“Jag är rösten av en som ropar i öknen: ‘Jämnen vägen för Herren’, såsom profeten Esaias sade.” — Joh. 1:19-23. Det skriftställe som Johannes hänvisade till är denna högstämda profetia hos Jesaja: “Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud. Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken för det att dess vedermöda är slut. . . Hör, man ropar: ‘Bereden väg för Herren i öknen, banen på hedmarken en jämn väg för vår Gud. Alla dalar skola höjas och alla berg och höjder sänkas; vad ojämnt är skall jämnas, och vad oländigt är skall bliva slät mark. Herrens härlighet skall varda uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den. ’” — Jes. 40:1-5. VP 122.2
När en konung förr i tiden reste igenom de mindre besökta delarna av sitt rike, sändes en skara människor framför den kungliga vagnen, för att jämna ut de branta ställena och fylla igen groparna så att konungen skulle kunna färdas i trygghet och utan hinder. Det var detta som profeten hänvisade till för att illustrera evangelii verk: “Alla dalar skola höjas och alla berg och höjder sänkas.” När Guds Ande med sin sällsamma väckande kraft vidrör själen blir mänsklig stolthet förödmjukad. Världsliga nöjen och världslig ställning och makt visar sig vara utan värde. “Tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud” omstörtas och varje tanke blir tagen “till fånga” och lagd under “Kristi lydnad”. (2 Kor. 10:5.) I stället blir ödmjukheten och den självuppoffrande kärleken, som så litet uppskattas bland människor, upphöjda såsom det enda värdefulla. Detta är evangelii verk, det evangelium av vilket Johannes’ budskap utgjorde en del. VP 122.3
Rabbinerna fortsatte med sina frågor: “Varför döper du då, om du icke är Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?” — Joh. 1:25. Ordet “Profeten” avsåg Moses. Judarna hade varit benägna att tro att Moses skulle uppväckas från de döda och upptas till himmelen. De visste inte att han redan hade uppväckts. Då Johannes började sin offentliga verksamhet trodde många att han kanske var profeten Moses som hade uppstått från de döda, eftersom han tycktes ha en ingående kunskap om profetiorna och Israels historia. VP 123.1
Man trodde också att före Moses skulle Elias personligen uppenbara sig. Denna förväntan avvisade Johannes i sitt nekande svar, men hans ord hade en djupare innebörd. Med tanke på Johannes sade Jesus senare: “Om I viljen tro det: han är Elias, den som skulle komma.” — Matt. 11:14. VP 123.2
Johannes kom i Elias’ ande och kraft för att utföra ett liknande verk som det Elias utförde. Hade judarna tagit emot honom så skulle detsamma ha utförts för dem. Men de tog inte emot hans budskap. För dem blev han inte Elias. För dem kunde han inte fullborda det uppdrag som han kommit för att utföra. VP 123.3
Många av dem som hade samlats vid Jordan hade varit närvarande vid Jesu dop, men det tecken som då gavs hade visat sig bara för några få bland dem. Under de föregående månaderna av Johannes’ verksamhet hade många vägrat att följa kallelsen till omvändelse. De hade förhärdat sina hjärtan och därigenom också förmörkat sitt förstånd. Då himmelen gav sin bekräftelse vid Jesu dop uppfattade de det inte. Ögon som aldrig hade vänt sig i tro till honom som är osynlig, såg inte uppenbarelsen av Guds härlighet; öron som aldrig hade lyssnat till hans röst hörde inte orden i bekräftelsen. Detsamma var nu fallet. Kristus och de tjänande änglarna är ofta närvarande där människor samlas och ändå är det många som inte vet något om det. De märker ingenting ovanligt. Men för några avslöjas Frälsarens närvaro. Frid och glädje upplivar deras hjärtan. De blir tröstade, uppmuntrade och välsignade. VP 123.4
De utsända från Jerusalem hade frågat Johannes: “Varför döper du?” Och de väntade nu på hans svar. I det han lät blicken svepa över folkskaran tändes en plötslig eld i hans ögon och hela hans väsen greps av djup rörelse. Med utsträckta händer utropade han: “Jag döper i vatten; men mitt ibland eder står en som I icke kännen: han som kommer efter mig vilkens skorem jag icke är värdig att upplösa.” — Joh. 1:26, 27. VP 124.1