I Jerusalem mötte deltagarna från Antiokia medtroende från de olika församlingar som hade samlats till detta allmänna rådsmöte. För dem berättade de om den framgång som de hade haft i sin verksamhet bland de icke-judiska folken. De gav därefter en klar redogörelse för den förvirring som hade uppstått på grund av att vissa omvända fariséer hade kommit till Antiokia och förklarat att de omvända från de icke-judiska folken måste omskäras och hålla Mose lag för att bli frälsta. LFT 190.3
Frågan diskuterades ivrigt bland dem som hade samlats. Frågan om omskärelse hade samband med flera andra frågor som krävde omsorgsfullt studium. Ett av problemen var hur man skulle ställa sig till användandet av kött som offrats åt avgudarna. Många av de omvända från de icke-judiska länderna levde bland okunniga och vidskepliga människor som ofta kom med offer och offergåvor till avgudarna. Prästerna i denna hedniska gudstjänst drev en omfattande handel med de offer och gåvor som överlämnades till dem. Judarna var nu rädda för att Kristi efterföljare från dessa folk skulle komma att dra vanrykte över Kristi församling genom att köpa sådant som hade offrats åt avgudar och därigenom i viss mån godkänna avgudadyrkarnas seder. LFT 191.1
De andra folken var dessutom vana att äta kött av djur som hade blivit strypta. Judarna hade däremot fått gudomlig instruktion om att när djur slaktades för att ätas skulle man vara särskilt noga med att blodet avtappades från kroppen. I annat fall skulle detta kött inte betraktas som hälsosamt. Gud hade gett dessa instruktioner till judarna för att bevara deras hälsa. De betraktade det därför som synd att använda blod i kosten. De ansåg att livet fanns i blodet och att utgjutande av blod var en följd av synden. LFT 191.2
De icke-judiska folken brukade å andra sidan ta vara på det blod som flöt från offerdjuren och använda det i matlagningen. Judarna kunde inte tro att de borde förändra de vanor som de hade tillägnat sig genom särskild instruktion från Gud. Såsom situationen då var skulle judarna, om de tillsammans med icke-judar skulle försöka äta vid samma bord, bli upprörda och känna sig kränkta. LFT 191.3
De icke-judiska folken och framför andra grekerna var ytterligt tygellösa och utsvävande. Det fanns en risk att några som inte var helt omvända skulle komma att bekänna sig till evangelium utan att överge sina onda vanor. De judiska kristna kunde inte tolerera en omoral som inte ens betraktades som brottslig av de icke-judiska folken. Judarna betraktade det därför som i högsta grad korrekt att omskärelse och iakttagande av ceremoniallagen skulle tillämpas av de omvända från de icke-judiska folken. Detta skulle betraktas som en bekräftelse på deras uppriktighet och hängivenhet. Detta, menade de, skulle förebygga att man i församlingen fick in medlemmar som tog emot evangelium utan att vara i egentlig mening omvända. Dessa skulle därigenom senare kunna dra vanära över kristendomen genom omoral och utsvävningar. LFT 191.4