De som sträva efter att bliva Guds arbetare, som all-varligt söka erhålla kunskap för att kunna meddela den- na åt andra, skola ständigt erhålla ljus från Gud, så att de kunna bliva förbindelsemedel mellan Gud och människor. Om unga män och kvinnor, i likhet med Daniel, vilja bringa sina vanor, böjelser och lidelser i harmoni med Guds vilja, skola de bliva skickade för högre upp-gifter. De borde rena sina sinnen från allt, som är simpelt och lättsinnigt. Kärlek till nöjen och förströelser borde förkastas såsom opassande i deras liv och erfarenhet, som lever i tron på Guds Son samt »äter hans kött och dricker hans blod”. BU 33.3
De borde tänka på att de kunna försumma att erhålla den uppfostran, som gör dem passande att verka i någon del av Herrens vingård, i trots av att alla möjligheter att lära äro inom räckhåll. De kunna ej inträda i Guds tjänst utan de nödvändiga förutsättningar, som en förståndig fromhet erbjuder. Om de på njutningarnas och förströelsernas altare offra sina själsförmögenheter, vilka borde stärkas genom höga och ädla syften, så försvagas de förmågor, som Gud har givit dem, och de ådraga sig skuld inför honom, emedan de uraktlåta att genom förståndigt bruk förkovra sina anlag. BU 34.1
Deras förkrympta andlighet är en förnärmelse mot Gud. De besudla och fördärva deras sinnen, som de umgås med. Genom sina ord och handlingar uppmuntra de en sorglös likgiltighet för heliga ting. De icke blott sätta sin egen själ i fara, utan deras exempel är till skada för alla, med vilka de komma i beröring. De äro fullständigt oförmögna att representera Kristus. De äro sorglösa, hänsynslösa och dåraktiga syndens tjänare, som leda själar bort från honom. BU 34.2
De som äro tillfreds med ringa insikter, äro icke lämpliga att samarbeta med Gud. Hes dem som låta sitt sinne utan förbehåll driva dit det vill, väcker Satan tan- kar och föreställningar, som så fylla deras själar, att de lockas in i hans armé för att vilseleda andra. De kunna göra religionen till ett yrke, de kunna ha ett sken av gudsfruktan, men de älska vällust mer än Gud. BU 34.3