Striden mot Guds lag började i himmelen och kommer att fortsätta intill tidens slut. Varje människa kommer att ställas på prov. Lydnad eller olydnad är den fråga som hela världen skall avgöra. Alla kommer att uppfordras att välja mellan Guds lag och människors lagar. Här kommer skiljelinjen att dras. Det kommer att finnas endast två grupper. Allas liv och beteende kommer att fullt utvecklas och allt kommer att därigenom visa om de har valt att ställa sig på lojalitetens eller på upprorets sida. Vn 770.2
Sedan skall änden komma. Gud kommer att hävda sin lag och befria sitt folk. Satan och alla som har förenat sig med honom, kommer att förgöras. Synd och syndare kommer att förgås, både rot och krona (Mal. 4:1). Satan är roten och hans efterföljare är kronan. Ordet om ondskans furste kommer att uppfyllas: »Eftersom du i ditt Hjärta tycker dig vara en gud ..., förvisade jag dig och förgjerde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland gnistrande stenarna... alla som kände aig . .. häpnade över ditt öde. Du tog en ände med förskräckelse för evig ‘ ...” Då »är den ogudaktige icke mer; och när du seetter hans plats, då är han borta.» Da skall »bliva såsom hade de ej varit till.” — Hes. 28:6—.19 Ps. 37:10; Ob vers 6. Vn 770.3
Detta ar inte något utslag av godtycklig makt från Guds sida. De som förkastat hans nåd skördar vad de har sått. Gud är livets källa. Den som väljer syndens tjänst skiljer sig från Gud och avskär sig därigenom från livet. De blir »bortkomna från det liv som är av Gud». Jesus säger: »Alla de som hata mig, de älska döden.» — Ef. 4:18; Ords. 8:36. Gud låter dem leva under någon tid, för att de skall kunna utbilda sin karaktär och avslöja sina principer. När detta har uppnåtts får de skörda frukterna av sitt eget val. Genom ett liv i uppror ställer sig Satan och alla de som följer efter honom i ett sådant motsattsförhållande till Gud, att själva hans närvaro blir en förtärande eld för dem. Härligheten hos honom som är kärlek, blir deras undergång. Vn 770.4
Vid början av den stora konfrontationen förstod änglarna inte detta. Om Satan och hans härskara då hade överlämnats till att skörda det fulla resultatet av sin synd, skulle de ha omkommit, men det skulle inte ha blivit klart för de himmelska väsendena att detta var det ofrånkomliga resultatet av synden. Tvivel om Guds godhet skulle ha funnits kvar i deras sinnen likt ett ont frö, som skulle ha burit sin dödsbringande frukt i form av synd och olycka. Vn 771.1
Så kommer det emellertid inte att vara när den stora striden är avslutad. När återlösningsplanen då är fullbordad, har Guds väsens egenskaper uppenbarats för alla skapade, förnuftiga väsen. Föreskrifterna i hans lag visar sig vara fullkomliga och oföränderliga. Då har synden avslöjat sin natur och Satan sin karaktär. Då kommer syndens utplånande att bli ett försvar för Guds kärlek och stadfästa hans ära inför ett universum av väsen, som gläder sig över att göra hans vilja och som har hans lag i sitt sinne. Vn 771.2
Med rätta kunde därför änglarna fröjda sig, när de såg Frälsarens kors. Även om de då inte förstod allt, visste de att syndens och Satans utplånande hade säkerställts för all framtid och att människans återlösning var tryggad och att universum skulle få bestå i trygghet för all evighet. Jesus visste själv fullständigt vad resultatet skulle bli av det offer som han frambar på Golgata. Till allt detta såg han framåt då han på korset ropade: »Det är fullbordat.» Vn 771.3