sådan kärlek till kläder, att det blir deras undergång, utan att vi hellre söker att utveckla de kristna dygderna. Ingen av oss kan komma ifrån vårt ansvar, och på inget sätt kan vi stå fria inför Guds tron om vi inte gör det arbete som Mästaren gett oss att utföra.VFF1 496.3

Gud behöver missionärer, trogna män och kvinnor som inte drar sig undan ansvaret. Omdömesgillt arbete kommer att ge goda resultat. Det finns verkligen ett arbete att utföra. Sanningen borde framställas för folket på ett försiktigt sätt av dem som kan förena ödmjukhet med vishet. Vi skulle inte söka att stå över våra medmänniskor, utan komma närmare dem, ty deras ,själar är lika dyrbara som våra egna. Vi skall föra ljuset in i deras hem och på ett mjukt och ödmjukt sätt vädja till dem att sträva efter den förmånsställning som erbjuds dem, bedja med dem när det är passande och visa dem att det finns högre mål att uppnå och gradvis tala med dem om de yttersta dagarnas heliga sanningar.VFF1 497.1

Bland vårt folk är det fler ‘sammankomster med sång än med bön, men äv,en dessa sammankomster kan ledas på ett värdigt och uppmuntrande sätt så att de kan utöva ett gott inflytande. Det förekommer emellertid alltför mycket skämt och tomt prat för att dessa tillfällen kan vara givande, och upplyfta tankarna och förfina sättet.VFF1 497.2