Genom sitt liv och sin död bevisade Jesus, att Guds rätt-färdighet inte omintetgjorde hans nåd, utan att synden kunde förlåtas och att lagen är rättfärdig och kan åtlydas till full-komlighet. Satans beskyllningar motbevisades. Gud hade gett människan ofrånkomliga bevis på sin kärlek. Vn 769.2
Nu skulle ett annat bedrägeri iscensättas. Satan förklarade att nåden gjorde rättfärdigheten om intet och att Jesu död upphävde Faderns lag. Om det hade varit möjligt att förändra eller upphäva lagen, skulle Jesu död inte ha varit nödvändig. Men att upphäva lagen skulle ha varit detsamma som att odödliggöra överträdelsen och ställa världen under Satans kontroll. Det var på grund av att lagen var oföränderlig och att människan bara kunde frälsas genom lydnad mot dess fö-reskrifter, som Jesus spikades på korset. Men just det medel varigenom Jesus bekräftade lagen, framhölls av Satan som det som gjorde den om intet. Detta kommer att bli orsaken till den sista sammandrabbningen i den stora konfrontationen mellan Kristus och Satan. Vn 769.3
Att den lag som förkunnades med Guds egen röst är brist-fällig, att vissa detaljer har upphävts, är vad Satan nu fram-håller. Detta är det sista stora bedrägeri han vill åstadkomma i världen. Han behöver inte angripa hela lagen. Kan han förleda människorna till att överträda ett bud, har han uppnått sina avsikter. Ty »om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt». (Jak. 2:10.) Genom att gå med på att bryta ett bud ställs människorna under Satans makt. Genom att sätta mänsklig lag i stället för Guds lag kommer Satan att försöka behärska världen. Detta har för-utsagts i profetian. Om den stora avfallna makt som repre-senterar Satan, säger den: »Denne skall upphäva sitt tal mot den Högste och föröda den Högstes heliga; han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar; och de skola givas i hans hand.” — Dan. 7:25. Vn 769.4
Det råder inte något tvivel om att människor kommer att sätta in sina lagar för att motverka Guds lagar. De kommer att försöka betvinga andra människors samveten. I sin iver att hävda dessa lagar kommer de att förtrycka sina medmänniskor. Vn 770.1