Ett judiskt barn var från sina tidigaste år omgivet av rabbinernas krav. Stränga regler fanns föreskrivna för varje handling ända till de minsta detaljer i det dagliga livet. Synagogans lärare instruerade de unga i otaliga regler som man väntade att de som rättrogna israeliter skulle följa. Men Jesus intresserade sig inte för sådana saker. Redan från barndomen handlade han självständigt och oberoende av rabbinernas lagar. De gammaltestamentliga skrifterna var föremål för hans ihärdiga studier och han återkom ofta till orden: “Så säger Herren.” VP 74.1
Efter hand som folkets tillstånd började bli klart för honom, insåg han att samhällets krav ständigt kolliderade med Guds krav. Människorna avvek ifrån Guds ord och hävdade teorier som de själva hade uppfunnit. De följde traditionella föreskrifter som saknade allt värde. Deras gudstjänst var enbart en rad ceremonier, de heliga sanningar som dessa var avsedda att undervisa om, doldes för folket. Han såg att de inte fann någon tillfredsställelse i de trosfattiga gudstjänsterna. De kände inte den andens frihet som skulle komma till dem om de verkligen tjänade Gud. Jesus hade kommit för att lära dem innebörden av att tillbedja Gud. Han kunde inte godkänna inblandningen av mänskliga krav i de gudomliga föreskrifterna. Han angrep inte de lärda laglärarnas föreskrifter och sedvänjor. Men när han blev klandrad för sina enkla vanor, framhöll han Guds ord som försvar för sitt handlingssätt. VP 74.2
Milt och undergivet sökte Jesus i alla avseenden tillfredsställa dem som han kom i beröring med. Eftersom han var så vänlig och oförarglig gick de skriftlärde och de äldste ut från att han lätt skulle låta sig påverkas av deras undervisning. De försökte övertala honom att godta de grundsatser och traditioner som hade kommit från de gamla rabbinerna, men han frågade efter vilket stöd dessa hade i de heliga skrifterna. Han var villig att lyssna till varje ord som kom från Gud, men han kunde inte lyda människors föreskrifter. Jesus tycktes känna skrifterna från början till slut och han framhöll dem i deras sanna betydelse. Rabbinerna skämdes över att bli undervisade av ett barn. De hävdade att det var deras uppgift att förklara skrifterna och att det tillkom honom att ta emot deras tolkning. De blev förargade över att han motsatte sig deras undervisning. VP 74.3